I kampanjen inför folkomröstningen var ja-sidans resurser enorma jämfört med nej-sidans, men det är nej-sidans farhågor som med råge besannats.

Ju längre tid det går sedan inträdet desto viktigare är det att påminna om hur mycket Sverige har påverkats av medlemskapet i EU.

Mer än tjugo år i kapitalets union gör att det idag finns en hel generation unga vuxna som inte minns en verklighet före det fatala EU-inträdet.

Som inte minns att det före EU-anpassningen var låg arbetslöshet i Sverige, med 1,7 procent arbetslösa 1990. Som inte minns att bemanningsföretag var förbjudna och arbetskraftsimport bara tillåten efter prövning mot Arbetsförmedlingen.

Sverige var ett klassamhälle även då, men med EU-anpassningen öppnades de nyliberala dammluckorna på vid gavel. Arbetslöshetsbekämpningen försvann från den politiska dagordningen och idag pratar den liberala vänstern mer om rätten att tigga än om alla människors rätt till arbete.

EU:s fria rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital har lett till ett fullständigt kaos på arbetsmarknaden där kapitalisterna välkomnar de allra billigaste arbetarna med öppna armar.

Kravet är lika självklart som det varit alltsedan den ödesdigra 1 januari 1995: Sverige ut ur EU!