Rysshets och fascistförnekelse

När Sverige erkände Palestina som stat stod Margot Wallström på sig mot högern, mediedrevet och kollegorna i EU. Inte ens de hätska utspelen från israeliska företrädare fick henne att vackla. Sveriges nya utrikesminister gav intryck av att hon minsann inte skulle gå i Carl Bildts fotspår.

Så tog Wallström regeringsplanet till Ukraina och hoppet om en nyansering av högerregeringens utrikespolitiska linje försvann. På plats i Kiev lät hon precis som sin företrädare.

Sveriges nya utrikesminister pekade finger åt Putin och den ”ryska militära aggressionen” i öster. Hon utmålade de nya ukrainska ledarna som demokrati- och reformvänner. Och det där med fascisternas inflytande i Ukraina såg hon inte som något stort problem, för fascistpartiet Svoboda åkte ju ur parlamentet i valet i oktober.

Bildt kunde inte ha sagt det bättre.

Att Margot Wallström välkomnas med öppna armar av de ukrainska ledarna är inte förvånande. Carl Bildt visade under lång tid var Sverige står. Både innan och efter kuppen i februari i år var den moderate utrikesministern en flitig besökare i Kiev, där han stöttade de ukrainska Nato- och EU-anhängarnas kamp om makten.

När Wallström förra veckan mötte president Petro Porosjenko försäkrade hon att det svenska regeringsskiftet inte förändrar något. ”Sveriges engagemang för Ukraina består och fördjupas” slog hon fast i ett uttalade på regeringens webbsida.

I uttalandet slänger sig Wallström med många vackra fraser. Sverige ska genom EU stödja Ukrainas utveckling mot ”en stabil demokrati och rättsstat, en öppen ekonomi med ökat välstånd och trygghet för alla medborgare och ökad respekt för grundläggande mänskliga rättigheter”.

Det är en beskrivning som ligger långt från dagens ukrainska verklighet. Utvecklingen efter den USA- och EU-stödda kuppen i februari har ju gått i rakt motsatt riktning.

• Ett inbördeskrig med minst 4300 döda och stor förstörelse av bostäder, sjukhus och andra civila mål.

• Våldsam förföljelse av kommunister, Rysslandsvänner och alla andra som opponerar sig mot kuppen, kriget mot det egna folket och den nyliberala politiken.

• En ekonomi som är bankrutt.

För att förklara hur det kunde gå så här skyller såväl Porosjenko som hans inhemska och utländska allierade på den stora fienden, Putins Ryssland.

Men det är inte Rysslands fel att det i östra och södra Ukraina, där de folkliga banden österut är starka, finns ett brett missnöje med de nya makthavarna och närmandet till EU-Nato.

Det är inte på grund av Ryssland som gruvarbetarna i Donbass tar strid för sina jobb mot Kievstödda oligarker.

Det är inte Rysslands armé som bombar och beskjuter städer och byar i öster.

Och det är inte Ryssland som släppt fram fascisterna till maktens korridorer.

Det sistnämnda är fortsatt en avgörande fråga, även om Margot Wallström försöka tona ned den. Det är sant att Svoboda, som spelade en central roll i Maidanprotesterna och kuppen 21 februari, har tappat stöd och förlorat sina parlamentsplatser.

Men när Wallström av detta drar slutsatsen att man i Ukraina därmed håller de högerextrema krafterna på avstånd, såsom hon gör i en intervju för SVT på plats i Kiev, då är hon antingen okunnig eller så ljuger hon.

Ljög var för övrigt något hennes företrädare på utrikesministerposten ofta gjorde när han arrogant avfärdade alla påståenden om fascisternas roll i den ukrainska politiska omvälvningen.

Även om Wallström väljer att inte låtsas om vad de oppositionella ukrainarna säger så finns det utomstående röster hon borde lyssna till. Röster som bland annat pekar ut ledamöter i Ukrainas lagstiftande församling, Radan, som grova brottslingar.

En av de mest framträdande av dessa är Oleh Ljasjko, ledare för det Radikala partiet som fick 7,4 procent av rösterna i valet. Ljasjko skryter med att han är en av grundarna av Azovbataljonen. Den är känd för att ha begått grova förbrytelser i östra Ukraina och för att ha nazister i sina led. Bland dem tillresta svenskar.

Amnesty International har uppmärksammat att Oleh Ljasjko personligen rest runt i öster och med sitt följe av väpnade män kidnappat och torterat motståndare. Det är också något som Ljasjko är öppen med. Han har själv spridit filmer som visar när övergreppen begås.

Han kan göra så eftersom han inte hyser minsta rädsla för att ställas inför rätta.

Dagen efter att Margot Wallström lämnat Kiev satt torteraren, krigsherren och nazistvärvaren Oleh Ljasjko i presidiet vid parlamentets öppnande. Hans parti, Radikala partiet, ingår i den nya regeringskoalitionen.

Detta exempel utgör inte något undantag. Invalda på de fem regeringspartiernas listor finns flera kända fascister och förbrytare. Det är människor vars brottsregister och åsikter får järnrörssvingande sverigedemokrater att framstå som svärmorsdrömmar.

Det är tillsammans med Oleh Ljasjko och hans gelikar som Sverige och EU ska arbeta för att stärka Ukrainas demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter.