Ungdomsrösterna avgörande i sydafrikanskt val

När Sydafrika den 8 maj går till val är det, 25 år efter befrielsen från den rasistiska apartheidregimen, fortfarande ett svårt läge för arbetarklassen och de fattiga. Många är missnöjda över att ANC:s regeringsmakt inte gett de ekonomiska och sociala förändringar som de hoppats på.

Arbetslöshet, dåliga bostäder, hög kriminalitet, dåliga sociala villkor leder med jämna mellanrum till fredliga eller våldsamma protester. Trots missnöjet ser det ut som att ANC kommer att behålla sin majoritet.

Den sydafrikanska politiken har dominerats av nyliberalismen i över 20 år och landet har sedan länge varit en del av den internationella kapitalismen. Statliga och kommunala verksamheter har privatiserats eller plundrats av korrupta politiker och giriga kapitalister.

Som konsekvens har överklassen berikat sig och arbetarklassen stått kvar på ungefär samma läge som under apartheid. Samtidigt har en svart medelklass kunnat etablera sig och tagit del av landets rikedomar.

Den nyliberala politiken har inneburit att kapitalister fritt kunnat föra ut kapital ur Sydafrika. För att motverka ett fritt fall av den sydafrikanska valutan, randen, har räntan höjts. Det har dock bara delvis motverkat fallet och randen har förlorat 30-50 procent av sitt värde de senaste 15 åren. En konsekvens av räntehöjningarna har blivit inflation som framförallt drabbat arbetare.

De politiska konsekvenserna har blivit stora för ANC, som administrerat nyliberalismen. Flera partier och rörelser utmanar ANC om de svartas röster. EFF, Economic Freedom Fighters, är det idag största med sex procent av rösterna i förra valet. Partiet grundades av ANC:s ungdomsförbunds radikala tidigare ordförande Julius Malema.

Deras huvudfråga är en landreform utan kompensation till nuvarande landägare, vilket också ANC ställt sig bakom och röstat igenom i parlamentet. Hur detta ska genomföras är dock oklart. Många frågar sig om en regering ledd av ANC verkligen kan genomföra en framgångsrik landreform.

Den unga generationen i Sydafrika har aldrig upplevt apartheid. Många unga svarta har växt upp med att deras föräldrar fortfarande är fattiga och underbetalda hembiträden, gruvarbetare eller lantarbetare. För dessa ungdomar är ANC:s meriter i kampen mot apartheid inte huvudfrågan.

Denna förändring påverkar starkt hela samhället och har stärkt klassmotsättningen mellan arbetare och kapitalister, vilket lett till motsättningar i ANC. Sydafrikas metall- och arbetarfack, NUMSA, blev 2014 uteslutna ur Cosatu (Sydafrikas LO som ingår i ANC) efter att ha tagit strid för sina medlemmar.

I dessa och andra strider är motståndarna många gånger inte bara vita kapitalister utan också svarta kapitalister och politiker. Samtidigt gör många ungdomar på universiteten också uppror mot kvarvarande rasistiska och koloniala företeelser inom utbildningen. Dessa ungdomars röster kommer att påverka valutgången i stor utsträckning.

DA, Democratic Alliance, som har rötterna i det gamla apartheidpartiet gick framåt förra valet och fick 22 procent av rösterna, men frågan är om de kan hålla de ställningarna i detta val. Då ANC ställt sig bakom EFF:s kampanj om landreform finns möjligheten att det blir dessa två som bildar koalition om ANC inte nehåller sin nuvarande majoritet.

Kommunistpartiet, SACP, menar att Sydafrika fortfarande är i en fas av nationell demokratisk frigörelse och har därför sedan befrielsen från apartheid fortsatt att ingå i koalitionen med ANC. SACP har försvarat det korruptionsanklagade ANC, som de menar fått ett nytt ledarskap som tagit upp kampen mot korruption.

På vänsterkanten finns även partiet SRWP (Socialist Revolutionary Workers Party) som bildades av medlemmar i facket NUMSA. Partiet saknar ett ordentligt partiprogram men kallar sig marxist-leninistiskt, vill kämpa för ett socialistiskt Sydafrika och har en antiimperialistisk profil där de försvarat såväl Syrien som Venezuela mot USA:s aggression. SRWP:s mål är att ta sig in i parlamentet vilket skulle vara en stor framgång för partiet.