Vägskäl för Sydafrika efter ANC:s katastrofval
Ojämlikhet, korruption och ekonomiska svårigheter ligger bakom ANC:s stora rösttapp i Sydafrika. Nu tvingas ANC kompromissa om makten – och vilken sida de väljer kan påverka kriget i Gaza och det pågående folkmordsåtalet mot Israel.
Det blev ett katastrofval för regeringspartiet ANC i Sydafrika. För första gången sedan apartheidsystemets fall kan partiet inte bilda regering på egen hand utan kommer tvingas söka samarbete – åt höger eller åt vänster.
Sydafrika brottas med hög arbetslöshet, korruption, stagnerad ekonomi och hög kriminalitet.
Socialdemokratiska ANC, som kommunistpartiet SACP uppmanar sina medlemmar och sympatisörer att lägga sin röst på, har inte lyckats komma till rätta med landets ekonomiska problem. Sedan ANC kom till makten 1994 har skillnaderna mellan fattiga och rika bara ökat och idag är landet ett av de mest ojämlika i världen.
De tio procent mest förmögna sydafrikanerna äger 71 procent av landets rikedom. Samtidigt lever 64 procent av invånarna i fattigdom, enligt Världsbanken.
Över 30 procent av befolkningen har inget jobb att gå till om dagarna och för ungdomar är situationen ännu tuffare, med runt 60 procents arbetslöshet i åldersgruppen 15-24 år. Särskilt hårt drabbad är den svarta majoriteten.
För att kontra den tuffa ekonomiska verkligheten hade ANC inför valet förra veckan lovat statlig sjukvårdsförsäkring för alla medborgare och generell a-kassa för arbetslösa.
Men löftena räckte inte. ANC backade kraftigt och gick från 57 procent i valet 2019 till 40 procent. Vart gick då rösterna?
Högeroppositionen Demokratisk allians, DA, som framför allt samlar Sydafrikas vita röster, har legat stadigt på runt 20 procent i de senaste valen. Samtidigt har ANC:s väljare rört sig åt vänster – eller helt enkelt låtit bli att rösta. I årets val deltog rekordlåga 58 procent av de röstberättigade.
Den som ser ut att ha tagit flest röster från ANC är Jacob Zuma, Sydafrikas president mellan 2009 och 2018. I vintras annonserade Zuma att han ställer upp i valet med det nystartade partiet uMkhonto we Sizwe (som tagit sitt namn från ANC:s paramilitära gren under apartheidtiden), trots att han fortfarande är medlem i ANC.
Zuma ansågs tillhöra vänsterflygeln inom ANC när han kom till makten i partiet 2007. Hans presidentskap kantades dock av korruptionsskandaler som till slut innebar att han förlorade den interna maktstriden mot Sydafrikas nuvarande president och ANC-ordförande Cyril Ramaphosa – också han anklagad för korruption.
uMkhonto we Sizwe, MK, är nu landets tredje största parti med 14,58 procent av rösterna och skulle tekniskt sett kunna bilda regering med ANC. Men MK har tidigare annonserat att ett sådant samarbete är uteslutet om inte Cyril Ramaphosa avgår. Dessutom hävdar MK att rösträkningen inte gått rätt till och kräver nyval.
Till vänster om ANC finns den före detta ungdomsledaren i ANC, Julius Malema, vars parti Economic Freedom Fighters, EFF, ställde upp i valet för tredje gången. EFF:s radikala program lockar många unga väljare och möjligheten att de kan bilda en koalitionsregering med ANC har skapat rädsla hos framför allt den vita överklassen.
– Vi kommer inte att stödja en administration som hyllar en politik för ekonomisk massförstörelse, sa Busisiwe Mavuso, vd för organisationen för Sydafrikas storbolag, Business Leadership South Africa, till lokala medier om ett möjligt samarbete mellan ANC och EFF.
EFF vill bland annat nationalisera landets guld- och platinagruvor och expropriera vita jordägares marker.
Partiet har sagt att de är villiga att samarbeta med ANC, men EFF backade marginellt – från 10,8 till 9,52 procent, och från 44 till 39 mandat. Samtidigt tappade ANC hela 71 mandat i nationalförsamlingen till 159, vilket innebär att ANC och EFF tillsammans inte kommer upp i de 201 mandat som behövs för majoritet i parlamentet.
Det är inte uteslutet att ANC istället förhandlar med högeroppositionen. DA har sagt att de ska inleda samtal med ANC i ett försök att blockera vad de beskriver som en ”domedagskoalition” mellan ANC, EFF och MK.
Vilka ANC väljer att samarbeta med kan påverka utrikespolitiken och deras ställningstagande i det pågående folkmordet i Gaza. Palestinafrågan har varit en vattendelare i sydafrikansk politik under lång tid, då apartheidregeringen allierade sig med Israel – och motståndsrörelsen med Palestina.
ANC har varit en högljudd kritiker av Israels bombningar i Gaza, och Sydafrika driver just nu folkmordsåtalet mot Israel i den internationella domstolen i Haag, ICJ.
Högerkoalitionen DA har sagt att de inte ställer sig bakom ANC i folkmordsfallet och har även kritiserat ANC:s goda relationer med Ryssland, som bland annat uppmärksammades när Sydafrika, Ryssland och Kina genomförde en gemensam militärövning utanför Sydafrikas kust i början av 2023.
EFF vill gå ännu längre än ANC i stödet till Palestina. I ett tal utanför Israels ambassad i Pretoria sa partiledaren Julius Malema att Sydafrika borde skicka vapen till frihetskämparna och drog paralleller till Sydafrikas egna befrielserörelse – som kallades för terrorister men fick stöd av progressiva regeringar i världen.
MK och Jacob Zuma har ännu inte uttalat sig i frågan om Israels folkmord, men det mesta pekar på att de står någonstans mitt emellan ANC och EFF. Under sin tid som president tog Jacob Zuma ställning för Palestina och rörde upp starka känslor i Israel efter ett möte med ledare för den palestinska motståndsorganisationen Hamas.