Advokaten Maryam Arfaoui beskriver i en artikel på Aftonbladet Debatt hur USA:s hämnd på den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, drabbar åklagare och domares personliga frihet genom de sanktioner regimen i Washington utfärdat mot dem. Det är ett exempel av många på rättsvidriga sanktioner mot stater, organisationer, företag och personer som utfärdats av USA. Ett annat är blockaden av Kuba, en blockad som fördömts av FN:s generalförsamling år efter år.
Det stora problemet är inte USA-regimens maktfullkomliga hybris i sig. Det är underdånigheten och följsamheten hos banker, transportföretag, massmedier och stater i resten av världen som är skadlig.
Jag håller med Maryam Arfaoui som skriver att ”det är Sveriges skyldighet att verka för att EU vidtar samtliga nödvändiga juridiska, ekonomiska och politiska åtgärder för att stoppa USA:s angrepp på den internationella rättvisan.” Men här finns ett stort problem.
I EU:s ekonomiska krigföring mot Ryssland har det utfärdats ett stort antal sanktionspaket. Dessa sanktioner har inte bara drabbat ryssarna. Sanktionerna används för att tysta kritiska journalister, aktivister och debattörer inom EU, Schweiz och resten av världen.
Tre exempel: Hüseyin Dogru, tysk medborgare, journalist som skriver om Palestina och som öppet är emot sionisternas folkmord och således motståndare till den tyska regeringens politik.
Nathalie Yamb, schweizisk medborgare som länge arbetat mot Frankrikes koloniala agerande i Afrika. Hon anser själv att sanktionerna mot henne är den franska statens hämnd. Hennes enda koppling till Ryssland är att hon deltog i en internationell konferens om Afrika som ägde rum i Sotji 2019.
Jacques Baud, författare och pensionerad överste i den schweiziska arméns underrättelsetjänst som även arbetat som analytiker åt Nato i Bryssel. Han anklagas bland annat för att skapa konspirationsteorier, till exempel ”anklagar han Ukraina för att ha iscensatt invasionen för att kunna ansluta sig till Nato”.
Det är en lögnaktig anklagelse då det inte är Bauds ord som åsyftas utan den förre presidentrådgivaren i Ukraina, Oleksij Arestovytj, som Baud citerar i en av sina böcker.
Baud har i sina skrifter undvikit ryska källor och konsekvent tackat nej till att medverka i ryska medier.
Sanktionerna mot Dogru, Yamb, Baud samt journalisterna Thomas Röper och Alina Lipp, tyska medborgare, är diaboliska. Deras bankkonton är frusna, de får inte resa fritt och om någon skulle drista sig att bjuda på nån av dem på middag, kan den personen åtalas för att bryta mot sanktionerna.
Mycket mer borde skrivas om alla de afrikaner och asiater som också står på sanktioner, det borde någon annan göra. Men det mest allvarlig med dessa sanktioner är det maktfullkomliga, omoraliska och olagliga sätt på vilka de tillkommit.
I inget av EU:s medlemsländer får det utdömas straff utan rättegång där den som åtalas har rätt att försvara sig och skall betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Besluten om sanktionerna tas av ministerrådet på kommissionens begäran. De berörda personerna vet inte i förväg vad som händer.
Orsaken till detta sätt att straffa människor är högst sannolikt det faktum att de inte begått något brott som de kan dömas för i en rättegång.
Frågan är om det samma kan sägas om EU-kommissionen och ministerrådet?
Hans Johansson
Lastbilschaufför
