Hoppa till huvudinnehåll
Av
jenny.tedjeza@proletaren.se

Krönika: Knytblusar som skiter i arbetare

Eva Franchells bottennapp till ledare i Aftonbladet illustrerar hur medelklassfeminismen kapat kvinnokampen och gjort knytblusar som Franchell helt världsfrånvända i sina mediebubblor.

Det är bögarnas fel, sjunger humorgruppen Grotesco och driver med fenomenet att skylla allt elände på en och samma grupp människor. Nu kan vi byta ut bögar mot hamnarbetare. Under Hamnarbetarförbundets kamp för kollektivavtal har de fått skulden för det mesta. Deras krav har varit ett hot mot exportindustrins vinster, mot den svenska modellen och mot landets hela försörjning.

Förstapris i denna gren tar ändå Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell när hon på självaste kvinnodagen ger hamnarbetarna skulden för kvinnoförtrycket under rubriken ”De breda grabbarna som skiter i kvinnor”.

Jo, ni läste rätt. Hamnarbetarna är personligen ansvariga för både låga kvinnolöner och snedfördelning av hemarbetet.

”Ni hamnarbetare borde känna större solidaritet med era lägre avlönade systrar. Att bilda ett grabbigt fackförbund hjälper bara er själva. Ni borde dela mer er. Ni skulle också kunna ta mer ansvar för hem och familj.”

Aftonbladets ledarsida är S-märkt och måste därför hata Hamnarbetarförbundet som bildades just för att bryta med samförståndsandan och socialdemokratins oinskränkta kontroll över fackföreningsrörelsen.

Men Eva Franchells bottennapp till ledare handlar inte bara om lojalitet med den hand som föder henne. Texten illustrerar också hur medelklassfeminismen kapat kvinnokampen och gjort knytblusar som Franchell helt världsfrånvända i sina mediebubblor.

Den som hävdar att manliga arbetare ska dela med sig till kvinnliga köper näringslivets lögn om att storleken på kakan är given på förhand och att omfördelning bara kan ske inom klassen.

Kvinnor på Aftonbladet tjänar, enligt Franchell, en tusenlapp mindre varje månad än sina manliga kollegor, och det är såklart orättvist. Men det går inte att jämföra med lågavlönade undersköterskor.

Kvinnor i arbetaryrken har idag en faktisk snittlön på under 21000 i månaden. En lön du knappt kan försörja dig själv och barnen på.

Medan högutbildade kvinnor blir omsprungna i karriären av manliga kollegor måste arbetarklassens kvinnor fortfarande kämpa för att över huvud taget bli självförsörjande.

Orsaken är kombinationen låga grundlöner och ofrivilligt deltidsarbete.

Visa mig gärna den medlem i Hamnarbetarförbundet som tycker att deras fruar, systrar och döttrar borde nöja sig med sådana villkor.

Frågan är hur Franchell tänker sig att hamnarbetarnas solidaritet ska se ut? Ska de upplösa sin ”grabbiga” fackförening för att istället byta fler blöjor och dammsuga oftare? Hur skulle det förbättra undersköterskornas förhandlingsläge? Vad vet hon ens om hur jämställt Hamnarbetarförbundets medlemmar lever i sina familjer?

Och varför osynliggör Franchell alla de kvinnor som faktiskt jobbar i hamnarna och är medlemmar i Hamnarbetarförbundet?

Alla som lever i verkligheten vet att hamnarbetarnas kamp inte står i motsättning till andra arbetargruppers krav. Tvärtom! Särskilt som hamnarbetarnas strejk aldrig handlade om löner, utan om fackliga rättigheter, vilket Franchell väljer att inte låtsas om.

Den som hävdar att manliga arbetare ska dela med sig till kvinnliga köper näringslivets lögn om att storleken på kakan är given på förhand och att omfördelning bara kan ske inom klassen.

Att låna Internationella kvinnodagen till att sprida sådan dynga är inte ens ett lågvattenmärke. Det är ett haveri.