Mellan Lenin och vår egen tid ligger en period som kallats ”det korta århundradet”. Ur kapitalismen föddes fascismen, och de motsättningar som sedan utlöste det andra världskriget. Socialismen existerade samtidigt som ett alternativ, en motpol, och efter 1945 som ett världssystem. Detta fick återverkningar här i Västeuropa där det kom en rad viktiga sociala reformer, ”välfärdsstaten”, som förbättrade livsvillkoren för de allra flesta av oss.

Staten fick under några årtionden en större roll i samhället än någonsin förr. Eller senare. Nu råder istället som bekant nyliberalism och råkapitalism. Även om det finns ljuspunkter i mörkret så är de få. 

Varje politisk teori värd namnet måste ta till sig dessa erfarenheter. Anders Carlsson tar sin utgångspunkt hos Marx och Engels och för oss sedan vidare genom det korta århundradet. Framför allt söker och finner han stödjepunkter och referenser i vår egen samtid.
 
Vi är de största demokraterna, förklarar broschyren. Det kan synas övermåttan kaxigt att säga så men texten ger goda skäl varför. Kommunisterna försvarar inte bara den demokrati som finns när den angrips eller urholkas. Vi vill också att folkväldet ska gälla fullt ut även när det handlar om den materiella produktionen och hur den fördelas. Den åsikten är vi ensamma om.  

Staten – ett ont?
Carlsson går i sin teoretiska uppslutning bakom demokratin aningen längre än 1800-talets och 1900-talets marxister. Han skriver inte detta själv men så läser jag texten. Så hävdar han till exempel att marxismen principiellt inte är anti-statlig vilket motiveras med att ”alla företeelser måste betraktas utifrån helheten i deras framträdanden, varvid också arbetarklassen har intresse av lag och ordning och av ett juridiskt system som behandlar alla lika”. Staten påverkas av klasskampen och den utgör i sig själv också en arena för den kamp som förs.

Demokratin är en statsform – framhöll Lenin – men som marxister är vi fiender till all slags stat. Staten är ett ont som proletariatet ärver, som Engels uttryckte det.      

Nå, detta är kanske inte riktigt ett passande budskap för dagen i ett läge där klassfienden ursinnigt angriper den offentliga sektorn, olika trygghetssystem, den allmänna skolan osv. Det blir svårt att inte försvara ”välfärdsstaten” när man jämför med vad vi nu ser för alternativ. Men när man tänker längre? Vad ska vi säga då? Det gamla folkhemmet byggdes på klassamarbetets lösa sand, vilket också slås fast i broschyren.  

Begreppen förvirrar liksom vardagsspråket som omger oss. Staten är inte synonym med ”samhället” eller ”det allmänna”. Staten är överhet. Den läsare som känner sig delaktig i Vattenfall eller i Skolverket kan ju ge sig till känna!

Men statsteorin är inte bara tilltrasslad av sådana som vill förvirra oss. Den är verkligen komplicerad och svår, vilket Lenin också påpekade i sitt föredrag.

Behövs staten?
1900-talets historia med alla dess enskilda händelser, motsättningar och mångtydigheter kan lätt användas för att argumentera åt olika håll. Hur mycket stat behövs och till vad? Här går meningarna vida isär bland gamla och nya moderater, hos förnyare och traditionalister i (s) men också inom den så kallade vänstern.

Frågor och funderingar finns till en del även bland kommunister. Broschyren håller en sympatiskt resonerande ton utan att försöka ge uttömmande svar på allt.  

Carlsson menar att den moderna borgerliga staten är speciell. I grunden är den en våldsapparat men i själva maktutövningen så är våldet ingen stor sak. Allt som behövs till vardags är en grundläggande rättslig ram för utsugningen för att garantera systemets fortbestånd.     

