Tankar om systemfel

Tajmningen kunde knappast ha varit bättre då produktionschefen samma dag höll tal till alla anställda om det allvarliga läget för hela koncernen.
Flygbladen, som delades ut utanför fabriksgrindarna i skift- skarven, bemöttes med nyfikenhet. Många flygblad syntes på rastplatser runt om i fabriken och kommenterades i uteslutande positiva ordalag.

På min egen avdelning var det särskilt ett stycke som fastnade och ledde till vidare samtal. Det var ett stycke som avfärdade snacket om bristande moral hos vissa kapitalister och istället visade på ett systemfel i hela den kapitalistiska tanken.

Så blev det då dags för vår ärade produktionschef att hålla sitt tal till sina trogna undersåtar. Men den som händelsevis hade förväntat sig att få svar på några av alla frågor som finns eller besked i endera riktningen blev nog en aning besviken. Ty intet nytt under solen som inte var känt sedan tidigare.

Papegojsnack
Att lyssna till sådana herrar är på något vis som att höra en papegoja som lärt sig prata. Väl inövade fraser om konkurrenskraft, flexibilitet, kostnader, fokusering, varumärket och bla,bla, bla haglar över oss men tycks inte riktigt komma från hjärtat om man så säger.

Istället känns det som att herrarna försöker att hålla låda så länge som möjligt utan att egentligen behöva säga någonting av värde till de ditkommenderade åhörarna.

För hur det än är med GM:s finanser så är det ju trots allt våra jobb som vi är mest intresserade av. Hur många kommer att bli övertaliga när vi går över till ett skift i december? Hur länge kommer vi att kunna köra på ett skift? Hur lite är ni beredda att betala oss? Finns det hopp överhuvudtaget för Trollhättefabriken?

Bara en nödlösning
Angående betalningen fick vi väl en liten vink om varthän det barkar. Väl inlindat i floskler om kostnadseffektivitet framgick att arbetstiden som kommer att gälla i december är en nödlösning.

Eftersom företag och fack inte har kunnat enas om vilka tider som skall gälla har ledningen ensidigt beslutat att tillsvidare arbeta samma tider som ett förmiddagsskift är idag.

Men det är på tok för dyrbart då första halvtimmen då är på obekväm tid och därmed innebär en liten spottstyver i ob-tillägg.

Företaget vill helt enkelt slippa att betala ob-tillägg överhuvudtaget. Att det för många arbetare får katastrofala följder är ju inte GM:s bekymmer.
Det är ju märkvärdigt att det alltid, utan undantag, är arbetare som skall stå för notan när festen är över. Är det verkligen vårt fel att bilarna inte går att sälja? Är det verkligen våra löner som tömmer företagen på pengar?

Jag menar, om alla metallare på Saab jobbade gratis, skulle det ändå inte täcka bolagets förlust. Så är det då verkligen där skon klämmer?
Var det någon som sa systemfel?   

KJELL SÄTTERMAN
Proletären 44, 2008