Ville bomba i Afghanistan – för att sälja svenska Jasplan

Efter talibanernas återkomst till Kabul har Wikileaks gett ny spridning åt hemligstämplade diplomattelegram och rapporter om Afghanistan, som organisationen tidigare offentliggjort. Här avslöjas vilka cyniska intressen som finns bakom deltagandet i militära insatser runt om i världen.

I en CIA-rapport från den 11 mars 2010 diskuteras det bristande folkliga stödet i Europa för den Natoledda insatsen i Afghanistan. Underrättelsetjänsten ger ett konkret förslag för hur man kan få opinionen att svänga: 

Låt afghanska kvinnor träda fram i medier i Europa så kommer europeiska kvinnor att bli mer positiva till Natoinsatsen. 

Den 29 oktober 2009 rapporterade USA:s ambassadör Karl Eikenberry om Internationella valutafondens besök i Afghanistan. En av de centrala åtgärder som IMF krävde för att stödja det fattiga landet var privatiseringar av statliga företag.

I ett telegram från den 8 januari 2008 diskuterar Robert Silverman, Chargé d’Affaires vid USA:s ambassad i Stockholm, Sveriges möjligheter att utöka sitt militära engagemang i Afghanistan. 

USA-diplomaten skriver rakt ut att den svenska militären vill skicka Jas-plan till Afghanistan, eftersom stridserfarenhet skulle öka planens säljbarhet.

Ett svenskt intresse för att delta i den Natoledda krigsinsatsen var alltså att exportera stridsplan och tjäna pengar. 

Att skicka Jas i strid utomlands var något som den svenska försvarsmakten argumenterade för redan i början av 2007. Då nämndes både Afghanistan och Afrika. Att använda Jas i strid skulle, förklarade en källa inom försvaret för Sveriges Radio, ha ”ovärderligt PR-värde”.

Det blev som bekant inget Jas till Afghanistan. Men våren 2011 fick de svenska krigsivrarna som de ville. Jas genomförde spaningsinsatser över afrikanska Libyen, som sedan bombades av Natoländer och Gulfstater.

Det finns starka ekonomiska intressen bakom krig och konflikter, som samtidigt har allt att förlora på fred och stabilitet.