Attacken mot Iran är ett av modern tids tydligaste skolboksexempel på ett fullständigt oprovocerat anfallskrig där media utfört sitt propagandauppdrag från början till slut.
Inför attacken upprepade alla slaviskt att Iran inte “till något pris får tillåtas utveckla kärnvapen”, (utrikesminister Maria Malmer Stenergard). Notera att alla amerikanska underrättelsemyndigheter fastslagit att “Iran inte bygger ett kärnvapen” (USA:s nationella underrättelsechef Tulsi Gabbard); att det inte fanns “något tecken på att ett sådant beslut [att skaffa kärnvapen] fattats” (förre CIA-chefen William Burns). Iran föreslog ända inpå attacken att stoppa all anrikning i flera år och till och med skapa ett regionalt konsortium för kärnenergiövervakning för hela regionen.
“Möjligheten att komma överens var minimal”, upprepade lojala medier förutsägbart nog ändå, utan att påpeka att “möjligheten” var “minimal” eftersom väst blockerat varje lösning.
Tankekontrollens totala järngrepp i väst illustreras fint av att alla diskuterar huruvida Iran skulle ha utvecklat kärnvapen eller inte. Därmed flyttas agendan helt och hållet från den enda staten i regionen som fysiskt förintar och ockuperar flera länder och som utgör ett existentiellt hot mot Iran, samt helt ensam i regionen faktiskt har runt 400 kärnvapen illegalt utanför NPT-ramverket: Israel. Jag utmanar läsaren till att försöka hitta ett enda undantag i mainstreampressen.
Disciplinerat skanderar medier att Iran “skapa[r] förödelse runtom i Mellanöstern. Detta Iran är borta – tack och lov […] Visst går det att motivera interventioner som strider mot internationell rätt.” (Dagens Nyheter). “Försvagningen av Irans regim kan främja freden på sikt” (Expressens Patrik Kronqvist) eftersom “terroristgrupper som Hamas och Hizbollah” (Aftonbladets Anders Lindberg) försvagas av attackerna.
Detta är en favoritfras i statlig propaganda och därmed också i fri press. Det är inte svårt att förstå varför. Grupper som Hamas och Hizbollah har nämligen en sak gemensamt: de försvarar sig mot västerländsk attack och saknar därför rätt till självförsvar. När motstånd är utplånat har “fred” åstadkommits. Enkel logik.
Dessutom anser alla, nästan utan undantag, att kriget är berättigat “eftersom Iran så flagrant förbrutit sig mot mänskliga rättigheter” (Svenska Dagbladets Tove Lifvendahl).
Väst – som i åratal svultit och förstört livet för civila iranier med illegala sanktioner avsedda att “kollapsa landets ekonomi” (USA:s finansminister Scott Bessent) – ska nu “rädda” iranierna. I ett mindre indoktrinerat samhälle än vårt hade man gapskrattat över det genomskinliga spektaklet.
Faktum är att Iran har all rätt i världen att bomba Tel Aviv baserat på de principer vi använder för att bomba Iran: Teheran måste bomba Israel, som ensamt i regionen har kärnvapen utanför NPT-ramverket och hotar att använda dem mot Iran, ockuperar flera länder, samt har dödat kanske hundratusentals civila i aggressionskrig. Alltsammans med fullt västerländskt deltagande och stöd, förresten.
Istället kritiseras attacken på taktiska grunder. Aldrig utifrån att väst inte har rätt att utföra oprovocerad aggression oavsett om man lyckas eller inte. “Att bomba bort regimen är inte lätt […] kapar man huvudet på ormen kommer det att växa ut ett nytt”, noterade Aftonbladets JM Sommarström.
“Planen framstår som fullständigt huvudlös”, förklarade DN. “Trump har i fallet Iran inte presenterat någon strategi […] USA eller Israel har alltså ingen tillgänglig militärstyrka som kan installera en proamerikansk eller proisraelisk regim” i Michael Winiarskis ord. Men om allt skulle gå enligt plan befinner vi oss i ett “tillstånd” som är “positivt för demokrati, frihet, fred och inte minst ekonomin” (Dagens Industris PM Nilsson).
Kanske kritiserade nazisternas Oberkommando också operation Barbarossa eftersom man inte presenterat någon strategi när de öppnade sitt tvåfrontskrig. Kanske kritiserade ”siloviki“ (politiker med bakgrund i militären) Putin för att han saknade en tillgänglig militärstyrka som kunde installera en prorysk regim i Kiev. Vi betraktar dem inte som opponenter mot tysk eller rysk aggression för det.
Kort sagt: i stort sett alla tycker att oprovocerad attack är rätt men kritiserar Trump för att han inte utför sina planer tillräckligt och effektivt nog.
Andi Olluri