Det har därtill uppkommit ett särskilt skikt av politiker, äm-betsmän och byråkrater som arbetar i staten och som i viss mån kan agera självständigt. Detta skiljer – enligt detta resonemang – den moderna staten från dess föregångare.

Frågan är bara hur stor och avgörande denna skillnad är? 

Balanserat
Utvecklingen i Sovjetunionen berörs givetvis, men bara med lätt hand. Broschyren balanserar den ensidigt negativa propagandabilden av Sovjetsystemet med olika citat och samtida iakttagelser. De uppenbara missgreppen påtalas, hur den statliga byråkratin ersatte och trängde undan folkmakten. Den socialistiska demokratin underminerades och i praktiken blev partiet en del av statsapparaten. Systemet tömdes på sin livskraft långt innan kollapsen var ett faktum.  

Socialismens mål var och är att avskaffa klassamhället och låta staten dö bort – men verkligheten ställde sina krav. Så här skrev Ny Dags chefredaktör Gustav Johansson till frågan om Sovjetstaten och demokratin:

Det folk som offrade mest när det gällde
För vår västerländska demokrati
Kom från Sovjets smädade välde
Och hade fostrats av Stalins parti.

Det finns skäl att påminna om detta, annars blir kritiken väl orättvis! Det hade ändå varit intressant med en lite närmare analys.

Stalin och hans efterträdare fick efterhand en alltmer överdriven uppfattning om statens roll, vilken inte bara kan härledas ur svåra yttre omständigheter. Partiet hävdade också teoretiskt att staten skulle bestå även sedan klasserna avskaffats och kommunismen var införd. Nikita Chrusjtjovs förklaring att kommunismen skulle vara genomförd i Sovjetunionen inom tjugo år (från partikongressen 1961) måste vara en av det förra århundradets mest monumentala felbedömningar alla kategorier.

Evigt missnöjda
En revolution får aldrig slå sig till ro med sakernas tillstånd. ”Vi kommunister är de evigt missnöjda”, säger Fidel Castro. Kuba återkommer flera gånger i broschyren som exempel på en socialistisk demokrati som utvecklas trots svårigheterna. Insprängd i texten ligger också en längre artikel skriven efter ett besök på ön hösten 2003.

Framtidens socialism är inte ett schema utan ett underbart äventyr! Detta är en oemotståndlig suverän formulering som återkommer flera gånger i texten.   

Alltså sägs inte så mycket om hur demokratin i ett socialistiskt Sverige ska fungera, mer än att det krävs folkmajoritetens aktiva deltagande både i den politiska processen och i samhällets skötsel. Socialismen är en övergångsperiod som kan se väldigt olika ut. I outvecklade länder (och inte bara där, antar jag) blir det nödvändigt med kompromisser där rester av det gamla samhället lever kvar längre än önskvärt. 
 
Slutsatser ifrågasätts
Det är svårt att göra ett sammanfattande omdöme av en text som är så olik de flesta andra marxistiska framställningar av politisk teori.

Anders Carlsson har en ”split vision” från när till fjärran, från tid till annan. De historiska erfarenheterna från Pariskommunen 1871 bekräftas på något sätt i de nutida lastbilsköerna på våra motorvägar. 

Men texten spretar. Den ger inga enkla svar på raka frågor. Den är både intellektuell och lidelsefull på samma gång. Läsaren ställs inför säkra slutsatser, som i nästa mening ifrågasätts innan resonemanget (för det mesta) landar mjukt och försiktigt.

Om nu socialismen är ett sådant äventyr, så kanske det är sådan teori som gör sig bäst på vägen dit?

CARL JOHAN ULFF
Proletären 51-52, 2007

Beställ Staten och demokratin från Proletärkultur
Pris: 60 kr (plus porto)

Proletärkultur, Box 31187, 40032 Göteborg
Tel: 031-120810
E-post: proletar.kultur@kommunistiskapartiet.org

Mer information om broschyren och Proletärkultur hittar du på
www.kommunistiskapartiet.org