Vårdstrejken igång: ”Skräckblandad förtjusning”
Vårdförbundet har gått ut i strejk i fem regioner. ”Nu gör vi äntligen någonting”, säger sjuksköterskan Gustaf Ahlqvist, förtroendevald i Vårdförbundet, vid Östra Sjukhuset i Göteborg.
Tisdag 4 juni klockan 11.00 gick Vårdförbundet ut i strejk. I dess första skede kommer fem regioner att påverkas – Stockholm, Skåne, Västerbotten, Västra Götaland, Östergötland – där cirka 2000 medlemmar deltar. Ytterligare ett strejkvarsel kan påverka cirka 1900 medlemmar i Västmanland och Värmland med start den 11 juni.
Gustaf Ahlqvist är förtroendevald inom Vårdförbundet i Västra Götalandsregionen och på väg ut mot Östra Sjukhuset i Göteborg för att prata med de strejkande sjuksköterskorna som avslutat sin arbetsdag i förtid klockan 11.00.
– Nu gör vi äntligen någonting. Efter flera år med rop på hjälp har vi bara mötts av tomma ord från arbetsgivarna. Nu markerar vi att måttet är rågat, säger han till Proletären.
Bakgrunden till konflikten är att Vårdförbundets kollektivavtal löpt ut och att de därför har större möjlighet till att vidta konfliktåtgärder mot sin arbetsgivare. Fackförbundets krav handlar till största del om en arbetstidsförkortning om tre timmar i veckan, utslaget över tre år.
– Reformen är jätteviktigt. Det är bara att titta på hur vår arbetsmiljö successivt monterats ned under åren. Varje gång det är schemaläggning så är det arbetspass som gapar tomma… Det betyder att det någon av oss som förväntas jobba extra. Det tvingar våra medlemmar till ofrivillig deltid för att mäkta med vardagen.
SKR hävdat att reformen om arbetstidsförkortning inte går att genomföra på grund av regionernas dåliga ekonomi, där det finns ett sammanlagt negativt resultat under 2023 på tolv miljarder kronor. För 2024 beräknar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ett minus på ytterligare 16 miljarder.
Regionernas ekonomi väntas dock bli bättre i och med år 2025, och det ska tilläggas att de gjort rejäla överskott under pandemiåren.
När det kommer till kostnaden för en arbetstidsförkortningen så menar Gustaf Ahlqvist att SKR tenderar att förstora summan.
– Siffrorna som SKR presenterar handlar om en generell arbetstidsförkortning, för alla yrkesgrupper inom vården. Det vi fokuserar på är våra medlemmars arbetstid.
Man vad ska de strejkande sjuksköterskorna göra under tiden de inte jobbar? Så länge de är uttagna i strejk är det Vårdförbundets uppgift att sysselsätta dem. Från och med 09.00 i morgon, onsdag 5 juni, väntas en grundläggande konfliktskola.
– Vi kommer förklara varför Vårdförbundet väljer att genomföra strejken och vad det är som göra att vi kan genomföra den. Sen kommer vi också arrangera olika fortbildningar och utbildningsprogram.
– Jag har till exempel aldrig varit med om en strejk tidigare, understryker Gustaf Ahlqvist. Det är 16 år sedan Vårdförbundet varslade om strejk och det var ett år innan jag pluggade till sjuksköterska. Det som sker just nu är en skräckblandad förtjusning.
Jämför man dagens strejk med den 2008 så menar Gustaf Ahlqvist att det finns vissa grundläggande skillnader, dels i hur Sveriges makthavare ser på strejkens legitimitet, men också i hur Vårförbundet valt att agera.
– 2008 var vi tvungna att avbryta strejken för att den hävdades vara samhällsfarlig. Strejken vi har idag är annorlunda eftersom vi valt att fokusera på en övertidsblockad.
Vårdförbundet har också ingått i förhandlingar med arbetsgivarna kring vilka verksamheter som anses som samhällsbärande. Detta betyder att det ursprungliga strejkvarslet modifierats och i vissa fall dragits tillbaka, som på till exempel canceravdelningar.
– Vi har hörsammat arbetsgivarens oro över delar av verksamheten som skulle tas ut i strejk. Vi tänker både på patientsäkerheten och på våra medlemmar, säger Gustaf Ahlqvist.
Måndagen den 3 juni stod det klart att Vårdförbundet och dess förhandlingspart SKR inte kunde enas om något nytt avtal. Medlarna i konflikten har meddelat TT att de kallat till ett nytt möte under onsdagen.
”Vi strejkar för att rädda vården”
En av de som organiserar strejken är Branka Djukanovic Svensson, specialistsjuksköterskan inom hjärtsjukvård och styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning för Västra Götaland.
– Vi har jobbat tre miljoner övertidstimmar under förra året. Det motsvarar 2000 kollegor som inte finns, men som vi behöver. Och när arbetsgivaren ska lösa problemet och fördela arbetet på rätt sätt så bollas allt tillbaka till oss. Det blir upp till oss att lösa situationen, vilket tvingar fram en etiska stress som ofta leder till sjukskrivningar, säger hon till Proletären.
– Nu strejkar vi för att rädda vården, patienterna, oss själva och våra framtida kollegor. Det är väldigt många som inte ens orkar jobba heltid just nu, och det påverkar i slutändan pensionen. Det här är en enda stor kvinnofälla.