Svensk skola – kassako för ett fåtal
Boken De gränslösa: en bok om politikers skolaffärer handlar om ingenmanslandet där gränsen för lobbyism, politik och skolföretag suddas ut. ”Det finns en liten klick människor som tjänar pengar på detta”, säger författaren Marcus Larsson till Proletären.
Ända sedan Moderaterna lade grunden för privata skolor genom privatiseringen av skoldriften och lagen om valfrihet (lov), och sedan Socialdemokraterna och Miljöpartiet slopade det lägre finansieringsanslaget till friskolorna, har antalet privatägda friskolor ökat kraftigt. Sju av tio av dessa privata skolor drivs som aktiebolag, vilket gör att vinstincitamentet blir det mest grundläggande för hela deras verksamhet.
I boken De gränslösa: en bok om politikers skolaffärer har författarna Marcus Larsson och Åsa Plesner, bägge drivande i Tankesmedjan Balans, granskat det ingenmansland där representanterna för lobbyism, politik och skolföretag blir svårare och svårare att skilja från varandra.
– Jag är i grunden samhällskunskapslärare och för fyra år sedan, innan jag började granska den svenska skolan, hade jag ingen aning om hur allt gick till, säger Marcus Larsson till Proletären.
– Det är fascinerande hur lite vi vet om hur allt fungerar… Istället finns det en liten klick människor som vet exakt hur de ska agerar för att tjäna pengar.
Kritiken mot marknadsskolan har vuxit sig allt starkare bland både statliga myndigheter, media och gemene man. Så sent som 2021 konstaterade Sifo att endast sex procent av den tillfrågade svenska befolkningen ville ha ett obegränsat uttag av vinst inom den svenska skolan. Resterande 94 procent ville förbjuda, begränsa eller var tveksamma till vinstuttaget.
En uppenbar följdfrågan blir då: Varför händer inget inom politiken? Marcus Larsson kallar förklaringen för ”styrningskapning”.
– Boken bygger på en analys om att medborgarna i samhället tycker en sak och att politikerna gör tvärt om. I grunden handlar detta om sambandet mellan lobbyismens resurser och vilka beslut som politikerna fattar.
– När Engelska skolan mejlar ut färdiga lagförslag till Lotta Edholm [Sveriges nuvarande skolminister] och säger ”Vi tror att det här är bra och går att genomföra” så kopplar man bort väljarna från ekvationen. Det här är hela syftet med lobbyism. De ska presentera fakta som gynnar företagen, säger Marcus Larsson.
Att lobbyismen är livsviktig för skolkoncernerna hymlar de knappast om själva. I boken lyfter Larsson och Plesner exemplet med Watma-koncernen (som bland annat äger Fria Läroverket och Nordic International School) som erkänner att deras ”aktiva medlemskap i branschorganisationen Friskolornas riksförbund [lobbyorganisationen för privata skolor] och en hög politisk kompetens i styrelsen för Watma Group AB” är livsavgörande för deras fortsatta verksamhet.
I boken citeras också Barbara Bergström, grundare till Internationella engelska skolan, som understryker vikten av att Per Egon Johansson, före detta partisekreterare i Kristdemokraterna, (och grundare till Raul Wallenbergskolorna) har kvar sina ”politiska tentakler” för att kunna driva frågor som gynnar privata skolor.
– Vi försöker beskriva ett systemfel, men detta går inte att göra utan att samtidigt prata om människorna inom systemet som gynnas. Jag tror detta är ett obehagligt ämne; att vi pekar ut individer som bidrar till problemen inom den svenska skolan, säger Marcus Larsson och fortsätter.
– Samtidigt måste man komma ihåg att dessa personer inte gjort något olagligt och kanske inte heller något moraliskt fel. De tror nog att de bidrar med något gott i samhället.
Om skolkoncernernas verkligen bidragit med något positivt är dock öppet för debatt. Även om friskolereformen på 90-talet påstås ha lett till en effektivisering av skolan, så är det väldigt få saker som pekar mot en positiv utveckling för Sveriges elever i dagsläget.
Det motsatta har snarare skett. Glädjebetyg, ökad segregation och nedskärningar i den kommunala skolan – som rent lagligt samtidigt måste axla ansvaret för eleverna som av olika skäl inte platsar på friskolor – är den nya verkligheten.
– Det är inget fel med att låta människor välja hur de lever sina liv. Men jag tror inte valfriheten går att applicera inom skolan. Vi måste snarare reagera om vår strävan efter valfrihet går ut över andra människor möjlighet att leva. När kommunala skolor tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av privata alternativ så inskränks snarare valfriheten för medborgarna.
– Det som i slutändan skulle gynna alla är om kommunala skolor har det så bra som möjligt, och där några få möjligen kan välja något annat. Men nu, när till exempel 50 procent av alla elever i Upplands Väsby går på privata skolor... Då har kommunen övergett sitt samhällsuppdrag, säger Marcus Larsson.