Krönika: Vad är väl ett folk mot en stordal?

Ännu en gång skymtar jag Petter Stordalen i inlägg på sociala medier. Flera av mina vänner har delat samma DN-artikel med rubriken Folkteatern hotas av vräkning när Stordalen flyttar in. Det var då själva fan. Jag känner irritationen växa för varje rad jag läser.

Folk, foajérestaurangen till Folkteatern, har fått ett ultimatum från hyresvärden Folkets hus: sluta med livemusik och dans, annars åker ni ut.

Att en teater är en levande mötesplats med kultur såsom musik och dans är naturligtvis helt oacceptabelt – i Göteborg. I Göteborg är nämligen inte kulturutövare eller eller de som önskar kunna ta del av levande kultur värda något. Inte när motvikten på vågen är miljardärer som Stordalen. Sådana som han stryks medhårs och ges fritt spelrum att ”utveckla staden”.

Den norske miljardären fick nyligen utrymme i P4 Göteborg, igen. I inslaget berättar han att han vill bli ”mister Hisingen” och att han ser stadsdelen som ”ett kinderägg av möjligheter”.

Några kinderägg av möjligheter ser knappast stadens kulturutövare röken av. Folk, som har haft sin verksamhet i Folkteaterns foajé sedan 2014, hotas nu alltså med vräkning då de huserar i lokaler som Stordalen säkerligen har ögonen på. Ett ännu större hot mot Folkteatern än det som förelåg innan – nämligen en fördubbling av hyran. En sådan höjning skulle innebära att Folkteatern tvingas bort och hyresvärden Folkets hus kan få mer klirr i kassan med en rikare hyresgäst.

Under året har flera hårda slag riktats mot kulturlivet i Göteborg. Vi har fått se Drömmarnas Kaj och Kommersen gå i graven. Konstepidemin åkte på en fullkomlig hyreschock i våras och byggnader på Hisingen som tidigare inhyst replokaler har jämnats med marken. 2019 gick kulturföreningen Truckstop Alaska i graven och Fyrens ölcafé, en populär livescen, hotas nu av klagande grannar efter att fastighetsägarna gjorde om kontoren ovanför till bostadslägenheter.

Kulturlivet i den här staden är ständigt under attack i form av gentrifiering, hyreschocker och uteblivet eller bantat kulturstöd.

Där jag sitter vid mitt skrivbord på redaktionen ser jag Stordalens hotell Draken ta form. Det ännu inte färdigbyggda hotellet med sina 33 våningar påminner mig om hur små och obetydliga vi invånare är. Vänder jag blicken lite till vänster är det istället Sernekes Karlatorn som sticker mig i ögonen. Två monument över stadsplanering som helt styrs av kapitalisters intressen.

Sist jag i vredesmod skrev om Stordalen nämnde jag även Serneke. Dagen efter damp det ner ett mejl i min inkorg – från just Ola Serneke. Han var ledsen över att jag glömde att nämna alla bra saker han bygger i staden. Till exempel LSS-boende ”till kommunen” och de lokaler som Folkuniversitetets balettutbildning, om jag förstår det rätt, ska hyra in sig i. ”Jag hade kunnat bygga lägenheter och tjänat flera 100 miljoner mer”, skrev Ola.

Han missar poängen lite, det ska inte vara upp till privata entreprenörer var eller hur det ska byggas lägenheter, skolor eller LSS-boenden. Ingen kapitalist bygger utifrån välgörenhet utan utifrån vinstintresse, och det är när privata vinstintressen styr som städer och dess kulturliv går åt helvete.