Svensk media hejar på när USA skickar ammunition med utarmat uran till Ukraina
I USA:s senaste stödpaket till Ukraina ingår ammunition med utarmat uran till stridsvagnen Abrams. Inget kontroversiellt alls, är budskapet i media i krigshysterins Sverige.
Förra veckan presenterade USA sitt senaste militära stödpaket till Ukraina. Bland presenterna som skickas till kriget finns raketartillerisystemet Himars, pansarvärnsroboten Javelin och – den senaste röda linjen som Washington kliver över – ammunition med utarmat uran till de amerikanska stridsvagnarna Abrams som Ukraina snart ska få av USA.
Utarmat uran är en restprodukt vid anrikning av uran för framställning av kärnbränsle eller kärnvapen, en väldigt tung metall som i den här ammunitionen används för att skära igenom andra stridsvagnars pansar. Det är inget kärnvapen, men uranet är giftigt och kan leda till svåra folkhälsoeffekter långt efter att striderna är över.
USA har använt utarmat uran i många av sina krig. Första gången i Gulfkriget 1991 och senare bland annat i Natos bombkrig mot Serbien åtta år senare.
Vid invasionen av Irak 2003 och i de hårda striderna i den irakiska staden Falluja 2004 använde USA utarmat uran. Åren efter larmade läkare i Falluja, där USA också använde vit fosfor, om en skarp ökning av såväl cancerfall som missbildningar på nyfödda barn.
2009 rapporterade läkare i Falluja om missbildade barn som föddes bland annat utan huvud, med två huvuden och med ett öga i pannan. Av 170 barn som föddes i september 2009 dog 24 procent inom en vecka, och tre fjärdedelar av dem hade missbildningar som inkluderade ovan nämnda.
Enligt en rapport av den brittiske strålningsprofessorn Chris Busby var risken för att drabbas av leukemi 22 gånger högre i Falluja 2005-2010 jämfört med i Egypten och Jordanien.
Likaså ökade cancerfallen i Serbien efter att Nato bombade landet med utarmat uran 1999, liksom antalet barn som föddes med hjärntumörer.
USA:s beslut att skicka ammunition med utarmat uran till Ukraina kommer efter att Storbritannien redan valde att göra det i mars i år. Och efter att USA annonserade för två månader sedan att man skickar en annan ”kontroversiell” ammunition till Ukraina, nämligen klusterbomber som är ökända för att lämna efter sig sprängladdningar som inte detonerat.
Beskedet från Washington att skicka klusterammunition kritiserades öppet av Natomedlemmar som Spanien, Kanada och till och med Storbritannien, då de alla – liksom Sverige – undertecknat ett avtal som förbjuder användningen av klusterbomber och som 123 länder i världen skrivit under.
Från den svenska regeringen kom dock ingen kritik.
Man skulle kunna tro att även bland de som står på Ukrainas sida i kriget fanns det tveksamheter kring att skicka vissa vapen och ammunition. Men så är åtminstone inte fallet i krigshysterins Sverige.
Dagens Nyheter har en artikel med rubriken: ”USA skickar ammunition med utarmat uran till Ukraina: ’Det är världsklass’”. Medan Svenska Dagbladet nöjer sig med ”Här är pilprojektilen som ska krossa ryskt pansar”.
Citatet i DN:s rubrik är det Johan Huovinen, överstelöjtnant och lärare på Försvarshögskolan, som står för.
– Det är positivt att de får det bästa de kan få – det är världsklassammunition, säger Johan Huovinen till DN om USA:s beslut.
Också i SvD får Huovinen hylla USA:s senaste upptrappning av sina vapensändningar.
– Det är den bästa ammunition som finns för att slå ut stridsvagnar. ”State of the art”, som det heter.
I SvD:s artikel säger Christer Ekberg, professor på institutionen för kärnkemi på Chalmers, att radioaktiviteten från utarmat uran inte alls är farlig för människan. Samma sak sade han i en en intervju med SVT i mars, efter Storbritanniens beslut att skicka ammunition med utarmat uran till sina Challengerstridsvagnar.
I artiklarna påpekas också att senare studier inte kunnat bevisa sambandet mellan användningen av utarmat uran och cancerfall och missbildningar i Irak. Vilket inte heller kan ha varit enkelt, med tanke på hur mycket olika sorters militärt avfall som USA förgiftat Irak med.
Budskapet i svensk massmedia är i alla fall enkelt: ju mer och tyngre vapen till kriget desto bättre.