Ett år med Donald Trump ”I USA växer motståndet underifrån”

– President Trump representerar de mest reaktionära elementen bland miljardärerna på Wall Street. Han är öppet rasistisk och en kvinnohatare som piskar upp hatstämningar mot förtryckta nationaliteter och invandrare, kvinnor, homosexuella, lesbiska och transpersoner och arbetarklassen som helhet.

Cherrene Horazuk går rakt på sak när Proletären kontaktar henne via mail inför årsdagen av Donald Trumps makttillträde. Hon ger en dyster men inte på något sätt överraskande summering av vad den nye presidenten åstadkommit. 

Men hon påpekar också att Trump inte fått stå oemotsagd.

Som ordförande för AFSCME 3800, en fackklubb som organiserar 1500 lågavlönade kontorsarbetare på University of Minnesota, har Cherrene Horazuk varit ute på gatorna många gånger under det senaste året. 

– Tiden efter valet gick tiotusentals människor ut på gatorna. Även om det synliga motståndet har minskat något så kvarstår ett extremt starkt missnöje med och en ilska mot Trump. Vi förväntar oss ett nytt uppsving i den folkliga rörelsen.

Har den breda mobiliseringen mot Trump under året som gått fått några politiska effekter?

– Ja, att massor av människor protesterat mot de mest extrema uttrycken av Trumps politik har gett resultat. Det har begränsat och bromsat hans möjligheter att förverkliga hela sin agenda, svarar Cherrene Horazuk och ger tre exempel: 

Den bristfälliga men för många fattiga amerikaner betydelsefulla vårdreformen Obamacare finns kvar, trots att attackerna mot den var en av Trumps viktigaste frågor i valkampanjen. Det uppmärksammade inreseförbudet för muslimer har ändrats och mildrats flera gånger. Den utlovade muren mot Mexiko – och betald av samma land – är ännu bara Trumps önskedröm.

Första gången Proletären intervjuade Cherrene Horazuk var i Durban, Sydafrika, i oktober 2016 när Fackliga världsfederationen (WFTU) höll kongress. AFSCME 3800 var en av flera fackklubbar från USA som var på plats bland radikala fackliga företrädare från 112 länder.

Protesterna har gett resultat. De har begränsat och bromsat Trumps möjligheter att förverkliga hela sin agenda.

Då återstod ännu några veckor tills Trump skulle besegra Hillary Clinton, och då talade Cherrene Horazuk om att det inte är presidentvalen utan organisation och kamp som är vägen till förändring. 

– Attackerna på arbetarrörelsen pågick under Obama och skulle ha fortsatt även om en demokrat hade vunnit presidentvalet. Men attackerna skulle troligen inte ha kommit lika snabbt som vi ser under Trump, säger Cherrene Horazuk.

Den offentliga sektorn är i fokus för Trumpadministrationens attacker. Målsättningen är att genomdriva ytterligare privatiseringar. Men det handlar också om att det är inom offentlig sektor som det fortfarande finns starka fackföreningar. Här är organisationsgraden 34,4 procent jämfört med 6,4 procent inom den privata sektorn.

Att privatiseringsivern går hand i hand med en fackföreningsfientlig politik är tydligt inom utbildningssektorn. Cherrene Horazuk påpekar att Trumps utnämning av kapitalisten och mångmiljardären Betsy DeVos till utbildningsminister både handlar om att öka möjligheten att tjäna pengar på utbildning och att slå mot de stridbara lärarna.

– Under de senaste åren är det lärarfacken och särskilt Chicagos lärarförbund som framgångsrikt genomfört strejker och stått i spetsen för arbetarkampen mot storföretagens agenda.

Ett annat exempel på den antifackliga agendan är fallet Janus vs AFSCME council 31 som ska tas upp i USA:s högsta domstol. Cherrene Horazuk berättar att det handlar om fackens rätt att ta ut en mindre avgift från arbetare som inte är fackanslutna, men som omfattas av kollektivavtalen. Denna rätt fastslogs av USA:s högsta domstol 1977. 

Drygt 40 år efter utslaget driver nu mäktiga storföretag och konservativa krafter på för en förändring. 

”Miljardärscheferna och företagsintressena bakom detta fall, och politikerna som går deras ärenden, har förenat sig för ännu en attack på det arbetande folket genom att slå mot rätten att gå samman i starka fackföreningar”, förklarade AFSCME:s ordförande Lee Saunders i ett uttalande.

Med tanke på Trumps utnämningar av domare till högsta domstolen är Cherrene Horazuk orolig. 

– Utnämningarna nästan garanterar att det blir ett negativt utslag för fackföreningarna. Syftet är att förstöra möjligheten för facken i offentlig sektor att finansiera sin verksamhet.

USA:s överhet framstår som djupt splittrad i förhållande till Trump. Även om han hela tiden haft mäktiga krafter i ryggen verkar delar av eliten vilja tvinga bort honom från presidentposten i förtid. Hur ser du på det?

– Visst framförs kritik mot Trumps rasistiska retorik och pajasbeteende. Trots det kan den härskande klassen åtminstone på kort sikt förenas med Trump i många frågor. Skattesänkningarna för de extremt rika och företagen är ett exempel på det, svarar Cherrene Horazuk. 

– Det finns andra områden där motsättningarna kommer att skärpas, som Trumps underminering av Nato och andra internationella imperialistiska institutioner. Hans utrikespolitik är verkligen oförutsägbar. De flesta tankesmedjor och institutioner som representerar den härskande klassen har stött arbetet för en tvåstatslösning och anser att erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad står i direkt motsättning till detta.

När Proletären talade med dig efter Trumps valseger påpekade du att många röstat på honom som en protest mot eliten i Washington. Människor som sett sina samhällen förstöras av ekonomisk åtstramning och avindustrialisering. Hur ser stödet för presidenten ut idag? 

– Trump fortsätter att ha en kärna av stöd, särskilt bland de socialkonservativa, den kristna högern, och de som stödjer den rasism som han spyr ut. Trumps stödtrupper finns i högre utsträckning i småborgerliga förstäder än inom arbetarklassen, och det består. Men vi förväntar oss att det kommer att minska då konsekvenserna av Trumps politik drabbar folkets massor.

Vänstern i USA befinner sig i en period av tillväxt som vi inte sett sedan 1970-talet. Det är i synnerhet ungdomar som strömmar till vänstern.

Cherrene Horazuk återkommer till missnöjet med de styrande och det folkliga motståndet. Här finns något att bygga vidare på för framtiden. 

Under valåret 2016 samlade Bernie Sanders, som öppet kallade sig socialist och talade i klasstermer, starkt stöd från framförallt unga amerikaner. I en opinionsundersökning gjord av Harvard University samma år uppgav 42 procent inom åldersgruppen 18-29 år att de stödjer kapitalismen medan 51 procent uppgav att de är motståndare till kapitalismen. 

Vad som än mer stack ut i undersökningen var att 33 procent inom samma åldersgrupp svarade att de stödjer socialismen. En hög siffra i ett land präglat av starka antikommunistiska och antisocialistiska stämningar. 

De ungas positiva syn på socialismen är något som märks, enligt Cherrene Horazuk.

– Vänstern i USA befinner sig i en period av tillväxt som vi inte sett sedan 1970-talet. Det är i synnerhet ungdomar som strömmar till vänsterorganisationerna.

Också inom den fackliga rörelsen finns små men positiva tecken på en vilja att bryta med den fackliga byråkratin och passiviteten.

– Det finns en liten men växande rörelse bland gräsrötterna inom arbetarrörelsen som inser att vi måste föra kampen på golvet och bekämpa attackerna på arbetarklassen genom att lägga ner arbetet. Vi har som sagt sett framgångsrika exempel på det med lärarstrejkerna i Chicago och de restauranganställdas strejk vid Harvard University, avslutar Cherrene Horazuk.