Heta protester på Sri Lanka

De senaste veckorna har den explosiva situationen i Sri Lanka blivit allt hetare. Minst åtta personer har dödats i protesterna, varav en parlamentsledamot från det styrande partiet SLPP, som också den avskydde presidenten Gotabaya Rajapaksa tillhör.

Förra veckan avgick inte presidenten, som fortfarande klamrar sig fast vid makten, men väl hans storebror, Mahinda Rajapaksa, som var premiärminister. Istället har Ranil Wickremesinghe utsetts till premiärminister – för femte gången i Sri Lankas politiska cirkus, där samma personer och familjer turats om på kabinettstolarna de senaste decennierna medan den nyliberala politiken fortsatt. 

Men ministerbytet har inte lugnat demonstranterna.

– Både den nya premiärministern Ranil Wickremesinghe och den korrupta presidenten som han skyddar måste avgå, och folket få en chans att välja en ny regering. Vi accepterar inte utnämningen av Ranil, det är en kupp från Rajapaksafamiljen. 

Det säger Wasantha Samarasinghe som är ledare i den fackliga samordningsorganisationen TUCC och också sitter i kommunistpartiet JVP:s centralkommitté.

När Proletären når Wasantha Samarasinghe på telefon håller han just på och förbereder nya stora demonstrationer som TUCC kallar till på tisdagen.

– Fler än tusen fackföreningar från alla sektorer, både inom privat och offentlig sektor, samlas imorgon tillsammans med TUCC, som nu är den största fackliga organisationen i Sri Lankas historia. 

Wasantha Samarasinghe berättar om hur den fackliga rörelsens demonstrationer och strejker föregått de spontana protester som till stor del utgörs av unga människor, som tar till gatan på grund av den ekonomiska krisen med skenande inflation och akut brist på dagligvaror. Idag måndag meddelade den nygamla premiärministern att den sista bensinen på ön förmodligen skulle ta slut redan under dagen. 

Krisen beror på en kombination av stora utlandsskulder, ett stort handelsunderskott och nyliberal politik med privatiseringar och skattelättnader för de rika, säger Wasantha Samarasinghe.

– Det här har inte hänt över natten. De senaste 70 åren har de som styrt vårt land gjort det utan en ordentlig plan för landet. Nu har vi en ekonomisk kris som skapat en politisk kris. Och vi måste nu reda ut den politiska krisen för att kunna ta itu med den ekonomiska krisen.

Den 6 maj stängde facken ner hela landet i en så kallad hartal, en generalstrejk som också stänger ner all transport och alla butiker, där strejkande arbetare samlades med demonstranter på vägarna och krävde regeringens avgång. 

Det var den största generalstrejken i Sri Lanka sedan 1953, berättar Wasantha Samarasinghe. 

Tre dagar senare avgick premiärministern Mahinda Rajapaksa, efter att våldsamheter utbrutit vid inte mindre än tre av hans bostäder i olika delar av ön och två av husen satts i brand. Liksom många andra politikers hus.

Den tändande gnistan då var när Rajapaksas anhängare attackerade demonstranter vid presidentsekretariatet, där flera tusen demonstrerar sedan mer än en månad tillbaka. 

Men när ledaren för oppositionspartiet SJB kom dit attackerades istället han av demonstranterna.

– För de som protesterar är arga på alla de korrupta politikerna som åker runt i lyxbilar med säkerhetsstyrkor runt sig, oavsett vilket parti de tillhör. Demonstranterna accepterar inte det, de vill ha ledare som gör samma uppoffringar som de själva och som lever med folket. 

När JVP:s ledare varit där för att prata med demonstranterna har de istället välkomnats. Och Wasantha Samarasinghe säger att JVP (Folkets befrielsefront) ser en skillnad mot tidigare i att det stora oppositionspartiet inte ses som ett alternativ.

– För demonstranterna har samma ingång som vi, de vill ha ett helt nytt alternativ och ett nytt system. Och våra medlemmar är i fronten av protesterna. Tidigare har många röstat på antingen regeringspartiet eller SJB, men nu förkastar de dem båda och tar vårt parti.

– Den unga generationen har sett att det här ruttna systemet inte löser deras problem. Medan folket blir fattigare och fattigare blir politikerna rikare.

Och demonstranterna kommer inte att ge sig, säger Wasantha Samarasinghe.

– Protesterna kommer att fortsätta varje dag till det kommer en verklig lösning. Om parlamentet går med på ett nyval kan spänningarna släppa, men annars kommer demonstrationerna fortsätta. Och vi kommer vara där, som fackföreningsrörelse och som parti.