Krönika: Strejka för rimliga löner inom vården!

Jag läste i Kommunalarbetaren att Kommunals ordförande Malin Ragnegård lovar att årets avtalsförhandlingar med SKR kommer leda till ett bättre löneavtal med låglönesatsningar och krav om 4,2 procent i löneökning. Det är bara att krasst konstatera att det satsas för lite pengar i välfärden.

Efter de två senaste avtalen har lägstalönen ökat med 2.280 kronor. Ingen har väl undgått att inflationen äter upp dessa fjuttiga tusenlappar snabbare än man hinner tjäna ihop dem. Lägg sedan till sjukdom i ekvationen. Det räcker att vara sjuk några dagar så blir man av med några tusenlappar till på grund av karensavdraget. 

Man ska inte vara fattig som välfärdsarbetare, säger Ragnegård. I dagens verklighet går många istället back. Inte bara ekonomiskt, utan även arbetsmässigt. Det är sedan länge vida känt att många bränner ut sig inom vård och omsorg. Bristen på personal är ett faktum. 

Det blir inte bättre av att regeringen, påhejade av Sverigedemokraterna, gjort det till sin största plikt att sätta dit invandrare på alla sätt. I Dagens Arena skriver Sara Benabdellah om hur norra Sverige saknar vårdpersonal när befintliga arbetare blir utsparkade från landet. 

2023 höjdes inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare från 13.000 kronor till 27.360 kronor. Förra året höjdes det till 28.480 kronor och det finns förslag på att höja det till 34.200 kronor.

Det är summor som många i vården inte tjänar. I Kommunal har två av tio medlemmar som arbetar i kommuner eller regioner löner under 25.000 kronor. En genomsnittlig undersköterska tjänar 29.945 kronor i månaden. Få undersköterskor kommer upp i det tilltänkta förslaget om 34.200 kronor. Vårdbiträden kommer sällan upp i den summan som satts idag. 

Självklart behövs regler för att stoppa lönedumpning men det hade varit bättre med en bestämmelse om att man minst ska tjäna en kollektivavtalsmässig lön.

Samtidigt kommer det rapporter om att enhetschefer tjänar nästan dubbelt så mycket som sina arbetskamrater. När frågan om detta är rimligt kommer på tal, försvaras det med att cheferna inte tjänar för mycket, utan att det är de andra lönerna som är för låga. Nåväl, låt gå för det. Men höga chefslöner löser ju knappast problemet. 

Offentlig sektor är i stort behov av en rejäl omstrukturering. Men det kvittar om det skjuts till extra pengar till en redan kraftigt nedskuren välfärd om pengarna går till fler konsulter snarare än arbetare – om det blir fler skrivbordsplatser än vårdplatser i slutändan. Det som behövs är fler anställda och högre löner.

I intervjun med Malin Ragnegård i Kommunalarbetaren står att hon 2023 hade en månadslön på 93.081 kronor. Ragnegård behöver göra oerhört bra ifrån sig under kommande avtalsförhandlingar, om hon ska leva upp till den lönen. Istället säger hon att hon ogärna vill se strejker i avtalsrörelsen.

Själv tror jag tvärtom att det är precis det som skulle behövas om välfärdsarbetare ska få rimliga villkor. Höj lönerna, slopa karensavdraget och se till att kravet om sänkt arbetstid med bibehållen lön blir av!