Hoppa till huvudinnehåll

Den som icke har, från honom skall tagas också det han har

Klasskillnader är det bärande temat i den sydkoreanska Oscarssuccén Parasit.

Parasit (2019)
Neon

”Den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog. Men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.”

Så lyder herrens ord enligt Matteusevangeliet. Nöj dig med det lilla du har och titta inte snett på de som råkar ha 61 gånger mer.

Nu vill säkert vän av kristen ordning få det till att Jesus inte talar om världsliga rikedomar, utan om ”guds ord” och de fromma kristna som har dem i sig. Men nog har en och annan statskyrka genom åren använt denna vers för att rättfärdiga elitens privilegier. 

Idag hör man kanske oftare att ”klasshat är avundsjuka”, ”skatt är stöld” eller att ”näringslivstopparna har gjort sig förtjänta av sina löner – de tänker ju på jobbet hela tiden”.

Att ha och icke ha är det bärande temat i sydkoreanska Parasit. Filmen som storskrällde på Oscarsgalan och kammade hem statyetter för både Bästa utländska film och Bästa film. Något som inte ens Bergman lyckades med på sin tid. 

Det talas om hur regissören Bong Joon-ho slog streamingjättarna, de etablerade bolagen, Scorsese, Tarantino och, för att citera Expressens Patrik Lundberg, ”hela jävla Hollywood” på fingrarna.

Det är stort. Både för en utländsk film och för en film om att ha och icke ha. 

Parasit är svår att kategorisera. Den har fått många labels – satir, svart komedi, familjedrama, till och med skräck. Jag vill hävda att alla stämmer. Den är både mörk och rolig. Och stundtals riktigt hemsk. 

I centrum av handlingen står två familjer. Den fattiga familjen Kim och rikemansfamiljen Park. 

Familjen Kim bor i en rutten liten källarvåning. Fadern Ki-taek, modern Chung-sook, och tonårsbarnen Ki-woo och Ki-jeong hankar sig fram på ”enkla jobb”, som att vika pizzakartonger. De äter torra brödskivor och har nyligen blivit av med sitt wi-fi eftersom grannen bytt lösenord. 

Ki-woos vän föreslår att han ska låtsas vara student och ta över hans välbetalda jobb som privatlärare till dottern i familjen Park. Systern Ki-Jeong förfalskar hans diplom. 

Efter att Ki-woo fått anställning lyckas han få in sin syster som konstterapeut åt familjen Parks son. 

Tillsammans ser de till att Parks tjänstefolk blir av med sina jobb, så att de kan fixa in resten av familjen i hushållet. Fadern som chaufför, modern som hushållerska. 

Kruxet är att de måste hemlighålla sitt släktskap för att inte väcka misstanke. 

När familjen Park åker på campingtur tar Kimsen över huset. De går barfota på parkettgolvet, badar bubbelbad, äter av familjens trendiga hälsomat, sitter i designersoffan och dricker finsprit.

Mitt i denna lånade lycka ringer den tidigare hushållerskan på dörren. Familjen inser att de kommer att bli avslöjade.

Parasit är mörk och spännande – men också väldigt rolig. Den ger en inblick i det sydkoreanska klassamhället, dess råa arbetsmarknad, med fifflet, desperationen och småsinnet som den tvingar fram hos folk, och inte minst klyftorna mellan de som har och de som icke har. 

När familjen Kim sitter och unnar sig i familjen Parks lyxkåk snackar de skit om ”värdfamiljen”, hur korkade och naiva de är.

”Nu ska vi inte vara sådana, de är ju så snälla”, säger fadern Ki-taek.

”Jag skulle också vara snäll om jag hade så mycket pengar”, säger modern Chung-Sook.