Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Turkiet invaderar Syrien – med väststödda fotsoldater

Jonas Sjöstedt kritiserar Donald Trumps beslut att dra tillbaka USA:s trupper. Men det är Natopartnern Turkiets folkrättsvidriga invasion som ska fördömas – USA har ingen rätt till militär närvaro i Syrien.

Erdogan använder terrorgrupper ur Fria syriska armén som fotsoldater i kriget mot kurderna.
Ozan Kose

Turkiet går in i norra Syrien och döper orwellskt sin invasion till Operation fredsvår. Men Natolandets folkrättsvidriga angrepp på Syrien har inget med fred att göra. Attacken kommer att leda till ännu mer död och lidande i regionen och kan bli en katastrof även för Europa om tusentals tillfångatagna IS-krigare lyckas fly.

När Donald Trump aviserade att USA ger fri lejd åt Turkiet att invadera Syrien reagerade Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt med magkänslan. Ett katastrofalt beslut, skrev Sjöstedt i Aftonbladet om att USA drar tillbaka sina trupper från nordöstra Syrien och förbereder för att lämna landet.

Det är beklämmande och samtidigt talande för samsynen i svensk utrikespolitik att Vänsterpartiet beklagar sig över att USA drar sig tillbaka från ett av de länder de förstört i Mellanöstern.

För problemet är naturligtvis inte att USA lämnar Syrien (vilket de förmodligen inte heller kommer att göra under överskådlig tid, även om Trump vill det). USA har – till skillnad från Ryssland som är inbjudna av regeringen i Damaskus – aldrig haft någon rätt till militär närvaro i Syrien.

Problemet är att USA:s allierade, Natolandet Turkiet, invaderar den suveräna staten Syrien. Och det har Sjöstedt all rätt i att vara upprörd över. 

Däremot lär vi inte få höra något från Sjöstedt om Turkiets fotsoldater i kriget mot kurderna, den så kallade Fria syriska armén, FSA. Jihadisterna i FSA tillhör ju de väststödda ”rebeller” som vill störta president Assad och som har terroriserat Syrien sedan kriget bröt ut 2011.

Turkiets president Erdogan använde FSA-trupper när Turkiet med fruktansvärda följder invaderade staden Afrin i nordvästra Syrien förra året – och igår tisdag rapporterades FSA-anslutna terrorgruppen Ahrar al-Sharqiyah ha lämnat Afrin för att förena sig med turkiska trupper inför attacken på det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien.

När Erdogan idag på Twitter offentliggör att Turkiet går in i Syrien kallar han till och med FSA för ”Syriens nationella armé”, trots att de i åtta år stridit mot de syriska regeringsstyrkorna.

Det kurdiska självstyret i norra Syrien, som kallas Rojava av kurderna, administreras av det syrisk-kurdiska partiet PYD som står nära Kurdistans arbetarparti, PKK, i Turkiet. PYD hyllas av många vänsterorganisationer i väst, däribland Vänsterpartiet i Sverige, som menar att det sekulära partiet, vars väpnade gren är YPG och YPJ (de kvinnliga förbanden), står för det enda progressiva styret i Mellanöstern.

För Erdogan är de kurdiska gerillaorganisationerna YPG och YPJ terrorister, men i kampen mot IS ingår grupperna i den väpnade koalitionen SDF (Syrian Democratic Forces) och är allierade med Turkiets Natopartner USA.

En ohelig allians som försvarats av företrädare för PYD, trots att all historisk erfarenhet pekat mot att det bara varit en tidsfråga innan USA skulle överge kurderna. USA har inga permanenta vänner eller fiender, bara intressen, som den gamle utrikesministern Henry Kissinger sa.

Samtidigt som kurderna allierat sig med USA – och får lida när Vita huset lämnar dem i sticket – har de vägrat underordna sig den syriska regeringen i Damaskus. Men det kan vara på väg att förändras. Igår meddelade SDF:s överbefälhavare Mazlum Abdi i en intervju med kanadensiska CBC News att SDF överväger en allians med Assad för att bekämpa de turkiska trupperna.

Om ett sådant samarbete blir verklighet kan det vara lösningen för kurderna som hotas av Turkiet. Och förhandlingar mellan kurderna och regeringen i Damaskus är också helt nödvändiga för att långsiktigt lösa frågan om kurdernas status i Syrien och för att kunna återuppbygga landet efter kriget.

I samma intervju sa Mazlum Abdi också att SDF inte längre kan prioritera bevakningen av de kurdkontrollerade fångläger som rymmer över 10.000 tillfångatagna IS-krigare. Tar sig IS-terroristerna därifrån kan Turkiets attack på Syrien få katastrofala följder både på kort och lång sikt – och även för Europa. Förhoppningsvis väljer kurderna en pålitligare allierad den här gången innan katastrofen inträffar.