I alla kommuner runtom i landet har budgeten fastställts och på de flesta orter hotas viktiga verksamheter av kraftiga besparingar.
Så också i Lysekil där Kommunistiska Partiet har mandat i kommunfullmäktige.
Trots att det är valår, och att partierna brukar lova bättre tider efter valet, så är alla andra partier överens om att vi måste spara för att få budget i balans. Vi i K anser istället att det är viktigare att få en verksamhet i balans.
År efter år skall det ”verksamhetsanpassas” och ”optimeras” som besparingar och nedskärningar heter idag. Visst låter det finare. Men effekten är samma för de som sliter ute i hemtjänsten, på vårdboende och i skolorna.
Eftersom kommunerna har ett sparkrav på minst två procent så gör man hellre nedskärningar än använder pengar man har till verksamhet som behövs.
Kommunistiska partiets budgetförslag var att använda det beräknade överskottet på cirka 30 miljoner kronor för att värna kommunens verksamhet.
Att: Socialnämnden med en utökad ram satsar på, bemanning, arbetstider och löner för kommunens vårdarbetare, för att få ned sjukskrivningstalen, underlätta rekrytering och bryta den illavarslande ”trenden” att ungdomar ogärna söker sig till vårdutbildning och vårdyrken.
Att: Bildningsnämnden med en utökad ram behåller och garanterar fortsatt hög kvalitet och mångfald i kommunens utbildningsverksamhet.
Att: Kommunfullmäktige, för att skapa förutsättningar för en kommunal verksamhet i balans, kollektivt med andra drabbade kommuner agerar mot regering och riksdagens ständiga övervältrande av ofinansierade uppdrag och verksamheter på kommunerna.
Sista kravet är helt nödvändigt då alltmer läggs över på kommunerna samtidigt som man underfinansierar från staten.
För det kan ju inte vara kommunernas ensak att med sviktande lokalt skatteunderlag finansiera både en trygg ålderdom för de som blir äldre och bor kvar, samtidigt som man utbildar de ungdomar som riskerar att tvingas flytta när de blir vuxna. Detta måste vara ett nationellt ansvar!
Rätten till bra vård och omsorg för äldre och sjuka, och lika förutsättningar för utbildning för den yngre generationen, måste bli en självklarhet oavsett vilken kommun eller del av landet du växer upp i.
Verksamhet ställs idag mot verksamhet, och generation ställs mot generation för att balansera en omöjlig budget.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt att inte alla ungdomar har samma rätt till bra skola och utbildning, oavsett var deras föräldrar bor.
Och det är helt oacceptabelt att den äldre generation som betalt den unga generationens barnomsorg, skolgång och fritid, inte får sin självklara återbetalning i form av värdig vård och omsorg när livet så kräver, för att ”skattekraften”/ungdomen tvingats flytta.
Det är inte heller acceptabelt att humana nationella reformer som LSS inte också fullt ut finansieras humant av staten. Rätten till omsorg och värdiga levnadsvillkor måste i slutändan vara ett nationellt ansvar. Inte beroende av vilken kommun du bor i eller väljer att bo i.
Att lika vård och samma förutsättningar måste finnas i skola och omsorg oavsett vilken kommun du växer upp eller åldras i måste bli en självklarhet.
Detta borde väl vara en valfråga om något.
