Spekulation i hunger

Artikeln är en i en allt längre rad av kommentarer kring den spekulation som drivit och driver upp priserna på råvaror och inte minst livsmedel. Världens fattiga får betala spekulanternas enorma profiter på spekulationen med svält.

Nyhetsbyrån Associated Press skrev angående upproret i Egypten, att en starkt bidragande orsak har varit att runt 40 procent av egyptierna lever på två dollar, eller mindre, om dagen. Av en sådan inkomst går 60-80 procent till mat, jämfört med 10-20 procent i genomsnitt för människor i i-länderna. Då betyder även en liten prishöjning mycket för möjligheten att kunna äta sig mätt.

Under 2008 bröt hungerkravaller ut i ett 30-tal länder som en följd av kraftigt stigande matpriser. Mellan 200 och 300 miljoner människor gick från knapp matförsörjning till direkt svält.

Nu stiger råvaru- och livsmedelspriserna igen och hotar ytterligare flera hundra miljoner människor med svält.

För att förklara – eller snarast ursäkta – de stigande livsmedelspriserna har en del myter lanserats.

Dels har det hävdats att den växande medelklassen i Kina och Indien nu efterfrågar mer livsmedel, och att en stigande efterfrågan således ligger bakom prishöjningarna.

Dels har det hävdats, att produktionen av biobränsle har ökat efterfrågan och drivit upp priserna. Missväxt har varit en annan påstådd orsak. USA:s politik att låta sedelpressarna rulla i allt häftigare takt, vilket skapar inflation (”för få varor jagas av för mycket pengar”) är ytterligare något som det hänvisas till.

Även om naturligtvis sådana orsaker skulle kunna tänkas, är det inte det som ligger bakom det som nu sker när det gäller råvarupriserna.

Vad gäller efterfrågan i Indien och Kina, hävdar professor Jayati Ghosh vid Centre for Economic Studies i New Delhi, att efterfrågan i dessa länder under åren 2006-2008 i själva verket föll med tre procent. Samtidigt hävdade The International Grain Council att världsproduktionen av spannmål steg under den tid som priserna blev skyhöga. Och vad gäller att ökad penningmängd skulle ligga bakom så har penningmängden i världen minskat till följd av finans- och kreditkrisen.

I tidskriften Harper’s Magazine (juli 2010) skrev Frederick Kaufman en artikel under rubriken ”Matbubblan: Hur Wall Street utan påföljd orsakade svält för miljoner. Där beskriver han hur investmentbanken Goldman Sachs 1991 kom på hur man med så kallade råvarufondsindex skulle kunna skaffa kontroll över utbudet av livsmedel och därför kunna sätta vilket pris man vill:
”Rövarbaroner, guldspekulanter och alla slags finanshajar hade länge drömt om att kunna kontrollera allt av något som alla behövde eller ville ha, för att sedan strypa tillgången samtidigt som efterfrågan drev upp priserna.”

Nu gällde det vete, där USA är världens utan konkurrens största producent, och problemet var att tillgången på vete var så stor.

Men Goldman Sachs började investera i så kallade terminskontrakt. Det innebär att man kommer överens med en leverantör, i det här fallet veteodlare, om att till ett visst pris köpa en framtida skörd. Köparen av terminskontraktet hoppas/spekulerar i att priset på varan vid leveransdatum skall ha stigit över det man i kontraktet kommit överens om. Säljaren hoppas/garderar sig mot ett prisfall.

Det nya som Goldman Sachs introducerade var att när kontraktet löpte ut och vetet skulle byta ägare, så ”rullades” (”rolled over”) kontraktet i stället över i ett nytt kontrakt, som skulle falla ut några månader senare.

Utan att gå in i detalj på hur det tekniskt fungerade, var effekten att Goldman Sachs genom ackumulation skaffade sig terminskontrakt på ständigt större mängder vete. Banken åstadkom en efterfrågechock.

2005 började effekten visa sig. Vetepriset hade legat på mellan tre och sex dollar per bushel. Först steg det till 12 dollar, sedan 15 dollar, sedan 18 dollar, och i februari 2008 stannade det på 25 dollar per bushel.

Andra banker hade sett vad Goldman Sachs sysslade med – att skapa vad Kaufman kallar ”en onaturlig och konstlad efterfrågan på vete för att sedan höja priset” – och det hela spred sig till andra råvaror.

Det ironiska, skriver Kaufman, var att just 2008 var veteskörden den största som världen hittills hade skådat.

200-300 miljoner människor hamnade i svält. Även i USA drabbades flera tiotal miljoner och FN:s specielle livsmedelsrapportör, Jean Ziegler, kallade det för ”ett tyst massmord”.

Spekulationen i livsmedel och andra råvaror tog fart när andra spekulationsobjekt – särskilt bostäder, valutor (dollar) och USA-obligationer – visat sig vara osäkra. I den stagnerande och krisdrabbade kapitalismen är det spekulation som gäller när profit skall skapas, inte investeringar.

Och om spekulationen leder till svält för hundratals miljoner människor, så kan det inte hjälpas. Maximal profit går före allt annat.

Goldman Sachs har naturligtvisförtrytsamt tillbakavisat påståendet om deras
livsmedelsspekulation, men fick indirekt mothugg av en person i den inre kretsen av handlare av terminskontrakt, Michael W Masters, som vittnat om saken inför USA:s senat och stödde vad bland andra Frederick Kaufman skrivit.