Nej till europakt – nej till EU!

Statsminister Fredrik Reinfeldt är klädsamt skeptisk till ett svensk deltagande i den nya europakt som blev resultatet av förra veckans EU-toppmöte. En annan hållning hade varit anmärkningsvärd, precis som Reinfeldt säger. Sverige är inte en del av euron och då skall regeringen inte agera som om vi vore det.

Håkan Juholt har ännu mer rätt när han säger att EMU-omröstningens resultat måste respekteras. Svenska folket har sagt nej till euron och då skall vi inte smygas bakvägen in i denna miserabla union.

Lika lyhörda är inte folkpartiledaren Jan Björklund och EU-minister Birgitta Ohlsson, som i Svenska Dagbladet (13/12) förordar ett omedelbart och fullt svenskt medlemskap i euroländernas tvångströjemässiga union.

Någon politisk enighet råder alltså inte ens i regeringen, varvid vi tillåter oss att tvivla på såväl Reinfeldts och Juholts demokratiska ståndaktighet. Att Angela Merkel och Nicolas Sarkozy inte lyckades pressa David Cameron till fullständig underkastelse är en sak, brittiska elefanter välter man inte så lätt. Men hur är det med svenska knähundar? All erfarenhet säger att de gärna gläfser lite grann, på småhundars vis, men att de sedan lägger sig på rygg. Det gäller att inte hamna utanför, som det till leda heter i den svenska EU-debatten.

Det blåser alltså upp till politisk strid, varvid EU-motståndets självklara ståndpunkt är att säga blankt nej till ett svenskt deltagande i europakten. Det gäller att slå vakt om det mått av ekonomisk självständighet vi säkrade genom att säga nej till euron. Vi skall inte frivilligt tillsätta EU-kommissionen som ekonomisk överförmyndare.

Men att säga nej till europakten räcker inte. Det vi nu ser är en del av planen på att göra EU till en superstat, med all makt över medlemsländerna. Euron är en del av planen. Alla visste att euron inte skulle fungera utan en överordnad ekonomisk regim, men det krävdes en kris för att sätta denna regim på den politiska dagordningen. Allt sker enligt plan.

I det avseendet har Jan Björklund & Co rätt i att vi nu står inför ett vägval. EU står berett att ta det avgörande steget till superstaten, egenmäktigt regerad av storkapitalet, stormakterna och den teknokratiska EU-kommissionen i förening. Tåget är igång, men det är inte för sent att hoppa av.

Svenska folket sa med knapp majoritet ja till medlemskap i EU. Men svenska folket har aldrig sagt ja till den egenmäktiga superstaten, de uppenbara planerna på en sådan förnekades tvärtom av jasidans propagandister.

Nu är därför hög tid att sätta kraft bakom kravet: Sverige ut ur EU!