Folket i Honduras säger nej till fascisternas val

Juan José Peña står framför den nationella valtribunalen TSE med sitt svarta kors med namnet Marco M Almendares inpräglat. En typisk honduran med sin sombrero som skyddar hjässa och ögon från det starka solskenets 35 grader.
– Marco M Almendares mördades av militärerna den 14 november, säger han och gör ett svep med armen för att visa att Marco inte var och är ett isolerat offer för den civil-militära diktaturen.

Gorillorna, som Honduras militärer historiskt har kallats för sin brutalitet, har mördat hundratals, torterat och fängslat över 4000 honduraner och är nu de som sedan en månad har fått kuppregimens uppgift att skapa de logistiska förutsättningarna för ett genomförande av valen 29 november.

Som en förberedelse för detta skrev militären till landets alla borgmästare och krävde in personuppgifter på de lokala och regionala aktivisterna i Motståndsfronten för att ”neutralisera” dem.  Men här, framför TSE, dag 145 av motstånd mot statskuppen, står tusentals honduraner för att uttrycka sin avsky mot det som av Fronten karaktäriseras som en ”fars”.

Gynnade folket
Motståndsfronten består av ett fyrtiotal folkliga organisationer som utgör Honduras organiserade medborgare; bönder, fackföreningar, studenter eller hemmafruar från de extremt fattiga bergiga bostadsområdena i miljonstaden Tegucigalpa.
Det är denna bedövande folkmajoritet som gynnades av regering Manuel Zelayas sociala och ekonomiska politik, i synnerhet från början av 2008 då Honduras anslöt sig till Petrocaribe och sänkte energipriserna med över 40 procent.

Eller de 1,5 miljoner honduraner som uppfyllde sin dröm om att bygga ett enkelt men värdigt hus med hjälp av generösa krediter. Eller den dryga miljon barn från extremt fattiga familjer som fick gratis utbildning och ett mål mat om dagen. Enligt FAO dör 15 honduraner varje dag i sjukdomar relaterade till undernäring.

När Honduras 25 augusti 2008 anslöt sig till ALBA, den Bolivarianska alliansen för vårt Amerika med Kuba och Venezuela som grundare, började konspirationerna mot Zelayas regering. Och det trots att läkemedel och gratis hälsovård infördes, en intensiv satsning på att eliminera den 25-procentiga analfabetismen inleddes, traktorer donerades och en ny säker exportmarknad för den honduranska landsbygden föddes.

Zelaya skaffade sig en mäktig fiende genom att insinuera att det nu också var dags för USA:s Södra militära kommando att lämna Palmerola, dess viktigaste militära flygbas i Central- och Sydamerika. Den hade byggts 1983 som ett militärt kommandocenter för att leda de kontrarevolutionära nicaraguanska styrkorna mot sandinistregeringen i Managua, och leda kriget mot vänstergerillan FMLN i grannlandet El Salvador, som var på väg att ta över den militära och politiska kontrollen.

Liberalen Zelaya, som hade upplevt sju militärkupper, förde nu en politik som innebar att den åttonde militärkuppen bara var en tidsfråga.

Framför valtribunalen anländer nu en våg av kandidater som vägrar att legitimera den militära statskuppen 29 november.

Aktiv bojkott
– Ett deltagande i valet, som vi karaktäriserar som en fars arrangerad av diktaturen, innebär att kandidaterna erkänner den militära statskuppen. Därför arbetar vi för en aktiv bojkott av valen och uppmanar alla krafter som är motståndare till diktaturen att inte delta i valet, för här röstar honduranerna under terror och hot med ett gevär riktat mot sig.

Det säger Berta Flores Cáceres, lenkaindian och medlem av både den nationella ledningen för Motståndsfronten och för COPINH, som är en organisation som samlar flera indianfolk och andra folkrörelser i Honduras. Hon var också kandidat till vicepresidentposten i valet 29 november, där hon och presidentkandidaten Carlos H Reyes, legendarisk fackföreningsledare, faktiskt var segertippade, innan de formellt avsade sig deltagandet i det val som utlystes innan statskuppen.

Hon kommer från det extremt fattiga länet Intibucá. Det gränsar till El Salvador och har en stark koncentration av lenkasindianer. De är sedan kampen mot den spanska kolonialismen historiskt kända som ”krigiska” och i dag en farlig motståndare för diktaturen, vilket Berta vittnar om.

