”Kriget i Syrien hotar hela regionen”

– I Libanon lever vi i ett tillstånd av indirekt krig. Ett fortsatt krig i Syrien kommer att få mycket negativa konsekvenser. Jag ser det som pågår som en del USA:s strategi att splittra länderna i Mellanöstern i små, svaga stater.

Det är en märkbart bekymrad Abu Moujahed som Proletären får en pratstund med. Abu Moujahed, eller Mahmoud M Abbas som han egentligen heter, besöker Göteborg för att vara med på Fredsloppet.

Abu Moujahed är ledare för Barn- och Ungdomscentret i Shatila, ett av flera palestinska flyktingläger i Libanons huvudstad Beirut. I Shatila gör invånarna vad de kan för att ta emot och hjälpa palestinier och syrier som flytt kriget i Syrien. Men de knappa resurserna från FN-organ och internationella hjälporganisationer räcker inte.

– Libanon är ett litet land med fyra miljoner invånare. Med över en miljon flyktingar från Syrien påverkas alltifrån bostadssituationen till ekonomiska och sociala förhållanden i landet, säger Abu Moujahed.

Många familjer som kommer till Libanon har inte någonting med sig, och fattiga människor söker sig till fattiga områden, som de palestinska lägren.

– Vi klarar inte att erbjuda dem bostad, utbildning och vård, och vi har svårt att integrera dem. Det är människor med svåra trauman, barn som är förstörda för livet.

De återkommande nödropen från Libanon har till slut fått flera EU-länder att lova att ta emot ytterligare syriska flyktingar. Men Abu Moujahed menar att hjälp åt några tusen här och några tusen där inte är huvudfrågan.

– Ska vi koncentrera oss på att finna en lösning på flyktingproblemet eller ska vi stoppa kriget, det som tvingar människorna att fly?

Samtidigt som civila flyr från Syrien till Libanon sker ett annat flöde i motsatt riktning. Med stöd av både västvärlden och västvänliga libanesiska rörelser strömmar vapen och krigare in i Syrien. En del strider på rebellernas sida för pengar, andra säger sig göra det i religionens namn.

– Det är fel att kalla dem för oppositionella. Det är mer korrekt att använda ord som gäng, extremister eller fanatiker. Det finns drygt 1000 olika väpnade gäng i Syrien, säger Abu Moujahed.

Han beskriver de fruktansvärda konsekvenserna av 2,5 års krig. Över 100.000 dödsoffer, tre miljoner flyktingar och en enorm förstörelse av bostäder, skolor och annan nödvändig infrastruktur.

– Det kommer att behövas tjugo år för att bygga upp Syrien igen.

När vi möter med Abu Moujahed håller USA och Ryssland på att förhandla om formerna för förstörelsen av Syriens arsenal av kemiska vapen. Abu Moujahed säger att kemiska stridsmedel är fruktansvärda och inte borde få existera någonstans. Men han tycker att diskussionen är snedvriden.

– Alla talar om kemiska vapen i Syrien, men ingen nämner att Israel har alla former av massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen. Varför talar ingen om att Israel använt kemiska vapen i Gaza och södra Libanon?

Men Abu Moujaheds huvudinvändning är en annan.

– Vilken skillnad är det om en människa dödas av en kniv eller av kemisk gas? Borde vi inte istället ha som princip att vara emot att människor dör? Borde vi inte försöka stoppa vansinnet istället för att endast få bort de kemiska vapnen?

Frågan är om USA och dess allierade verkligen vill ha ett slut på kriget. Abu Moujahed tror inte det. Genom att ge stöd till extremisterna och låta dem och regeringen bekämpa varandra uppnås en viktig målsättning.

– USA vill förstöra Syrien och dess regering, som står nära det palestinska och libanesiska motståndet och Iran, säger han och fortsätter:

– Syrien ingår i en större plan för regionen. Det är inte Barack Obamas eller George W Bushs plan utan den går tillbaka till George Bush den äldre och skapandet av ny världsordning efter Sovjetunionens fall. Väst underblåser konflikter och splittring i hela Mellanöstern och ställer kristna mot muslimer, sunnimuslimer mot shiamuslimer och så vidare.

Detta är något som märks i Libanon. Abu Moujahed lyfter fram på splittringen mellan dem som stöder rebellerna i Syrien och dem som stöder president Bashar al-Assad. Det handlar om sunnimuslimska rörelser – som är allierade med såväl västvärlden som den saudiska kungadikturen – mot en allians ledd av shiamuslimska Hizbollah, som traditionellt står nära regeringarna i Syrien och Iran. De kristna är splittrade mellan blocken.

Motsättningarna har tagit sig uttryck i väpnade sammanstötningar och blodiga bombattentat.

Också andra länder i regionen påverkas av konflikten i Syrien. Abu Moujahed pekar på det ökade sekteristiska våldet Irak, och han påminner om vad som händer i det ockuperade Palestina.

– Medan världens blickar riktas Syrien fortsätter Israel att bygga muren och utvidga bosättningarna.

Innan konflikten bröt ut levde drygt 480.000 palestinier i Syrien. De har traditionellt haft det bättre än palestinierna i Libanon, som lever under starkt diskriminerande lagar.

– I Syrien har palestinierna nästan samma rättigheter som syriska medborgare. De har inte rösträtt och kan inte väljas till parlamentet eller bli president men de har haft rätt att ta vilket jobb som helst, även för regeringen, säger Abu Moujahed.

Men erkännandet av Syriens positiva sidor betyder inte att han är okritisk till landet och dess styre.

– Syrien har samtidigt varit en polisstat. De som hållit sig utanför politiken eller stött Baathpartiet har inte haft några problem medan oppositionella slängts i fängelse.

Bland palestinierna finns anhängare till både Assad-regeringen och oppositionen. Abu Moujahed erkänner att det även finns de som anslutit sig till de väpnade extremisterna. Trots olika sympatier var de palestinska lägren under lång tid en slags fredliga öar i krigets Syrien. Så är det inte längre, vilket lett till att många flytt. Framtiden är oviss.

– Vad kommer att hända med palestinierna om de fanatiska rebellerna tar makten?

Det finns en oro för att de syriska palestinierna ska drabbas av samma öde som de irakiska. Merparten av de 35.000 palestinier som levde i Irak 2003 har flytt på grund av det våld och de sekteristiska motsättningar som USA:s invasion och ockupation förde med sig.

Trots oron för palestinierna poängterar Abu Moujahed att alla invånare i Syrien sitter i samma båt, oavsett ursprung eller religiös tillhörighet. Alla drabbas av kriget.

Han menar att enda vägen framåt är en politisk lösning. I en sådan måste både den syriska regeringen och oppositionen vara med, och det internationella deltagandet måste vara balanserat. Här behövs länder som Ryssland, Kina och Iran som utgör en motvikt till USA.

– Att skapa fred är inte enkelt. Det är viktigt att alla parter känner sig som vinnare. Ingen grupp i Syrien får känna sig negligerad, säger Abu Moujahed.

Sedan korrigerar han sig:

– Jo, det finns en grupp som måste bli förlorare, och det är fanatikerna, de som vill ha krig, de som vill att USA ska bomba Syrien.

Men att uppnå fred i Syrien räcker inte.

– Det känns som om vi befinner oss i toppen på en vulkan som snart ska få ett utbrott, säger Abu Moujahed och menar att det måste till en lösning för hela Mellanöstern, inklusive Palestinafrågan.

– Så länge den är olöst kommer elden att flamma upp om och om igen.