Kommentar: Vem vill egentligen ha marknadiserad vård?
Argumentet som läggs fram av de privata vårdföretagen är att de avlastar den offentliga vården. I själva verket är det medborgarna med störst behov av vård som åsidosätts och ignoreras i både vårdvalet och privatiseringen av primärvården.
När de privata vårdföretagen i Sverige diskuterar vårdvalsreformen och privatiseringen av primärvården menar de att deras verksamhet avlastar den offentliga vården. På branschorganisationen Vårdföretagarnas hemsida kan man läsa:
”Forskningen visar att den ökade tillgängligheten har kommit alla patienter till del, men är inte entydig om vårdvalets effekter avseende jämlikhet. Några studier visar att välbeställda och friska har ökat sin vårdkonsumtion mer. Andra studier visar att ekonomiskt svagare patienter har gynnats, eller visar på små skillnader i effekter för patienter med olika inkomst och utbildning.”
Andemeningen är att ”alla fått det bättre” genom både privatiseringen och vårdvalet, medborgarnas möjlighet att lista sig fritt på valfri vårdcentral. Men denna verklighet stämmer inte, i alla fall om man ska tro statens offentliga utredning och olika myndigheter.
Under mina år som reporter på Proletären har i princip varje vårdarbetare jag intervjuat konstaterat att de privata alternativen väljer att ta de mer enkla medicinska patienterna, och lämnar kvar de svåra (och då ekonomiskt tunga) till den offentliga vården.
Varför agerar vårdföretagen på detta sätt? Det är vinstintresset (se artikeln intill).
När det kommer till privatiseringen av primärvården konstaterar statens offentliga utredning från 2019 (SOU 2019:42):
”[Det] råder dramatiska regionala skillnader när det gäller utbudet av primärvård. Efter vårdvalets införande har dessa skillnader i enstaka fall minskat men i flera fall har de snarare förstärkts efter vårdvalets införande. (I några landsting minskade antalet vårdcentraler, utan att det skett motsvarande minskning av antalet invånare).”
Strax efter konstaterar utredarna också att privatiseringen ”lett till en minskad jämlikhet i vården” och att den gynnat ”ekonomiskt starkare grupper, med lägre behov och dessutom försvårat integrerad vård för de med komplexa behov.” Detta har i slutändan gjort att ”primärvården fått en minskad påverkan på folkhälsan”.
I en rapport skriven på uppdrag av Riksrevisionen konstaterar den statliga myndigheten att avvecklingarna av offentliga vårdcentraler (och då som en konsekvens av allt fler privata alternativ) i större utsträckning ”ägt rum i områden med svagare ekonomiska förutsättningar eller lägre medelinkomster”.
I många andra länder kan den offentliga vården neka privata alternativs etablering på orten, baserat på behovet av vård inom ett geografiskt område. Detta görs för att motverka en centralisering av primärvården där privata vårdcentraler bara finns i urbana och välbetalda områden, medan de offentliga vårdcentralerna i utsatta områden antingen läggs ned eller får sin budget slaktad – något som nu blivit verklighet i Sverige.
Den minskade jämlikheten inom primärvården kan också kopplas samman med vårdvalet. Ett val som Riksrevisionen påpekar bara är en teoretisk uppfattning av hur svenska medborgare faktiskt konsumerar sin vård. Tanken med vårdvalet är att den konkurrensmässigt ”bästa” vårdcentralen ska få flest listade patienter. Men rent praktiskt väljer de flesta invånarna istället den vårdcentralen som ligger närmast, antingen till jobbet eller hemmet.
En majoritet av alla svenskar är alltså inte intresserade av en vårdmarknad utan föredrar närhet framför antalet stjärnor på google.
”Givet de ökande behoven i befolkningen på grund av demografiska förändringar, de ökande förväntningarna på vad primärvården ska kunna göra liksom glidningen av primärvårdens uppdrag framstår primärvården som i det närmaste anorektisk. Att på detta system och utan resurstillskott lägga en valfrihetsreform kan konstateras ha varit mindre lämpligt”, skriver författarna till SOU 2019:42.
Förra veckan skrev Proletären om att arbetare med låg inkomst och lägre utbildning hade en betydligt högre risk för att dö i förtid, jämfört med chefer och ingenjörer. Som det ser ut just nu är primärvården skräddarsydd för de sistnämnda vilket betyder att situationen för vanliga arbetare bara kommer förvärras.
Vårdcentraler i ekonomiskt utsatta områden kommer antingen läggas ned eller få sin budget slaktad, medan de privata alternativen kommer att fortsätta att växa upp som svampar i Danderyd eller på Kungsholmen för att bota åkommor som förmodligen bara behöver en god natts sömn och lite vila.
Och i takt med att resurserna försvinner från den offentliga vården kommer de privata alternativen ändå framstå som en lösning. Här måste vi stanna upp och fråga oss: Vill vi ha det som i USA… eller vadå?