Det är Barack Obama som bjudit in till förhandlingar i Washington denna vecka. Därmed ger han intryck av att försöka förverkliga det han i sitt berömda tal i Kairo i juni förra året sa sig sträva efter, nämligen fred i Mellanöstern.
Förutom huvudpersonerna, palestiniernas president Mahmoud Abbas och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, är Egyptens president Hosni Mubarak, Jordaniens kung Abdullah samt Tony Blair inbjudna. Den sistnämnde representerar den så kallade kvartetten (USA, EU, Ryssland och FN) som officiellt leder fredsansträngningarna.
Bland palestinierna är det få som tror att den nya förhandlingsrundan ska innebära något positivt. Abbas och den palestinska myndigheten möter massiv intern kritik för att de deltar i detta spel på USA:s och Israels villkor.
I Syriens huvudstad Damaskus hölls den 16 augusti ett unikt möte. Elva palestinska politiska fraktioner, som vanligtvis står långtifrån varandra, enades kring ett uttalande som i skarpa ordalag fördömer förhandlingar med Israel. Bland de elva finns alltifrån religiösa organisationer som Hamas och Islamiska Jihad till vänsterpartier som PFLP, DFLP och Palestinska folkets parti (PPP).
I det gemensamma uttalandet konstateras att samtalen syftar till ”att likvidera det palestinska folkets nationella rättigheter samtidigt som de döljer ockupationsmaktens kriminella handlingar i form av utbyggnaden av bosättningar, judaiseringen av Jerusalem och belägringen av Gaza”.
De elva organisationerna lyfter också fram det märkliga i att böja sig för Israel samtidigt som dess brott får allt större uppmärksamhet världen över, inte minst tack vare Ship to Gazas och Frihetsflottans aktion i våras.
”I en tid av en växande internationell solidaritetsrörelse med det palestinska folket och dess rättvisa sak, och den ökade isoleringen av Israel som en rasistisk stat, insisterar USA och Israel på direkta förhandlingar för att erbjuda en livlina som ska bryta isoleringen av den kriminella ockupationsmakten”, står det i uttalandet.
Att alla ledande palestinska fraktioner förutom presidentens eget parti, Fatah, motsätter sig samtalen påverkar inte Mahmoud Abbas.
”Om det finns en procents chans att uppnå fred kommer jag att ta den. Jag är övertygad om detta därför att jag vill ha fred med våra grannar, det är därför vi går in i direkta förhandlingar och det är därför vi måste hoppas att vi kan nå en rättvis och hållbar fred”, förklarade han i ett försök att bemöta kritikerna.
Något som det i dag talas tyst om är att Abbas mandat som folkvald president löpte ut i januari 2009. Hans parti Fatah representerar färre palestinier än de elva ovan nämnda organisationerna gör tillsammans. Vad ger Abbas och den palestinska myndigheten rätt att förhandla i det palestinska folkets namn? Vilken legitimitet har en eventuell överenskommelse som en minoritet av palestinierna står bakom?
Palestinska kritiker menar att Abbas inte kan säga nej till förhandlingar. För om han gör det riskerar myndigheten att mista mångmiljonstödet från USA och EU.
Som bekant har splittringen mellan det Hamasstyrda Gaza och det av Abbas och myndigheten styrda Västbanken varit ett faktum i tre års tid. Att få ett slut på splittringen och skapa nationell enighet borde vara en prioriterad uppgift för alla palestinska befrielserörelser. Ett splittrat folk har ännu mindre möjligheter att stå upp mot en överlägsen ockupationsmakt, som får ekonomisk och militär uppbackning från USA och övriga västvärlden.
I uttalandet från mötet i Damaskus uppmanas palestinska myndigheten att istället för meningslösa förhandlingar koncentrerar sig på att få ett slut på splittringen. Tyvärr gör Abbas det motsatta.
I Ramallah på Västbanken arrangerades 25 augusti en konferens i protest mot fredsförhandlingar med Israel. PFLP och andra sekulära organisationer och individer deltog. Bland dem fanns Mustafa Barghouthi, som kom på andra plats i det palestinska presidentvalet 2005. Myndig-hetens underrättelsetjänst och polis saboterade och avbröt konferensen. Journalister och människorättsaktivister som försökte dokumentera händelserna angreps med våld.
Samtidigt vittnar Hamas om att säkerhetsstyrkor på Västbanken inlett en ny arresteringsvåg av Hamasmedlemmar.
Obamaadministrationen är fullt medveten om de palestinska protesterna mot förhandlingarna i Washington. ”Fredens fiender kommer att fortsätta försöka besegra oss och få samtalen att spåra ur”, förklarade USA:s utrikesminister Hillary Clinton förra veckan.
Hennes inställning är inte överraskande men avslöjande. De palestinska företrädare som håller fast vid flyktingarnas rätt att återvända och som kräver att Israel ska lämna all ockuperad mark – vilket innebär att alla bosättningar måste utrymmas, inklusive de i Östra Jerusalem – är ”fredens fiender”. Trots att det enda de gör är att försvara internationell rätt och vad åtskilliga FN-resolutioner redan slagit fast.
Barack Obama har inget intresse av att skapa en för palestinierna rättvis fred. En ”fred” som sopar det palestinska problemet under mattan, som förbättrar Israels och USA:s position i Mellanöstern, det är däremot vad supermakten önskar.
Patrik Paulov
Proletären nr 35, 2010
Fakta: Israels bluff om bosättningar
• Det har i medierna talats mycket om att Israel upprätthållit ett tio månader långt stopp för expansion av bosättningar på ockuperad mark. Det ensidiga åtagandet löper ut 26 september.
• Den palestinska myndigheten har talat om nödvändigheten av att bosättningsstoppet förlängs. Men det har inte rests som ett villkor för att inleda fredsförhandlingar.
• Att tala om bosättningsstopp är dock fel.
För det första har det inte omfattat Östra Jerusalem. Där har Israel under de gångna månaderna fortsatt att genomföra en etnisk rensning. Palestinier har med våld körts ut ur sina hem, som tagits över av israeliska judar.
• För det andra visar en granskning av den israeliska fredsrörelsen Fred nu att 492 bostäder börjat byggas i bosättningar på Västbanken i direkt strid med byggstoppet. Fred nu konstaterar det vore mer korrekt att säga att utbyggnads-takten halverats i jämförelse med ett vanligt år, inte stoppats.
• För närvarande pågår bygget av 2.000 bostäder i bosättningarna på Västbanken. De flesta började byggas före ”expansionsstoppet”.
• Antalet israeliska bosättare på ockuperad mark uppgår till cirka 400.000. Hälften av dem finns i Östra Jerusalem.
