Hemtjänsten kvar i kommunal regi: Kommunisternas linje vann

Kommunistiska Partiet hade en avgörande roll när Lysekils kommunfullmäktige stoppade borgaralliansens försök att privatisera hemtjänsten.
Med kommunalrådet Roland Karlsson (FP) i spetsen, har borgaralliansen i Lysekil satsat all sin prestige på att sälja ut hemtjänsten i kommunen.

Med det krystade namnet LOV, lag om valfrihetssystem har regeringen Reinfeldt försökt få kommuner att ”frivilligt” överlåta den sociala servicen till privata vinstintressen.

Men i Lysekil blev det ett svidande nederlag för borgarkartellen.

Lagen var frivillig men regeringen bistod med extrapengar som bara fick användas till att luckra upp eventuellt motstånd mot lagförslaget.

Merparten av extraresurserna gick till enmansutredaren och projektansvarig, Anders Fischer, tidigare socialchef i Lysekil, som levererade en ren partsinlaga för införandet av LOV, inte en kritisk stavelse. En påkostad reklambroschyr gavs också ut innan frågan var beslutad.
 
Kommunistiska Partiet har konsekvent avvisat borgarnas tal om valfrihet för ”brukarna” som en bluff för att ge vinst för ”utförarna”.
Vi har ideologiserat och renodlat frågan i alla våra debattartiklar och inlägg i fullmäktigedebatten.

Röstsiffrorna 22-18 i fullmäktige återspeglar förmodligen bättre Lysekilsbornas ärliga uppfattning än den speglar vissa fullmäktigeledamöters innersta vilja.

Högersossarna fick backa för stämningen i leden hos vardagsmänniskorna.

Kommunisternas argumentation kan sammanfattas i två meningar.

– Vi håller fast vid arbetarrörelsens solidaritetstanke och därför avvisar vi alla förslag att bryta ned den offentliga vården och servicen.
Resurserna till vården kommer naturligtvis bäst till sin rätt om den organiseras långsiktigt och efter de behov medborgarna har.

Proletären, Lysekil
Nr 32, 2010



Inlägg av Stig Berlin (K) på fullmäktigemöte 23 juni
Vi i Kommunistiska Partiet är bestämt emot att LOV införs i Lysekil. Vi anser att all vård och omsorg skall ske i offentlig regi och utan vinstintresse.

Den valfrihet som vi värnar om, med lika villkor för alla, ryms bara i en samhälleligt organiserad vård med vårdtagarnas bästa i fokus.
Vi håller fast vid arbetarrörelsens solidaritetstanke och därför avvisar vi alla förslag att bryta ned den offentliga vården och servicen.
 
För visst är vi för valfrihet, men i LOV-förslaget läggs all fokus på vilket företag som skall få utföra uppgifterna.

Vi anser att fokus skall ligga på att tillfredsställa de behov som finns hos den enskilde vårdtagaren och brukaren.

Många vill idag ha mer tid till social gemenskap men det hinns sällan med när schematider blir alltmer pressade för de anställda.
Så visst behövs det mer resurser till vården och mer tid till att uppfylla den enskildes önskemål.

Men detta anser vi måste göras i samhällelig regi, inte privat.

Vi anser att resurserna till vården kommer bäst till sin rätt om den organiseras långsiktigt och efter de behov som medborgarna har. 
Alla nyliberala ingrepp för att ge marknaden fria händer leder bara till försämringar för den vanlige medborgaren.

Avregleringen av elmarknaden förskräcker.

Men det är extra allvarligt när privatiseringshysterin drabbar sjuka och vårdbehövande.

Införandet av LOV i Lysekil är inget undantag.

En projektgrupp tillsattes som skulle utreda frågan.

Men den utredningen har väl mer blivit en LOV-sång än en kritisk och förutsättningslös utredning.
I påkostad reklam skönmålas effekterna av att privata intressen kommer in i vården.

Man kan fråga sig varför vissa politiker är så angelägna att göra sig av med det egna ansvaret för vård och omsorg?
Varför kan inte kommunen och i detta fall socialförvaltningen ha som mål att vara en arbetsgivare som lever upp till det som sägs i LOV-reklamen.

I den här reklambroschyren skriver man att: ”Fler företag gör det mer attraktivt att arbeta med vård och om-sorg”

Varför skall vården behöva privatiseras för att man som arbetsgivare skall börja bry sig om sin personal.

Varför skulle fler privata företag göra det mer attraktivt att arbeta i vården?

Det är väl i första hand löner och arbetsförhållanden som gör det oattraktivt att arbeta i vården. Låg lön och låga tjänstgöringsgrader som gör det svårt att försörja sig är det som erbjuds många av kommunens anställda.

Det är väl där vi måste sätta in stöten. Inte på att göra sig av med personal och överlämna frågan till privata arbetsgivare.

Man skriver också att LOV ger nya möjligheter till: ”Ökad lyhördhet för den enskilde brukarens behov och önskemål”.

Min fråga är då: Varför lyssnar inte socialnämnden på den enskilde brukaren.

Eller är det den kommunala hemtjänsten som inte bryr sig om brukarens behov eller vad menar man?
 
Jag förstår som sagt inte varför dessa positiva effekter som LOV-reklamen hänvisar till inte kan uppnås inom den kommunala förvaltningen som vi här är valda att se till att den fungerar.

Om man verkligen vill göra vård-arbetet mer attraktiva som vi är starka förespråkare till. Då måste vi börja med att höja löner och förbättra villkoren för kommunens vårdanställda.

Idag är det alldeles för mycket timanställningar, deltider, helgarbete i ett stressigt och ansvarsfullt arbete för låga löner.
Hela tiden utsatta för ”budgetanpassningar”.

Men det är kanske just detta som är kriteriet för ”kvinnoyrken”.

Idag finns det som sagt mycket mer att önska när det gäller vårdpersonalens arbetssituation, men LOV är absolut inte lösningen på det problemet.

Att förutom den press som redan är på personalen utsätta den för konkurrens på ojämlika villkor ger definitivt ingen arbetsro och de som i slutändan drabbas är vårdtagarna.
 
Vi säger nej till LOV eftersom det ökar byråkratin och drar bort resurser från vården, den tunnar ut det politiska ansvaret och den drabbar de vårdbehövande som har sämst ekonomi.

Kommunistiska Partiet yrkar därför att vi inte inför LOV i Lysekils kommun.

Stig Berlin
ersättare i Lysekils fullmäktige