Tillbaka i Bagdad nio år efter flykten – "Jag minns ljudet av USA:s bombplan"

Publicerad 19 augusti 2016
Spåren efter bombdådet i Karada, Badgad, i juli är tydliga. Minst 300 personer dödades.
Spåren efter bombdådet i Karada, Badgad, i juli är tydliga. Minst 300 personer dödades.

Nio år efter flykten från krigets Bagdad reste Aya Jamal tillbaka. Samma dag som hon kom till Irak skedde ett av de dödligaste dåden i landet sedan USA:s invasion 2003. Här berättar hon om det skakande mötet med hemlandet och om hur det var att växa upp under krig och ockupation.

Bilder
Fakta och bakgrund
Carl Bildt försvarade USA:s krig

”Att störta Saddam Hussein är enda vägen som fred kan uppnås. De närmaste veckorna bör bli början till slutet på årtionden av krig för folken i Irak och regionen.”

  • Så uttryckte sig en optimistisk Carl Bildt i en artikel i International Herald Tribune i januari 2003.

När vi talar med Aya Jamal har det gått några veckor sedan hemkomsten till Sverige. Besöket i Irak var det första efter att familjen flydde kaoset 2007.

• Hur var det att återvända till Bagdad och Irak?
– Personligen var jag jätteglad. Äntligen, efter nio, år fick jag komma tillbaka. Men det kändes som om allt blivit värre under den tiden. I Bagdad finns ingen säkerhet, korruptionen finns på alla nivåer och allt har blivit så kapitalistiskt. Hur ska de fattiga klara sig när de måste betala för allt? Och så ser man de rikas fina hus och bilar. Det är tydligt att klasskillnaderna har blivit större.

Något som kom att prägla hela resan var det bombdåd som skedde i den shiamuslimska stadsdelen Karada samma dag som Aya Jamal kom till Bagdad. Enligt officiella uppgifter dödades över 300 personer i en självmordsattack utförd av den sunniextrema terroristgruppen Islamiska staten. Men det finns olika uppfattningar om vad som hänt, och enligt Aya Jamal talas det i Bagdad om snarare 500 döda.

– Eid som avslutar Ramadan skulle börja två dagar senare. Då brukar både sunniter och shiiter gå ut på gatorna och fira. Så blev det inte. Det var tomt på gatorna. Folk satt hemma och sörjde och var rädda. Terroristerna vill ju döda så många som möjligt. Folksamlingar är måltavlor.

– Jag var chockad. Hela första veckan satt vi inomhus hos mina släktingar. Andra veckan kunde vi se oss omkring i staden. Där de rika bor är det väldigt fint, men utanför är det fattigt. Mycket är fortfarande förstört sedan kriget.

• Gröna zonen i centrala Bagdad, där USA:s jättelika ambassad finns och där Iraks regering och parlament har sitt säte, kunde du komma in i det området?
– Nej, det är omöjligt. Vi åkte taxi förbi Gröna zonen och skojade om att gå in där, men det går inte. Över hela Bagdad syns murar och militärkontroller.

Så har det inte alltid varit.

Aya Jamal är född 1994 och växte upp i Bagdad åren innan invasionen. Det var en svår tid.

Det irakiska folket drabbades hårt av de sanktioner som USA och Storbritannien drivit igenom i FN:s säkerhetsråd. Handeln ströps och på kort tid raserades det välfärdssamhälle som med oljepengar byggts upp under 1970- och 1980-talen.

– Jag minns inte så mycket av tiden under Saddam Hussein. Det var en stark polisstat och folket blev fattigt på grund av sanktionerna. Även de som hade jobb hade brist på mat. Men Irak var ett fungerande land och det var lugnt och tryggt. Inget blev bättre med kriget.

Aya Jamal var nio år gammal när USA:s George W Bush den 20 mars 2003 deklarerade att ”de militära operationerna för att avväpna Irak, befria dess invånare och försvara världen från en stor fara” inletts.

• Berätta om invasionen som enligt George W Bush skulle befria det irakiska folket.
– Vi stannade i Bagdad och bodde med min farbror och hans familj. Under kriget var det vanligt att man flyttade ihop med släktingar. Jag minns flygplanen som flög över oss och att vi barn inte fick gå ut och leka. En gång sprang vi ut, vi trodde det var något roligt. Men då fick vi skäll av de vuxna som förklarade att det är de här planen som bombar oss.

– Ett hus som låg nära vårt bombades. Det började brinna och det blev kaos. Jag kommer ihåg ljudet av bomberna. Det var aldrig tyst. När jag blev större förstod jag mer av det som hänt. Och det var många som hade det värre än oss, som såg familjemedlemmar dödas eller skadas.

