”Vi blir av med regimen, men inte systemet”

Det var spektakulära bilder som kom från Sri Lankas huvudstad Colombo i lördags. Efter månader av protester stormade demonstranter president Gotabaya Rajapaksas residens, andades glada ut i presidentens soffor och tog sig ett dopp i poolen. 

En oas av lycka mitt i den svåra ekonomiska kris som fått folket ut på gatorna och krävt Gotabayas avgång. Nu ska presidenten, som flytt huvudstaden, till slut lämna sin post, liksom premiärministern Ranil Wickremesinghe. 

Men Wasantha Samarasinghe, ledare i den fackliga samordningsorganisationen TUCC och ledamot i kommunistpartiet JVP:s centralkommitté, litar inte på utfästelserna, även om loppet nu verkligen ser ut att vara kört för den avskydde presidenten.

– Vi mobiliserar för imorgon, i övermorgon och nästa dag också. Utan det folkliga trycket kommer de inte att avgå, vi måste tvinga dem, säger han till Proletären.

Det är en glad men trött ledare som Proletären får en pratstund med på måndagkvällen. På tisdagen ska han i sin fackliga roll träffa representanter från alla partier i parlamentet för att diskutera hur landet ska styras de närmaste månaderna tills det kan hållas nya val. 

Dagen därpå är det sagt att presidenten officiellt ska avgå, och den 20 juli ska parlamentet utse en interimspresident fram till att val kan hållas om några månader.

Det är en stor seger för den folkliga resningen att man till slut skickat iväg Gotabaya, men knappast någon revolution, säger Wasantha Samarasinghe.

– Regimen kommer att bytas ut, men inte systemet. Det kan inte hända förrän tidigast efter att vi haft nya val och det finns ett nytt mandat i parlamentet. 

Privat

Wasantha Samarasinghe med megafonen.

Förhållandevis snart kan parlamentet upplösas och ett nytt val hållas, inom två-tre månader, säger han.

– Och ledamöterna i det parlamentet, som kommer att se väldigt annorlunda ut, kommer att ha ett stort ansvar för att ändra på systemet, annars kommer folket att resa sig mot det också.

Fram tills dess kommer alla partier, även JVP (vars valallians NPP har tre platser i parlamentet sedan valet 2020, då de fick 3,84 procent av rösterna) att ingå i en temporär samlingsregering – vilket åtminstone utifrån sett framstår som en brytning med JVP:s tidigare utfästelser om att inte sätta sig i någon nationell enhetsregering, temporär eller inte.

– Vi måste delta och bidra i en sådan regering, eftersom det protesterande folket tror på oss och förväntar sig det, de litar inte på de andra. Vi har hela tiden sagt att presidenten och premiärministern först måste lämna, och efter det kan vi hjälpa landet. Nu gör de det, då går vi in och försöker hjälpa till att lindra situationen fram till att folket kan välja ett nytt parlament, säger Wasantha Samarasinghe.

– Vi måste först ha politisk stabilitet. Därefter kan vi ta uti med den ekonomiska krisen som skapat den politiska krisen. Vi kräver också ansvarsfulla positioner i den här regeringen, annars är vi inte med. Vi vill inte bara vara en lyssnare.

Samtidigt som JVP vill ta ansvar för stabiliteten i landet anklagas de rutinmässigt för motsatsen, och utsätts för provokationer och konspirationer. Förra veckan fördömde partiets ledare Anura Dissanayake en video som cirkulerat i sociala medier.

Videoklippet visar hur en påstådd medlem i JVP ger instruktioner för att tillverka bensinbomber och säger att Anura Dissanayake instruerat dem att tejpa bomberna på sina kroppar, ta sig in i presidentens kontor och utropa Dissanayake till president.

– De försöker hela tiden skada oss, de försöker stoppa den folkliga rörelsen och revolten i landet, men de lyckades inte, säger Wasantha Samarasinghe.

– Fram till att vi själva har makten kommer det alltid att vara så. Polisen gör inget åt det, och därför kommer det att fortsätta, men vi är väldigt försiktiga.

Det kommer inte nödvändigtvis från Rajapaksafamiljen heller.

– Det behöver inte vara de som ligger bakom, det kan vara andra mäktiga som inte vill att vi ska komma till makten. Vi har så många krav på dem och de vet att om vi kommer till makten kommer vi att implementera lagen, därför vill de inte att vi gör det.

Nu väntar fortsatt folklig mobilisering för att hålla uppe pressen på den avgående regeringen.

– Vi behöver slutföra det här jobbet. Det är en seger att Gotabaya lämnar, men vi har mycket kvar att göra.