”Nordkoreas ekonomi stärkt”
Försörjningsläget i Nordkorea har tydligt förbättrats. Den egna jordbruksproduktionen har ökat så markant att tidigare nödvändiga hjälpsändningar i stort sett upphört. I en faktaspäckad rapport publicerad av ett Sydkorea-baserat institut tillbakavisas den dominerande mediebilden av ett folk som lever på svältgränsen.
Sveriges Radios reporter Margita Boström kunde förra våren rapportera om ökad ekonomisk aktivitet, omfattande nybyggnation samt tillgång av det som kallas lyxvaror i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Dessa elementära fakta behagade inte högerns och liberalernas ledarskribenter som krampaktigt håller fast vid tesen att det ekonomiska läget i Demokratiska Folkrepubliken Korea blir sämre för var dag som går. Den som bryter om denna dogm utsätts för Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters bannbullor.
”Dagens reportage kommer, precis som många av de tidigare, från huvudstaden Pyongyang. Man tycks ha missat att den överväldigande majoriteten av de runt 24 miljoner (beroende på vems siffror man tittar på) nordkoreanerna lever i en helt annan verklighet, långt från huvudstadens politiska elit. Att titta på Pyongyang är inte ekvivalent med att titta på Nordkorea”, skrev Svenska Dagbladets ledarskribent Benjamin Katzeff upprört den 20 maj 2012, samma dag som radions Margita Boström rapporterade från Pyongyang.
De ekonomiska förbättringarna i Nordkorea är ämnet för en färsk uppsats skriven av Go Myong-Hyun, som är knuten till The Asian Institute for Policy Studies. Den publicerade 10 juni i år som en del i institutets nyhetsbrev som ges ut från Seoul.
I sin uppsats tillbakavisar Go Myong-Hyun en rad felaktiga påståenden om Nordkorea som den allmänna opinionen i västvärlden matas med och som Svenska Dagbladets ledarskribent villigt saluför i ovan nämnda citat.
Den första myten som författaren punkterar är att Nordkoreas militanta språkbruk gentemot USA i samband med de amerikanska militärövningarna i våras skulle vare ett rop på hjälp och bistånd.
Det är en uppfattning som är helt felaktig. I själva verket har livsmedelsbiståndet, som tidigare delar av allmänna uppgörelser, sedan några år i stort sett upphört. Då den egna jordbruksproduktionen ökat och handeln med Folkrepubliken Kina genomgått en kraftig ökning har detta medfört att biståndet utifrån i stort sett är borta.
Medan den västra delen av Nordkorea har ett livsmedelsöverskott har de mer bergiga östra och norra delarna det inte. Så mat fraktas från landets kornbod öster och norrut för att utjämna tillgången på livsmedel i landet.
I uppsatsen säger Go Myong-Hyun att både de näringsmässiga och ekonomiska olikheterna håller på att jämnas ut i landet.
Utan att dra några definitiva slutsatser skriver Go Myong-Huyn att utjämnandet mellan olika provinser och den förbättrade näringsbalansen kan ha flera orsaker. En orsak kan vara ökad intern handel via marknader. En annan är ökad livsmedelsproduktion ”troligen genom en ökad mekanisering och/eller användandet av konstgödsel. Ifall detta är sant, så motsäger denna bild den allmänna hållningen i väst. Än mer viktigt, det verkar som om en egen inhemskt driven ekonomisk förbättring sker.”
Vilket bekräftar ledarskapets linje att undvika utländskt livsmedelsberoende och främst satsa på egna krafter samtidigt som man ökar vanlig handel med omvärlden, trots västmakternas ekonomiska krigföring.
”Enligt uppgifter från FN:s matprogram så skeppades den sista hjälpsändningen med mat från Kina 2009, samma år som USA upphörde med all hjälp. Vad som istället skett är att handeln mellan Kina och Nordkorea ökat. Efter 2009 så ökande handeln länderna emellan med 32 procent år 2010 och 62,4 procent år 2011”, skriver Go Myong-Hyun.
”Samma sak hände när södra Korea drog in sitt livsmedelsbistånd. I stället för en ökning av livsmedelsimport så började Nordkorea importera tillverkade varor, bilar och mobiltelefoner. Det skall även noteras att man istället ökade importen av konstgödningsmedel.”
I den ekonomiska uppsatsen konstateras även att exportandelen av oförädlade mineraler håller på att minska medan förädlade varor som exempelvis textilier och andra fabriksprodukter ökar.
I rapporten sägs att livsmedelsproduktionen ökat till 4,9 miljoner ton år 2012 vilket gör att importbehovet är endast 207000 ton ”det lägsta på många år”.
Användningen av konstgödningsmedel ökade förra året men det var inte de kvävebaserade konstgödningsmedlen som ökade utan gödningsmedel som baseras på fosfat och kaliumklorid. Det förstnämnda konstgödningsmedlet tenderar att försura jorden vid överanvändning och därigenom försämra kommande skördar.
Efter analysen av jordbruket går författaren in på utjämnandet av de regionala skillnaderna i landet.
”Omfattningen av den senaste tidens ekonomiska förbättringar är också geografiskt vidsträckt. Två av de provinser som låg i botten 2004 vad gäller näringstillförsel för barn är de provinser som sett de största förbättringarna 2012. Denna utveckling betyder att denna ekonomiska utveckling inte gynnar eliterna i Pyongyang på bekostnad av resten av landet, utan har gynnat ett brett spektrum av hela samhället”, sammanfattar Go Myong-Hyun från Seoul, som tidigare arbetat vid den konservativa tanke-smedjan RAND, grundad av vapen och flygplanstillverkaren Douglas.
Författandet hänvisar dessutom till Peterson Institute of International Economics (PIIE) som rapporterar om att Nordkorea 2012 hade ett handelsöverskott med omvärlden.
Som Proletären många gånger rapporterat tillhandahåller de dominerande massmedierna den breda allmänheten med en starkt svartmålad version av ett land som det socialistiska Nordkorea. Samtidigt som en annan bild ges i seriösa analyser, även från borgerliga akademiker.
Det handlar då om rapporter skrivna för en snävare krets beslutsfattare som behöver veta hur det verkligen ligger till i det ena eller andra landet, sanningar som man av politiska skäl vill undanhålla allmänheten.