– De förvärrar bara situationen, menar han. Det behövs istället en nationell plan för bostadspolitiken.

Hans Swärd är en av landets ledande experter på hemlöshet. Han har
nyligen kommit ut med boken Barn utan hem, som är en unik skildring av
de yngstas situation. Hemlösa barn är en växande grupp. De hamnar inte
sällan med sina föräldrar på kommunens härbärgen. En typ av boende som
ploppat upp som svampar ur jorden i storstäderna de senaste åren.
Antingen drivs de direkt av kommunen eller av frivilligorganisationer
med pengar från kommunen, som Stadsmissionen.

– Samstämmig forskning visar att denna typ av kategoriboenden skapar
fler problem än de löser. Det är en utveckling som ingen vill ha, säger
Hans Swärd.

Han menar att de tillfälliga härbärgena har en tendens att bli
permanenta. De försvann på sjuttiotalet eftersom man såg att människor
stigmatiserades. Det ansågs inte lyckat att samla människor med samma
problem på samma plats.

– Det var viktigare att integrera de hemlösa i befolkningen, förklarar
Hans Swärd. Att skapa institutioner vid sidan av den riktiga
bostadsmarknaden gör det också lättare för fastighetsägarna att vräka.

Hemlösheten ökar

Socialstyrelsen granskar med jämna mellanrum hemlösheten i Sverige.
Mellan 1999 och 2005 har det skett en ökning med ca 3.000 personer till
18.000 hemlösa. Enligt Hans Swärd är den överskuggande orsaken
bostadsbristen.

– Bristen på billiga lägenheter i inflyttningskommuner med många fattiga skapar hemlöshet.

• Hur många hemlösa barn finns det?

– Det är osäkra siffror men någonstans mellan tusen och fyra-fem tusen.

– När de första rapporterna om hemlösa barn kom i början på nittiotalet
ville folk inte tro att det var sant. Det var ett otänkbart elände.
Folkhemstanken har invaggat folk i en trygghet som inte finns
längre. 

Hans Swärd pekar på att bostad inte längre ses som en rättighet som
garanteras av staten. Istället är det socialtjänsten som ska ta hand om
hemlösa familjer. De löser ”problemet” med ett härbärge, hotellboende
eller annat tillfälligt boende.

– Staten har stjälpt över ansvaret för bostadspolitiken på kommunerna.
Där har den hamnat hos socialtjänsten. Men socialen förfogar inte över
de medel som behövs. Som bäst kan de lindra symtomen, menar Hans Swärd.

Han är övertygad om att det behövs en statlig plan för att bygga bostäder.

NILS LITTORIN

Proletären 14, 2007