Idag inleds den sedan tidigare utannonserade hamnstrejken. Klockan 12.00 lägger Hamnarbetarförbundets medlemmar ner arbetet och går ut genom grindarna.
Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar har inte gått med på förbundets krav – som bland annat innefattar stärkt skydd för förtroendevalda, samt begränsning och strängare reglering av bemanningsanställda.
– Kraven kostar inte dem som sköter sig någonting överhuvudtaget. Jag tror att deras upplevelse är att de inte behöver kompromissa. Och då vill de heller inte göra det, säger Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson, på väg till strejkvakten vid Göteborgs Hamn.
Erik Helgeson står i centrum för ett av kraven bakom strejken. Tidigare i år blev han av med sin anställning på grund av sitt fackliga engagemang.
– Jag tycker det är jobbigt och obekvämt att vara någon sorts skyltdocka för vad som är, som vi ser det, tyvärr, ett återkommande problem med angrepp mot våra förtroendevalda. Men jag ser det också som viktigt att långt innan den här skiten hände mig personligen så valde kongressen in mig i verksamhetsutskottet och jag fick också rollen som sammankallande för vår förhandlingsdelegation och jag vill inte bjuda [Sveriges Hamnar] på att säcka ihop och inte fullfölja det uppdraget. Fackets bild är att det är del av arbetsgivarnas målsättning att skada den fackliga verksamheten genom att ge sig på enskilda.
Hur har de bettet sig i förhandlingarna?
– De har inte betett sig alls. Vi har haft ett par direktförhandlingar sedan ett par månader tillbaka och de har inte framställt några egna yrkanden eller gjort någonting överhuvudtaget, utöver att teckna nollavtal med oss efter Transport. Innehållsmässigt har de inte sagt något överhuvudtaget.
Transportarbetarförbundet, det andra facket i hamnen, varslade också om strejk. Men igår slöt de ett avtal med arbetsgivarna. Samma avtal som Hamnarbetarförbundet avböjt.
Varje gång Hamnarbetarförbundet tagit till stridsåtgärder har arbetsgivarsidan, med hjälp av politiker och debattörer, gått ut i en medieoffensiv. Erik Helgeson räknar med att så blir fallet även denna gång.
– Det finns en sorts medial arbetsgivarstrategi som ser väldigt likartad ut de flesta gånger, som går ut på att utmåla oss som hopplösa och överbetalda, så det får man stålsätta sig för.
– Man kan bara göra vad man kan för att förklara för folk vad det faktiskt handlar om, och där är frågor som jag tror många fackliga i andra branscher, men också folk i allmänhet, känner igen sig i. För storföretagen är bötesbeloppen att säga upp en facklig förtroendeman eller hoppa över riskbedömningar eller förhandlingar väldigt lågt och då hamnar man i en situation där de inte behöver anpassa sitt beteende till lagstiftningen.
– Det här känns efterlängtat, säger Johan ”Norrland” Nyberg till Proletären.
Han är en av sjuttiotalet hamnarbetare som samlats utanför grindarna när strejktimmen slagit.
– Det har behövts göra något åt detta under lång tid. Och det är positivt att så många röstade ja till strejken. En majoritet i alla avdelningar. Det svåraste är att gå ut i konflikt, inte när man väl befinner sig där. De allra flesta har varit med innan. Det är luttrade gubbar
Uppdatering:
Precis när strejken drar igång meddelar Hamnarbetarförbundet att arbetsgivarna gjort en fredspliktsinvändning. Detta innebär att de hävdar att stridsåtgärderna är olovliga.
”Våra jurister har avvisat invändningen då den uppenbarligen är ogrundad och dessutom kommer alldeles för sent, därför genomför vi strejken i alla fall”, skriver förbundet.
