Kommentar: Borde inte alla som stöttat terrorister ställas till svars, Ann Linde?

De som rest till Syrien för att stötta en terrorsekt måste stå till svars för sina handlingar. Det sade utrikesminister Ann Linde nyligen apropå de IS-kvinnor som återvänt till Sverige.

I detta är jag helt överens med utrikesministern. I Sverige finns cirka 150 personer som återvänt efter att de frivilligt rest till IS eller andra väpnade extremistgrupper i Syrien.

Men det är inte bara enskilda individer som bör stå till svars för sina handlingar. I det aktuella rättsfallet med en 49-årig IS-kvinna från Halmstad finns uppgifter som visar på band mellan IS-terrorister och syriska grupper som mottagit svenskt bistånd.

Åtalet mot 49-åringen handlar om att hon låtit en av sina söner utnyttjas som barnsoldat i kriget. Sonen dödades 2017.

Den mer än 2000 sidor långa förundersökningen är detaljerad. Här framgår att IS-kvinnans make var känd för sina extrema islamistiska åsikter redan när paret levde i Sverige. I januari 2013 reste mannen till Syrien, och tre månader senare följde kvinnan och barnen efter. I augusti samma år dödades maken under striderna om flygbasen Menagh utanför Aleppo.

En central del av förundersökningen handlar om vilken syrisk väpnad grupp som mannen var medlem i. En de viktigaste grupperna som deltog i flygbasstriden var Jaysh al-Muhajireen wal-Ansar (JAMWA). Det var en ökänd extremistgrupp som allierat sig med Islamiska staten (IS) och lockade till sig många utländska jihadister, däribland svenskar.

Enligt åklagaren talar det mesta för att maken vid sin död tillhörde JAMWA och att parets söner, då fjorton och tolv år gamla, ingick i samma grupp.

Vad har IS-terrorister och flygbasstriderna 2013 med Sverige och svenskt bistånd att göra?

Vid den här tiden samlades utlandsbaserade oppositionella syrier i paraplyorganisationen Syriska oppositionskoalitionen (SOC). Den backades upp av bland andra USA, EU, Turkiet och Gulfstaterna.

Vissa länder riktade in sig på ekonomiskt och politiskt stöd. Bland dem fanns Sverige, Tyskland och Förenade Arabemiraten, som finansierade och stöttade det oppositionsledda projektet Syria Recovery Trust Fund. Enligt svenska utrikesdepartementets interna rapporter, som jag begärt ut och fått läsa, var ett av syftena med projektet att hjälpa Syriska oppositionskoalitionen att vinna folkligt stöd.

Andra stater valde att hörsamma oppositionsledarnas vädjan om att stärka dess väpnade gren, som gick under namnet Fria syriska armén (FSA).

Det är här vi hittar kopplingen mellan den syriska oppositionen och den terroristgrupp som IS-kvinnans man och söner ingick i hösten 2013.

I förundersökningen mot 49-åringen framhålls att det var tre grupper som under flygbasstriden utanför Aleppo stred sida vid sida med JAMWA. Dessa tre tillhörde alla Fria syriska armén. En av grupperna sägs ha haft ”sekulära tendenser”. De andra två var islamister som ofta stred tillsammans med IS, al-Qaida och liknande terrorgrupper. Allt enligt förundersökningen.

Samma höst som Sverige betalade ut 40 miljoner kronor till Syriska oppositionskoalitionens projekt Syria Recovery Trust Fund krigade alltså dess väpnade gren sida vid sida med IS-kvinnans make och de andra terroristerna i JAMWA. Vad ska man säga om att den Syriska oppositionskoalitionens väpnade gren valde att strida tillsammans med dem? Och hur ska man se på att Sverige vid denna tid stödde oppositionskoalitionen?

Jag har sedan 2014 granskat Sveriges agerande i Syrienkonflikten. Jag har begärt ut och läst mängder av dokument från utrikesdepartementet, intervjuat flera UD-representanter och samlat in vittnesmål från invånare i Syrien. Striderna vid flygbasen utanför Aleppo 2013 var inget undantag. Syriska oppositionskoalitionen ledande företrädare har själva medgivit, bland annat vid en filmad presskonferens i FN-högkvarteret den 29 april 2015, att man allierat sig med terrorstämplade grupper.

Jag menar att det här är en fråga som måste dras fram i ljuset och utredas.

Om det är ett brott när individer stöttar terrorism, som Ann Linde slår fast, måste det rimligen också vara ett brott när stater gör det. Och om brott har begåtts – det vill säga om det kan bevisas att svenska skattepengar direkt eller indirekt gynnat terrorgrupper – måste de ansvariga ställas till svars för sina handlingar. Är du överens, Ann Linde?