SKF-arbetare trötta på försämringar – "Vi vill ha sex timmars arbetsdag"

Kommunisternas SKF-förening tog initativ till motion inför IF Metalls kongress

Publicerad 20 oktober 2016
– Gubbarna och tjejerna har insett att snacket om flexibiliteten räddar inga jobb, säger SKF-arbetaren Stevan Tomulevski.
– Gubbarna och tjejerna har insett att snacket om flexibiliteten räddar inga jobb, säger SKF-arbetaren Stevan Tomulevski.

– Folk ska ha jobb, vi måste få in mer folk, säger SKF-arbetaren Stevan Tomulevski om nödvändigheten av att dela på jobben. SKF Verkstadsklubb i Göteborg har på Kommunisternas initiativ lagt en motion om sextimmarsdag till IF Metalls kongress i juni nästa år.

”Färre folk ska jobba mer och vara flexibla och byta arbets-plats och grejer. Vi måste få stopp på dem!”

Stevan Tomulevski har tillsammans med kamraterna i Kommunistiska Partiets SKF-förening tagit initiativ till en motion om sextimmarsdag till Metallkongressen.

– Sex timmars arbetsdag hade varit mycket välkommet för alla på golvet, säger han.

Förutom att fler skulle komma i arbete med sänkt arbetstid lyfter Stevan Tomulevski hälsoaspekten.

– Om man tar mig konkret som metallarbetare så har vi ju tunga jobb. Samtidigt ser man vilka enorma pengar företaget gör på det vi producerar. Mår vi bättre på en säker arbetsplats levererar vi också bättre.

På SKF har Stevan Tomulevski länge fått bevittna motsatsen, att arbetarna mår allt sämre. Arbetskamraterna blir allt tröttare och många orkar inte vara med och ta strid för sina intressen. Stevan Tomulevski berättar om hur de ständiga försämringarna påverkar stämningen på golvet negativt. Förra hösten sparkades 160 från SKF och många av de som är kvar är osäkra på sina jobb.

– Det kommer folk hela tiden och frågar, vet du nåt? Har du hört nånting?

Inför Metalls kongress har förbundet tagit fram ett diskussionsunderlag om ”framtidens industriarbete”. Med företagens bästa för ögonen ska facket diskutera bland annat hur industrin ska möta ökade krav på flexibilitet och ”omställning för de nya jobben”.
Stevan Tomulevski är inte imponerad av diskussionsmaterialet och hur fackledningen väljer att ställa sig på företagens sida.

– Det är katastrof. Det här med flexibiliteten körde de med här på SKF, att det skulle rädda våra jobb. Han som drev det från fackligt håll blev företagets högra hand sedan. Det säger ju allt.

– Men gubbarna och tjejerna har insett att snacket om flexibiliteten räddar inga jobb. Företaget vill bara att vi ska vara där när vi behövs, och när vi inte behövs så är det ut. Så kort varsel som möjligt för att veta när man jobbar och inte jobbar. Det är ingen som gillar det. Ingen.

Stevan Tomulevski menar att det finns en övertro även hos kapitalisterna på nedskärningar och ”ökad flexibilitet”.

– De har ju sparkat 160 på SKF och det har inte funkat för dem. Att mindre folk ska jobba mer och vara flexibla och byta arbetsplats och grejer. Det har inte gett det resultatet de förväntade sig. Vi måste få stopp på dem!

Stevan Tomulevski berättar om fackkurser han varit på där deltagarna får harmlösa råd som att ”ta chefen när han är mindre stressad”.

– Visst. Om jag vill vara ledig om en månad så är det större chans att få ett ja om chefen mår bra och vi har kört bra resultat. Men som det ser ut nu på svenska arbetsmarknaden så måste vi ha någonting riktigt att komma med för att stoppa dem nu! Det är ständig kamp och ständiga försämringar, avslutar han.