Dansk strejk slut – lönetaket sprängt

Sjuksköterskornas och pedagogernas strejk i Danmark är över. Kravet på en löneförhöjning med 15 procent på tre år uppnåddes inte. Det såg regeringen till.

Fackförbunden Sundhedskartellet och BUPL:s avtal med arbetsgivaren ska nu ut på omröstning i förbunden. För Sundhedskartellen ger det nya avtalet 13,3 procent.

Kampviljan har varit fantastiskt stark trots den segdragna konflikten. Sjuksköterskorna har strejkat längst – åtta veckor. Varje dag har  det varit kamp på gator och torg över hela landet. Onsdag i förra veckan var inget undantag. Trots polisförbud omringade de strejkande hela Folketinget (Danmarks riksdag) i Köpenhamn och dansade ringdans runt. Samtidigt skrek de slagord och sjöng för full hals: ”Mer i lön, mer i lön”.

Brandtal
Manifestationen avslutades med att den nedre valvgången av Christiansborg, där politikerna sammanträder, ockuperades av hundratals sjungande och trummande arbetare. För politikerna måste det känts som att sitta på en kokande kittel.

Två brandtal hölls, vilka påminde mer om kommunistiska första maj tal än om de vanligen ganska mesiga tal som svenska fackförbund brukar hålla. Samtidigt i Århus hade LO, som inte har några medlemmar ute i strejk, kallat till en demonstration till stöd för densamma.

Varje dag var de strejkande ute på stan och samlade stöd från allmänheten, informerade, delade ut flygblad och gjorde sina röster hörda.

Sjuksköterskorna tog ut alla sina medlemmar i strejk. Det vill säga förutom de som måste jobba med hänvisning till nödberedskap. BUPL tog inte ut alla sina medlemmar, men arbetsköparna hotade med fullständig lockout.

De strejkandes motpart är den offentliga arbetsgivarna Danske Regioner. Trots flera förhandlingar har inget bud legat i närheten av 15 procent varpå strejken fortsatt. Men med sinande strejkkassor har förbundens båda ledningar beslutat att återgå till arbetet.

”Pengarna finns”
Strategin från arbetsgivaren har varit att tömma strejkkassan. Den liberala regeringen har vägrat att skjuta till de pengar som krävs. Från talarstolen på onsdagens demonstration basunerade sjuksköterskan Vibeke Vest ut budskapet:
– Pengarna finns. Staten har redovisat ett överskott i handelsbalansen på två och en halv miljarder kronor. Det är viljan hos den liberala regeringen som saknas.

Regeringen å sin sida säger att det är arbetsmarknadens parter som ska lösa konflikten, och att de inte lägger sig i. Men som påpekades från talarstolen förhindrar regeringen höjda löner genom att inte skjuta till de pengar sjukhus och landsting behöver för att ge mer i lön.

– De lägger sig visst i, genom att inte ta sitt ansvar! Och det är djupt oansvarigt, sade Vibeke Vest.

I slutändan får man inte heller glömma att regeringen inte är intresserad av att utveckla den offentliga sektorn. De vill istället privatisera stora delar av verksamheten.

NILS LITTORIN
Proletären 25, 2008


"För en rättvis vård och jämställdhet"
När löneförhandlingarna för de offentligt anställda inleddes i våras hade arbetsgivaren satt ett ”lönetak” på 12,8 procent. Men det blev inte som de tänkt sig. Stora grupper ur den kvinnodominerade offentliga sektorn motsatte sig budet och tog till strejk-vapnet. I fallet med pedagogerna, organiserade i BUPL, gjorde de det först efter att ha kört över sin förbundsledning i en medlems-omröstning.

Strejkerna har gett resultat. Alla de förbund som strejkat har sprängt lönetaket. Det lönar sig att kämpa.

Dessutom har strejkerna satt fokus på löneeftersläpningen i den offentliga sektorn jämfört med den privata. Den har också uppmärksammat den könsmässiga olikheten. Kvinnor ligger fortfarande långt efter männens löner. De strejkande har också lyckats med att få allmänhetens stöd. I sjunde strejkveckan gjordes en undersökning som visade att 75 procent stödde sjuksköterskornas och förskolelärarnas krav. Detta i ett läge där över 300.000 operationer ställts in och tiotusentals föräldrar inte kunde lämna sina barn på dagis.

På minussidan har det varit uppenbart att den fackliga sammanhållningen brustit. LO-förbund som själva accepterat ”lönetaket” på 12,8 procent har agerat krypskyttar i media mot strejkande sjuksköterskor och förskolelärare. Det har inte funnits en gemensam politisk strategi från fackförbunden, vilket gjort det lättare för regeringen att låta bli att skjuta till pengarna som krävdes.

Orättvisa
För sjuksköterskan Anette Schou-Jensen handlade strejken om mer än lönen. Den offentliga vården har under åratal utarmats på resurser, medan privata vårdkapitalister blir allt vanligare.

– Jag är mycket bekymrad över den privata vården. Den skapar stora orättvisor. Den tar inte hand om de svåraste patienterna, de som kostar mycket, till exempel gamla, multisjuka patienter.

För henne är det viktigt att den offentliga sektorns kvinnors arbeten uppvärderas. Då måste nedskärningarna stoppas och pengar investeras.

– Den offentliga vården är jämlik och rättvis. Det är där pengarna ska satsas, och det är dit vi ska få unga att vilja jobba. Då måste lönerna upp, menar hon.

• Utöver löneförhöjning på 15 procent krävde sjuksköterskorna och pedagogerna en likalönskommission. Varför?
– Lönen i kvinnodominerade yrken släpar efter mäns arbeten i den privata sektorn. Om man jämför oss med yrken med motsvarande studietid ligger vi långt efter.

• Varifrån ska pengarna till era löner tas?
– Det är finansministern Lars Løkke som sitter på den stora penningpungen. Det är han som kan lösa konflikten.