Bostadsbyggandet kommer i år att öka med 20 procent jämfört med 2012, spår Boverket som varje år gör prognoser för byggproduktionen. Men samma myndighet konstaterar samtidigt att det är långt ifrån tillräckligt i bostadsbristens Sverige.
För 2013 beräknas 28 000 bostäder påbörjas, varav 25700 är nybyggnad, och märk väl att detta endast är prognoser. Vad det landar på i verkligheten återstår att se, men det faktiska byggandet har under senare delen av 2000-
talet landat på cirka 20 000 bostäder per år.
För att möta behovet krävs det istället en nybyggnation av minst 45 000 lägenheter per år. Dessutom är det byggandet av bostadsrätter som utgör den största ökningen, i ett läge när priserna ökar markant och hela 85 procent av landets kommuner har en brist på hyresrätter.
Behovet är skriande i storstadsregionerna, men faktum är att 65 procent av befolkningen bor i kommuner som redovisar bostadsbrist. Antalet kommuner som uppger att de har brist på bostäder stiger.
Bostadsminister Stefan Attefall kan inte blunda för situationen, och tvingas säga att han jobbar hårt på att lösa bostadsbristen. ”Förenkla regelkrånglet” är ett av hans medel för att få byggföretagen att öka byggandet, vilket blir löjligt även för en marknadsfundamentalist som Attefall.
Det absurda i situationen åskådliggörs av att byggbranschen fullständigt domineras av fyra stora företag, JM, NCC, Peab och Skanska som tillsammans innehar 70 procent av marknaden. Skulle dessa storföretag hindras av regelkrångel?
Byggjättarna är helt enkelt inte intresserade av en omfattande byggnation av hyresrätter. Tvärtom är de intresserade av att bostadsbristen upprätthålls. En brist på varor ger alltid säljarens marknad – och högre vinster.
Tydligare kan det inte bli. Det kapitalistiska vinstintresset ställs mot befolkningens intresse av bostäder.
Att den sk självreglerande marknaden ska lösa bostadsbristen är naturligtvis bara en myt. Istället är det bara samhället som kan ta ansvar för byggandet, och sörja för bra och billiga bostäder åt alla.