De följande åren eskalerade våldet. Flera gånger kom amerikanska soldater och gick in det hus där Aya Jamals familj bodde. De sa att de letade efter vapen. Men det var inte bara de utländska trupperna som stod för våldet. Med ockupationen kom den sekteriska splittringen där olika shiamuslimska och sunnitiska miliser började terrorisera folket.

– Under Saddam visste vi knappt om vi var sunni eller shia. Sekterismen kom med kriget, och idag bor sunniter och shiiter var för sig i Bagdad. Splittringen är inte bara mellan sunni och shia utan finns också inom grupperna.

Åren efter invasionen var kaotiska. Aya Jamal berättar att man inte visste vem som dödade vem och varför. Och mitt i detta upplevde irakierna förnedringen av att vara under ockupation.

– När amerikanerna kom körande i sina bilar så var alla andra tvungna att stanna och flytta på sig. Det var jobbigt. Jag minns att jag tänkte: ”Det här är mitt land, varför ska vi stanna för er?”

• Hur kom det sig att ni 2007, fyra år efter invasionen, lämnade Irak?
– Min pappa hade varit militär i Saddams armé. Därför var shiiterna emot honom. Men också sunniterna var emot honom, eftersom han tidigare varit med i ett misslyckat kuppförsök mot Saddam. Det var för farligt att stanna.

Innan Aya Jamal och familjen kom till Sverige bodde hon två år i Syriens huvudstad Damaskus. På den tiden var Syrien ett land som folk flydde till. Under åren efter krigsutbrottet sökte så många som 1,5 miljon irakier skydd i det då trygga grannlandet.

• Du vittnar om att Irak 2016 präglas av fattigdom, korruption och terrordåd. Vem anser irakierna bär skulden till detta? Vad sa de Bagdadbor du mötte?
– Den första de skyller på är USA. Vissa som förr hatade Saddam säger att de vill ha honom tillbaka. Visst, det var inte bra då, men nu har det blivit mycket värre. Det är många irakier som verkligen vill lämna landet.

– Den andra grupp som får skulden är de styrande politikerna. Inget fungerar i landet och politikerna stoppar pengarna i sina egna fickor och låter sina familjer leva utomlands. Nyligen gick försvarsministern ut och pekade ut flera politiker i parlamentet som korrupta. Nu talar alla i Irak om det och kräver att de ska bestraffas.

• Hur är synen på IS som kontrollerar Iraks näst största stad Mosul och andra städer i nordvästra delen av landet? Är missnöjet i Bagdad så stort att människor börjat se IS som ett alternativ?
– Nej, absolut inte. Folk har förstått vad IS är och väljer hellre vad de har nu. Många är rädda för att IS ska komma till Bagdad, och IS har tagit på sig skulden för flera attacker. Men de är inte så dumma att de försöker ta över Bagdad med stor shiitisk befolkning. De väljer städer med mest sunniter. Irakiska militären har tillsammans med vissa miliser också sett framgångar i kampen mot IS.

• Och USA:s roll i kampen mot IS? Med terroristgruppens frammarsch fäller USA åter sina bomber på irakisk mark.
– Jag anser att deras agenda syns så tydligt nu. USA är med och skapar och finansierar sådana grupper som IS. Sedan vill de visa att de är hjältar och bekämpar dem, trots att det de egentligen gör är att skaffa sig makt och kontroll för att skydda sina egna intressen.

Den så kallade ”befrielsen av Irak” har blivit ett dystert kapitel i landets historia. Faktum är att det blivit värre än vad de mest negativa krigsmotståndarna varnade för 2003. Numera vet också alla att de officiella argumenten för kriget – att Irak hade massförstörelsevapen, samarbetade med al-Qaida och utgjorde ett militärt hot mot USA och Storbritannien – inte hade något mot verkligheten att göra.

Men det finns ljusglimtar. Aya Jamal nämner att protesterna mot korrupta politiker förenar irakier från olika grupper.

En uppmärksammad aktion skedde i slutet av april. Då stormades parlamentet i Gröna zonen av anhängare till den shiamuslimska religiöse ledaren Muqtada al-Sadr. Protesten riktades mot den irakiska regeringen som leds av ett annat shiitiskt parti. I denna aktion stod sakfrågan över sekttillhörighet.

Aya Jamal berättar att i de stora demonstrationer som genomförts både innan och efter parlamentsstormningen har shiiter och sunniter protesterat sida vid sida.

• Betyder detta att det skett en förändring till det bättre?
– Ja, när vi flydde Bagdad 2007 var sunniter och shiiter ovänner. Nu har många börjat förstå att de enda som tjänar på sekterism och splittring bland irakierna är de länder som krigat mot oss och de som styr.