Hotet mot demokratin heter EU

I lördags var nassarna i Nordiska Motståndsrörelsen ute och demonstrerade i Göteborg igen. Eftersom de förra gången inte kom längre än från ett Ica till ett annat, valde de att den här gången starta sin icke tillståndsgivna demonstration vid Lisebergs ena parkering. De stoppades av polisen redan vid Korsvägen och 16 personer omhändertogs misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten.

Nazismen idag är en politiskt ganska betydelselös rörelse, men utgör är ändå ett hot mot enskilda människor som inte passar in i deras världsbild, och mot politiska organisationer och personer som utmanar deras sjuka idéer. Detta bekräftades så sent som för ett par veckor sedan när tre nazister greps i samband med att vapen och sprängämnen hittades i en lägenhet i Västra Frölunda i Göteborg.

Det är svårt att inte hålla med när NMR kallas för ett hot mot demokratin. Lite krångligare blir det när man pratar om NMR:s ideologiska kusiner i Sverigedemokraterna, som trots sina rötter i både svensk och tysk nazism ändå håller sig till den borgerliga demokratins spelregler. Hittills.

Men det är något som klingar falskt med ett politiskt etablissemang från vänster till höger som tillsammans fördömer högerextremismens olika grupper som det stora hotet mot demokratin. På den stora antidemokratiska elefanten i rummet står det nämligen varken NMR eller SD, utan EU.

Den tyska sociologen Wolfgang Streeck skriver i sin bok ”Köpt tid” om hur kapitalismen är inne i ett stadium där den borgerliga demokratin alltmer monteras ner. För att vinna marknadens förtroende flyttas den ekonomiska politiken bort från nationalstaternas parlament, där det i alla fall funnits en teoretisk möjlighet för folkinflytande, upp till EU-nivå.

Streeck kallar det ”en avdemokratisering av ekonomin” som sker parallellt med en ”avekonomisering av demokratin”. Ekonomin ska styras av ”opolitiska” experter och politikerna i medlemsstaternas parlament ska inte ge sig på några politiska projekt som går stick i stäv med den utstakade vägen.

Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro gav i år ut den politiske filosofen Jason Brennans ”Against democracy” under den något mindre provokativa svenska titeln ”Efter demokratin”. Boken är en enda lång stridsskrift mot demokratin.

Brennan menar att det är orimligt att okunniga människor, vilket i hans värld är lågutbildade människor med låga inkomster, har ett så stort inflytande över politiken. Han skriver: ”Jag kan peka på den genomsnittlige väljaren och med rätta fråga: ’Varför ska den personen ha någon som helst makt över mig?’ På samma sätt kan jag vända mig till hela väljarkåren i sin helhet och fråga: ’Vem har gjort de här människorna till boss över mig?’”

Brennan förespråkar således mer av expertstyre i politiken, eftersom pöbeln har en tendens att inte rösta ”rätt”.

Samtidigt menar han att politiskt engagemang gör oss till sämre människor. Det leder till splittring och bråk över ”småsaker” som marginalinkomstskatter, minimilöner och hur mycket pengar i budgeten som går till skolan.

Mottagandet av Brennans bok har varit svalt men intresserat. ”Provocerande” har den kallats, men ändå ”intressant”. Så var är alla liberala demokrativurmare nu? Tänk hur högt de skrikit om Proletären hade skrivit något liknande.

Det var först när de tyska nazisterna fick stöd från kapitalet som de kunde bli något mer än ett gäng missanpassade knäppskallar. Frågan är vad middagsdejterna mellan SD och näringslivet kommer leda till på längre sikt. Att lobbyisternas bjudningar har lett till en mer kapitalistanpassad politik är uppenbart, men det kan ju i sin tur leda till att det blir tydligare att SD inte är emot etablissemanget. De är etablissemanget.

Men det är som sagt något som klingar falskt. Besattheten av SD som det stora onda har fått sossar och liberala borgare att gemensamt framställa sig som ”den anständiga politiken”. Gå inte på det! Det är ju de som här och nu faktiskt håller på att nedmontera demokratin.