Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

Saboterad vapenvila i Syrien

Efter två månader är den syriska vapenvilan på väg att bryta samman. Den ”moderata oppositionen” har tagit en paus från fredssamtalen i Genève. Med nya vapen från USA attackeras åter Aleppo och andra regeringsområden. Vinnarna är terroristerna i IS.


Vad har hänt i Syrien efter att vapenvilan mellan regeringen och den utlandsstödda oppositionen började gälla 27 februari?

– Det är lugnare än innan vapenvilan, trots många brott mot den, säger May Almoudalal, bosatt i Damaskus och anställd vid Danska flyktingrådet. Hon är en av många syrier som Proletären återkommande intervjuat under konfliktåren.

En liknande bild ges av Rima Sawah, aktivist i det vänsteroppositionella Syriska fosterlandspartiet i staden Homs.

– Områden som förr besköts av terrorister har varit trygga under denna tid. Vapenvilan har fungerat om än med dagliga överträdelser. Naturligtvis har den inte omfattat IS och liknande grupper. Kriget mot terrorismen har aldrig avbrutits.

Det sistnämnda är viktigt. I enlighet med FN:s resolutioner om Syrien omfattas inte al-Qaidagrupper som Islamiska staten och Jabhat al-Nusra av vapenvilan. Problemet är att på marken i Syrien står den ”moderata opposition” som förhandlar i Genève ofta sida vid sida med terroriststämplade grupper. Så är det exempelvis i staden Aleppo.

Efter att den syriska armén med stöd av ryskt flyg inlett sin offensiv för att befria den östra delen av Aleppo har oppositionen hävdat att det är den som bombas. Men dess talesmän håller tyst om att det beror på att man står just sida vid sida med Jabhat al-Nusra, den verkliga makthavaren i området.

Att det är den terrorstämplade gruppen som härskar i den ”oppositionskontrollerade” delen av Aleppo erkänns av USA:s officiella företrädare.

På försvarsdepartementets presskonferens 20 april uttryckte överste Steve Warren på telefon från Bagdad sin oro över de ryska bombningarna innan han konstaterade:

”…det är i huvudsak al-Nusra som kontrollerar Aleppo, och självklart är al-Nusra inte en del av vapenvilan.”

Att den syriska armén pressar tillbaka al-Qaida i Aleppo men också i andra provinser är något de ”moderata” och deras utländska uppbackare inte tolererar.

Mohammed Alloush, av Saudiarabien utsedd till oppositionens chefsförhandlare i Genève, uppmanade nyligen på Twitter till ett återupptagande av kriget.

Tillsammans med sina terroristvänner har de ”moderata rebellerna” följt Alloush uppmaning och genomfört massiv beskjutning mot regeringskontrollerade områden i Aleppo, Damaskus och andra städer. Och de gör det med tusentals ton nya vapen i sina händer.

Avslöjandet om vapenleveranserna kommer från brittiska IHS Jane's Defence Weekly. Utifrån uppgifter från offentliga dokument från USA:s regering redovisas marina transporter av 3.000 ton vapen och ammunition, inklusive luftvärnsrobotar, till hamnar i Turkiet och Jordanien.

Denna typ av krigsmaterial används inte av dessa länders arméer, däremot av syriska väpnade grupper. Jane's Defence Weekly konstaterar därför att rebellerna med största sannolikhet är mottagarna.

Att USA säger sig stödja fredsprocessen samtidigt som de beväpnar krafter som krigar med al-Qaidagrupper väcker ingen större uppståndelse i Syrien.

– Har de någonsin slutat skicka vapen, undrar Rima Sawah och fortsätter:

– Nu beskjuter terroristerna åter bostadsområden och civila mål, så jag tror att vapenvilan håller på att bryta samman. Det är uppenbart att den så kallade oppositionen i Genève inte är intresserad av förhandlingar.

May Almoudalal menar att vapenvilan inte bara har varit positiv.

– Den påstått moderata oppositionen har tyvärr återhämtat sig och blivit större och starkare. Det kräver ännu större ansträngningar av den syriska regeringen och armén för att stå emot den. Sådan är verkligheten…

Alla de syrier som önskar förhandlingar och en fredlig lösning på konflikten står inför ett allvarligt bakslag.

Men det finns också vinnare i krigsupptrappningen.

Islamiska staten har pressats tillbaka efter Rysslands militära inträde i september förra året och den kurdledda offensiven i norra Syrien. Terrorgruppen har tappat oljeinkomster och förlorat mark, som den symboliskt viktiga staden Palmyra.

Armén har därefter närmat sig IS fästen i östra Syrien, inklusive dess ”huvudstad” Raqqa.

Men nu tvingas den syriska armén omdisponera sina hårt ansträngda styrkor. När de utlandsstödda väpnade grupperna åter angriper regeringskontrollerade storstadsområden i västra Syrien krävs arméförstärkningar. Invånarna måste ju skyddas från terrorn.

Abu Bakr al-Baghdadi och övriga IS-ledare lär jubla. Det lättar trycket mot terrorgruppen och ger dess pressade styrkor en möjlighet att återhämta och reorganisera sig.