Hoppa till huvudinnehåll
Av
Lokförare

Ledarkrönika: Tiden för socialismen är nu

Dagens politiska motstånd måste klara av att koppla samman konkreta reformkrav med kampen för ett annat samhälle, för socialismen.


Det blir allt mer uppenbart att det kapitalistiska systemet varken vill eller klarar att lösa de problem som mänskligheten ställs inför. Kapitalismens oduglighet visar sig både i det stora och det lilla.

I ena änden har vi ett sjukförsäkringssystem som tvingar svårt sjuka att prövas mot arbetsmarknaden för att inte bli av med sin försörjning, äldre som i tider av corona tvingas ut på gatan och en segregation som lämnar människor i förorten så långt utanför samhället att grov kriminalitet, med det egna livet som insats, framstår som lockande.

I andra änden ser vi hur överflöd, rikedom och oändligt politiskt inflytande samlas i allt färre händer både i Sverige och internationellt. Med sanktioner, krig och politisk destabilisering stoppas effektivt alla som försöker hindra marknadskrafternas expansion.

Coronapandemin har ytterligare förtydligat att huvudkonflikten i samhället går mellan arbete och kapital. Den moderna kapitalismen visar att den trots sin dominans saknar livskraft.

För att rädda sina investeringar har borgarklassen satt marknadsekonomin ur spel. Genom skattelättnader, lånegarantier och direkta utbetalningar utan krav på motprestation lyckas de skumma grädden av mjölken. Samhället ska ta kostnaderna för förlusterna men vinsterna stanna hos ägarna.

Samtidigt går vården och omsorgen på knäna. Verksamheter som varit svältfödda sedan 90-talskrisen skriker efter pengar, utrustning och utbildad personal men möts med överhetens slappa applåd. På ett halvår har statsskulden ökat snabbt. När kommuner och landsting ska spara hem årets ekonomiska resultat i nästa budget kommer svångremmen dras åt ännu mer. Som ett efterskalv kommer pandemins sociala kostnader slå emot oss när faran är över.

För att denna utveckling ska vändas måste krisen bekämpas med klasskamp. För en sak ska vi vara på det klara med, de kapitalistiska krafterna backar inte frivilligt.

Det finns inte längre något utrymme för den typen av sociala eftergifter och folkhemsbygge som präglade 1900-talet. Välfärdskapitalismen var resultatet av en historisk parentes som inte kommer tillbaka. Idag ser vi istället att kapitalet har erövrat snart alla de delar av samhället som tidigare var skonade från marknaden. Skolor, sjukhus och äldreboenden, elproduktion och infrastruktur är sektorer som numera representerar miljardvärden på börsen.

Att återta dessa kommer inte ske utan kamp. Kapitalet skiljer inte på sina investeringar, och kommer försvara dem med alla till buds stående medel. Ska ett politiskt motstånd mot samhällsutvecklingen idag kunna bära frukt, måste den klara av att koppla samman konkreta reformkrav med kampen för socialismen. Det är det kommunistiska partiets uppgift.

Povel Johansson
Lokförare och ordförande i Kommunistiska Partiet