– I Intibucá kommer ingen eller mycket få att rösta. Motståndsfronten är organiserad i minsta by. Inte en enda presidentkandidat har kunnat genomföra ett normalt valmöte där. Därför har de tvingats att förlita sig på armén. I lördags beordrades alla militära reservister att infinna sig med förevändningen att de skulle få sin miserabla pension.

– Men när de var på plats anlände kuppresidenten Roberto Micheletti och generalen och kuppmakaren Romeo Vazquez som beordrade de 800 reservisterna att delta i valorganisationen och genomföra en marsch i länshuvudstaden Esperanza, som omedelbart möttes med protester av befolkningen. Dessa besvarades med tårgasbomber av armen. Men det vidrigaste av allt var att den plakett, som hyllade den kubanska hälsovårdsbrigadens 10 år i Honduras och som vi hade samlat in pengar till som en hyllning till dessa hjältar, plockades ner. Istället satte kuppmakarna upp en plakett som hyllade Micheletti och de väpnade styrkorna.

Den totalt korrumperade riks-åklagaren och landets åklagarämbete, som i likhet med landets Högsta domstol var en av aktörerna bakom statskuppen, har beordrat sina 500 åklagare över hela landet att med polisens och militärens aktiva bidrag arrestera alla dem som på ett eller annat sätt pläderar mot valet eller agiterar för att bojkotta valet. Straffet är 4-6 år.

Parallell statsmakt
I stället för att erkänna de myndigheter som väljs från kommunal- till presidentnivå kommer indianerna och folket i de regioner där de är en reell maktfaktor i stället att installera en parallell statsmakt, fortsätter Berta. Det är en direkt utmaning mot kuppregimens auktoritet.

– Vi bryter inte mot grundlagen, för dess tredje artikel ger folket rätt att göra uppror mot en regim som har gripit makten med vapnens hjälp. Men idén om den parallella folkmakten, från by till nationell nivå, väcktes inom Motståndsfronten och har vunnit gehör, för en sådan statsmakt är verkligen legitim. Den har vuxit fram med kreativitet och kraft underifrån och har fötts ur folkets fem månader långa kamp mot diktaturen. Folkmakten är strategisk, för den är också fundamentet för att gå vidare i kampen för en ny författning i Honduras, vilket är Motståndsfrontens politiska mål.

USA:s dubbelspel
Trots att en hel omvärld fördömer den civil-militära kuppregimen och inte kommer att erkänna den regering som röstas fram den 29 november, har diktaturen lyckats att hålla sig kvar vid makten främst på grund av den militära terrorn och det dubbelspel som Vita huset och Pentagon har fört.

– Den hycklande och imperialistiska hållning som USA-administrationen har mot Honduras folk avvisas fullständigt av Motståndsfronten och ett folk som har vaknat. När folket har varit på vippen att resa sig i ett avgörande uppror mot diktaturen har USA kastat fram sin ”dialog” och ”fredsutspel”, som bara har tjänat till att förlänga regimen.

Men inte ens den störtade liberale presidenten Manuel Zelaya accepterar längre Obamaadminstrationens dubbelspel. Zelaya har förklarat det tredje ”avtalet”, som skrevs under överinseende av USA den 30 oktober, för ”dött och begravet”.

Under tiden ökar spänningen i Honduras. Den gångna helgen mördades 41 personer. Ett genomsnitt på 12-20 personer mördas varje dygn, bland dem medlemmar i Motståndsfronten, och framför allt unga blir militärregimens offer.
Andrés Pavón, chef för Honduras Människorättskommission CODEH, varnade president Zelaya 16 juni för att den högsta ledningen inom militären planerade den statskupp som genomfördes tolv dagar senare.

Förbereder blodbad
– Vi har folk bland de väpnade styrkorna som filtrerar oss denna information. Vi vet att regimen förbereder ett blodbad på 1300 personer på valdagen, men där Motståndsfronten kommer att ställas som ansvarig. Det vi ser nu, mord på och arresteringar av motståndsfolk, är delar i denna psykologiska och fysiska terror som ska bereda vägen för en institutionalisering av diktaturen. Därför går vi ut med varningen till folk att hålla sig inomhus den 29 november för att undvika att bli offer för general Vazquez.

Detta sa Pavón när jag intervjuade honom samma dag som Berta. Bara några timmar senare greps han och fick sina mobiltelefoner beslagtagna. Målet? Registrera Pavóns ”informatörer” inom militären.

DICK EMANUELSSON
Tegucigalpa, Honduras
Proletären nr 48, 2009