Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ja till sanktioner – mot Israel!

I tisdags enades EU:s utrikesministrar om kraftfulla sanktioner. Men inte mot Israel, trots pågående blodbad i Gaza, utan mot Ryssland, som utan prut pekades ut som ansvarigt för tragedin med det störtade malaysiska passagerarplanet MH17 i Ukraina.

I tisdags samlades EU:s utrikesministrar till möte i Bryssel. Stämningen sades vara allvarstyngd, i vart fall såg Carl Bildt osedvanligt bister ut när han intervjuades strax före mötet. ”Det här är EU:s allvarligaste utmaning någonsin”, sa Bildt.

På mötet enades ministrarna om kraftfulla sanktioner. Men inte riktade mot Israel, trots pågående blodbad i Gaza, utan mot Ryssland, som utan prut pekades ut som ansvarigt för tragedin med det störtade malaysiska passagerarplanet MH17 i östra Ukraina.

Man skall naturligtvis inte bli förvånad. Stormaktsprojektet EU styrs av geopolitiska ambitioner riktade mot Ryssland och då är tragedin i Ukraina långt mycket viktigare än blodbadet i Gaza. För att tragedin kan användas som förevändning i EU:s maktpolitiska spel.

Ändå är den blinda ensidigheten provocerande. Ingen vet ännu med säkerhet vad som hände MH17. Men ett är säkert: Om planet sköts ner, vilket verkar mest troligt, så sköts det inte ner av Ryssland. Två är också säkert: Om regimen i Kiev hade respekterat den överenskomna vapenvilan, så hade MH17 tryggt kunnat landa i Kuala Lumpur. Nu bröt Kiev vapenvilan och förvandlade därmed östra Ukraina till en krigszon, osäker också för civil flygtrafik.

Förmodligen tryckte någon på knappen av misstag, vem det än var. Men EU:s utrikesministrar är inte intresserade av att invänta fakta. De dömer i förväg för att förhandsdomen ger maktpolitisk fördel.

Denna handlingskraft står i monstruös kontrast till den fullständiga passiviteten inför blodbadet i Gaza. När utrikesministrarna trädde in i den slutna mötessalen sades det att Gaza fanns med på agendan.

Men när de klev ut igen handlade allt om nya sanktioner mot Ryssland. Och om ett förestående vapenembargo.

”Det är uppenbart att vapenleveranserna från Ryssland till östra Ukraina måste stoppas”, sa Bildt. Men vad med vapenleveranserna från EU till Israel? Är det inte lika uppenbart att de måste stoppas för att förhindra det pågående blodbadet? Alls inte. I vart fall sa Bildt & Co inte ord om några sanktioner mot Israel.

På regeringens hemsida uttalar sig Carl Bildt om utrikesministrarnas pliktskyldiga uttalande om Gaza: ”Vi fördömer både Hamas raketer och det faktum att hundratals civila förlorat livet som ett resultat av israeliskt agerande i Gaza.”

Uttalandet skall väl föreställa neutralt, som alltid när Israels vänner skall skylla Israels folkrättsbrott på andra. Men det uppfattas inte som neutralt av folkrättsbrottslingen själv. Med rätta.

”Israel mottar starkt stöd från oväntat håll”, skriver Jerusalem Post. Med triumferande tyngdpunkt på att Bildt & Co kräver att Hamas skall avväpna alla väpnade grupper i Gaza och skarpt fördömer användandet av civila som mänskliga sköldar.

Det är rent vidrigt. Talet om mänskliga sköldar är Israels sätt att fly undan ansvaret för målmedvetna terrorbombningarna av civila mål, inkluderande sjukhus, skolor och moskéer. Dessa terrorbombningar har hittills skördat över 600 dödsoffer och tusentals sårade, nästan alla civila och bland dem förfärande många barn. Detta krigsbrott skyller nu EU:s utrikesministrar med krigsförbrytaren på Hamas. Vi kväljs.

Vad gäller Gaza är det inte tal om att peka ut en ansvarig part, trots att det handlar om en ockupationsmakts övergrepp mot ett ockuperat och fördrivet folk: ”Rådet uppmanade parterna att omedelbart upphöra med fientligheterna och återgå till avtalet om eldupphör från november 2012”, rapporterar utrikesdepartementets hemsida.

Denna förmenta neutralitet, som jämställer förtryckarens våld med den förtrycktes motstånd, är nästan lika vidrig, men dessvärre närmast unison i det politiska etablissemanget. Inte ens Vänsterpartiets Hans Linde kan uttala sig om Gaza utan att samtidigt fördöma det palestinska väpnade motståndet (pressmeddelande 9/7).

Det är inte ens fel av två träter, säger denna förmenta neutralitet. Men den är falsk. Vad gäller Gaza vilar det fulla ansvaret på Israel, inte bara vad gäller det pågående blodbadet, utan alltsedan Israels bildande 1948, då 800 000 palestinier fördrevs från sina hem. Det är Israel som håller Gaza som världens största utomhusfängelse; som pinar Gaza genom den rent omänskliga blockaden och de ständiga bombningarna. Att göra motstånd mot detta förtryck är en mänsklighet rättighet, är rentav de förtrycktas skyldighet.

Vad gäller Ukraina och Ryssland skjuter Carl Bildt och hans EU-kolleger från höften. Men vad gäller Israel och Gaza tvår de sina händer i Israels myter och kan bara vädja om eldupphör. Det är skamligt.

Vi ser gärna ett eldupphör. Blodbadet måste stoppas. Men då måste den skyldige pekas ut och tvingas till reträtt. De utvidgade sanktioner som nu sätter in mot Ryssland borde sättas in mot Israel. Avbryt det militära samarbetet, säg upp handelsavtalet, inför en total bojkott av Israel.

Den som påstår att Ryssland bär ansvaret för det som nu sker i östra Ukraina kan inte fly undan sitt eget ansvar för det som sker i Gaza. Carl Bildt och hans EU-kolleger har blod på sina händer.