Syriska röster om livet under konflikten

I svenska medier sprids fortfarande bilden av att det som pågår i Syrien är en folklig revolt mot en allt mer desperat mördarregim. Alla de syrier som inte alls är överens med den beskrivningen får aldrig komma till tals. Proletären låter här två av dem ge sin bild av läget i Syrien.

Vi börjar med Jacob Chabo, bosatt i kuststaden Latakia i nordvästra delen av landet. Han är universitetslärare och beskriver sig som sekulär muslim.

– Jag tänker inte dölja för dig att människor är bekymrade och fruktar för sin säkerhet. En av orsakerna är flödet av pengar och terrorister till Syrien. Men den syriska armén kontrollerar merparten av landet. Undantagna är vissa områden och mindre konflikthärdar där strider pågår.

Proletären har haft kontakt med Jacob Chabo vid flera tillfällen under det senaste halvåret för att få hans syn på det som händer.

Han riktar skarp kritik mot Saudiarabien, Qatar och de länder som han menar ”exporterar terrorism” till Syrien. Deras agenda är varken fred eller demokrati. När de bidrar med pengar, vapen och stridande till de väpnade grupperna, när de underblåser islamistisk extremism, är syftet att förstöra Syrien såsom det ser ut idag.

– Vi är utsatta för ett krig från de imperialistiska makterna. Det sker därför att Syrien står i vägen för den koloniala aggressionen och förslavandet av folken. Här i Latakia ser vi hur de försöker starta ett inbördeskrig genom att beväpna grupper som massakrerar människor.

Oron gäller inte bara säkerhetsläget. Jacob Chabo förklarar att han är bekymrad över att våldsupptrappningen drabbar det pågående reformarbetet. Han framhåller att han inte stöder det styrande Arabsocialistiska Baathpartiet och att det rådande systemet har många fel och brister.

Men vägen framåt är inte de idéer som de religiösa partierna och särskilt de islamistiska extremisterna och terrorister står för. Jacob Chabo önskar fortsatta demokratiska reformer och ett sekulärt samhälle.

• Hur ser du på den syriske presidentens framtida roll?
– De flesta syrier anser, och det är också min uppfattning, att Bashar al-Assads är den ledare som kan ta Syrien är krisen, motstå kaoset och återupprätta säkerheten.

May Almoudalal är en de en miljon irakier som i mitten av 2000-talet flydde till grannlandet. I sju år har hon bott i Damaskus. Också hon vittnar om en utbredd oro.

– Folket i Syrien är inte vana vid det som nu händer. Jag tänker på de väpnade gängen, bomberna, dödandet, de sekteristiska motsättningarna… Samtidigt försöker människor leva sina vanliga liv. De går på restaurang, till marknaden och gör det de brukar. Folk hjälper också armén genom att rapportera om de ser något misstänkt. Oron finns överallt eftersom terroristerna kan angripa vem som helst.

Första gången Proletären intervjuade May Almoudalal var i april i år. Undertecknad har därefter då och då förmedlat de svenska mediernas Syrienrapportering och bett om hennes kommentarer. Något hon upprörs över är påståendena om att den syriska regeringen ligger bakom terrorbombningarna i Damaskus liksom massakrerna i Hula och andra provinser.

– Vi som lever här följer det som händer dygnet runt. Att skylla på regeringen och presidenten, det är extremt korkat. Det är de väpnade gängen och de islamistiska grupperna som ligger bakom.
May Almdoulal arbetar för danska flyktingrådet. I sin yrkesroll har hon mött många syrier som flytt från områden där de väpnade grupperna varit starka.

– För ett par veckor sedan kom de väpnade gängen hit till den förort till Damaskus där jag bor. Nu börjar det bli bättre igen efter att den syriska armén bekämpat dem. Dessa grupper har mycket folk men det är fel att påstå att de vinner mark.

May Almdoulal menar att många människor från andra arabländer kommer till Syrien för att kriga. Bland dessa finns medlemmar i al-Qaida, som försöker skapa sekteristiska motsättningarna genom att angripa kristna, shiamuslimska alawiter och andra ”otrogna”. Hon är övertygad om att denna taktik kommer att misslyckas.

– Syriernas tänkande skiljer sig från irakiernas.

Hon jämför med sina egna erfarenheter från Irak efter invasionen 2003. Där lyckades ockupationsmakterna skapa allvarliga etniskt-religiösa motsättningar vilket fick irakier att bekämpa varandra istället för ockupationen.

– I Syrien upplever jag att det flesta inser att det som pågår är en imperialistisk sammansvärjning mot landet.

• Kan Syrien komma ur krisen, när USA och dess allierade fortsätter att leverera vapen och motsätter sig varje form av seriös förhandlingslösning?
– Syrierna är solidariska och står enade när deras land och samhälle hotas. Det är sant att det är många människor som anslutit sig till de väpnade gängen och som förstör för oss, men de är få jämfört med de massor som stöder presidenten och regeringen. Det syriska folket tror på ett fredligt slut även om det tar tid.

Precis som Jacob Chabo försvarar May Almoudalal president Bashar al-Assad. Hon menar att merparten syrier inte alls accepterar kraven utifrån på att han ska avgå.

– Väst vill ha bort Bashar al-Assad eftersom han och Syrien fortfarande står upp mot USA och Israel, mot imperialismens idéer och planer.

Angående förslaget om en samlingsregering påpekar May Almoudalal att både den nuvarande regeringen och presidenten har sagt att de inte har något emot att oppositionen återvänder till Syrien och deltar i ledningen av landet.

– Hittills har de vägrat. Jag och många andra tror att det beror på att de inte har någon egen agenda. De gör bara vad USA, Gulfstaterna och Israel vill.