Krönika: Svart himmel över skolpersonal
För oss som jobbar närmast eleverna är de enorma nedskärningarn i verksamheten inget ”orosmoln”. Vår himmel är närmast becksvart och regnet öser ner över oss.
I november förra året beslutade centerhögerstyret i Malmö om en stadsbudget för 2023. Kommunstyrelsens förslag om nedskärningar på 201 miljoner i de tre utbildningnämnderna: förskola, grundskola och gymnasie- och vuxenutbildning, klubbades igenom.
I en intervju med Sveriges Radio den 24 januari sa Johan Åström, ordförande för fackförbundet Sveriges Lärare i Malmö, att det redan läggs mindre pengar på skolan i Malmö i jämförelse med andra storstäder, och att de stundande nedskärningarna därför ”är ett orosmoln”.
För oss som jobbar närmast eleverna är detta inget ”orosmoln”. Vår himmel är närmast becksvart och regnet öser ner över oss.
I pandemins kölvatten ser vi svart på vitt hur klasskillnaderna mellan yrkesgrupper i grundskolan påverkar oss som jobbar närmast eleverna. Under pandemin togs karensdagen temporärt bort. Alla behövde hjälpas åt att hindra smittspridning och vid minsta sjukdomssymptom var man tvungen att bege sig hem. Samtidigt gjorde detta att de kollegor som blev kvar på arbetsplatsen fick en betydligt tyngre arbetsbörda.
Karensdagen är en tydlig klassmarkör som slår ekonomiskt hårdast på oss med lägst lön som faktiskt jobbar närmast eleverna. Vi är rastvakter. Vi äter med dem. Vi hjälper eleverna inte bara i klassrummet – vi finns där för eleverna under hela skoldagen. Under pandemin uppmanades de som kunde att arbeta hemifrån. För oss var det inget alternativ.
Att hitta vikarier med kort varsel var svårt även tidigare. Under pandemin var det nästan en omöjlighet. Efteråt märks det tydligt att vår psykosociala arbetsmiljö har tyngt oss: sjukfrånvaron är fortfarande hög.
Allt fler med anställning inom skolan blir sjukskrivna till följd av stressrelaterad sjukdom. The Center of Social Epidemology har över lång tid samlat kvantitativ och kvalitativa data över hur arbetsplatser och dess organisering är direkt relaterat till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, muskelsjukdomar och typ 2-diabetes. Att befinna sig i en psykosocialt stressande arbetsmiljö kan enligt dem liknas med att andas in gift.
Vi har sedan pandemin aldrig fått tid till återhämtning. Kriserna byter av varandra och vi förväntas sitta lugnt i båten, bara bita ihop, och hålla andan.
Återinförandet av karensdagen blev återigen en piska över våra ryggar, alltmer närvarande när inflationen ökar och alla kostnader i samhället chockhöjs.
När skolorna i Malmö nu går på knäna finns det inga ursäkter för regeringens beslut att till exempel höja kungens apanage till 167,9 miljoner – ett belopp som bara den nästan helt hade kunnat förhindra de kraftiga nedskärningarna i Malmö kommun.
Om nu tre skolnämnder i Malmö måste spara in är det för oss mer rimligt att man först skär ner på kostnaderna för de administrativa tjänsterna på mindre verksamheter, likt den där jag jobbar. Biträdande rektor och administratör kan man således plocka bort, för att inte tala om att skala ner tjänster som till och med Skolverket inte anser obligatoriska för en skolverksamhet. V
i som jobbar på golvet, däremot, är helt nödvändiga för verksamheten.
Nahuel Treuquepan
Lärarassistent och medlem i K Malmö