Varför talar ingen om Natos skuld till slavhandeln?

Publicerad 23 november 2017
Slavhandeln har varit känd långt innan CNN:s avslöjande reportage. Den är en följd av det kaos och den laglöshet som följt efter Natokriget mot Libyen 2011.
Slavhandeln har varit känd långt innan CNN:s avslöjande reportage. Den är en följd av det kaos och den laglöshet som följt efter Natokriget mot Libyen 2011.

Slavhandeln i Libyen väcker bestörtning och vrede. Det är bra, även om den har varit känd långt innan amerikanska CNN gjorde sitt uppmärksammade reportage. Men det är något som saknas i upprördheten angående människohandeln och den rådande laglösheten i Libyen. En av huvudorsakerna till den fruktansvärda situationen i landet är det ingen som talar om.

Fakta och bakgrund
Angreppskriget 2011
  • I mars 2011 inledde Nato kriget mot Libyen i samarbete med Gulfstaterna och Sverige. Insatsen påstods syfta till att rädda folket från massakrer och förtryck.
  • I september 2011 lynchades Libyens ledare Muammar Gaddafi av väststödda rebeller.
Flera regeringar
  • Idag finns flera regeringar i Libyen, men dessa saknar kontroll över stora delar av landets territorium.
  • I Tripoli har den FN-stödda regeringen sin bas. I Tobruk i öster finns en regering som stöds av den antiislamistiska generalen Khalifa Haftar.
Sjöstedt (V) försvarade krigsbeslut
  • Beslutet att skicka svenska Jasplan till Natokriget stöddes av partier i den dåvarande borgerliga regeringen, men också av S, MP och V.
  • 2014, tre år efter krigsinsatsen, sade V-ledaren Jonas Sjöstedt i Sveriges radio att han fortsatt tycker att det var ett bra beslut att delta i Natokriget, utifrån vad man då visste.

Det är nästan som om det finns en tyst överenskommelse: Don’t mention the war. Men det är precis det vi måste göra. När vi protesterar mot slavhandeln måste vi påminna om kriget.

Vi måste berätta om de flygbombningar och de markinsatser som Nato tillsammans med Sverige och Mellanösterns kungadiktaturer genomförde under sju månader 2011. För det var kriget för sex år sedan som lade grunden för dagens slavhandel.

Det kaos och den laglöshet som råder 2017 är i mångt och mycket ett resultat av att Nato bombade Libyen och dess statsmakt sönder och samman. Kriget banade väg för de krigsherrar och terrorgrupper som sedan dess stridit om kontrollen över landet och dess naturresurser.

Idag är det få som kommer ihåg att Libyen tidigare var ett fungerande land med Afrikas högsta levnadsstandard.

Det är inte sagt som ett försvar av Muammar Gaddafis styre. Det är inte heller sagt som ett försvar av det politiska förtryck, den korruption och de sociala orättvisor som fanns i Libyen innan Natos anfall 2011.

Det är en påminnelse om att det inte går att bomba fram demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och välstånd. En påminnelse om att västvärldens krig mot andra stater snarare skapar kaos, fattigdom och grova människorättskränkningar. Som i Libyen tagit sig uttryck i slavhandel.

Ovanstående resonemang är naturligtvis inte hela sanningen. De bakomliggande orsakerna är fler än Natokriget, och det finns många som är medskyldiga till de fruktansvärda scener som CNN visar i reportaget om slavhandeln.

Här finns EU som pumpar in pengar för att Libyen ska agera gränsvakt och hindra flyktingar att komma vidare.

Här finns rika länder och storföretag vars utsugning av den afrikanska kontinenten är en central orsak till fattigdom och massflykt.

Men vi får inte låta Natokriget och de fruktansvärda konsekvenser det fört med sig för både Libyens befolkning och flyktingarna gömmas undan.

När Natos dåvarande generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen avslutade den militära insatsen mot Libyen i oktober 2011 beskrev han den som ”en av de mest framgångsrika i Natos historia”.

Är det fortfarande att betrakta som en framgång när Natoinsatsen bidrog till slavmarknader?