Systemfel bakom kronans fall: Därför blir dina varor från utlandet dyrare

Den svenska kronans växelkurs har fallit kraftigt, särskilt gentemot USA-dollarn och euron. Alla köp i utlandet blir dyrare. Många beklagar kronfallet, men alla vet inte att det är resultatet av en kapitalistisk rävsax: finanskapitalistisk spekulation å ena sidan och å andra en hotande konjunkturnedgång. Också andra motsättningar i det kapitalistiska systemet spelar in. 

I januari 2012 kostade en euro 8,92 kronor. I maj i år kostar den 10,70 kronor. En USA-dollar kostade i januari 2012 6,90 kronor, i maj i år 9,60. Beloppen är ungefärliga, växelkurserna varierar flera gånger varje dygn.

Det innebär att euron och USA-dollarn under dessa sju år har blivit 20 respektive 40 procent dyrare, och att den svenska kronan tappat motsvarande värde gentemot dessa valutor. Det krävs nu fler kronor för att köpa euro och USA-dollar. Kronfallet gäller även gentemot andra valutor, till exempel det brittiska pundet och norska och danska kronor. 

Inköp i utlandet blir dyrare liksom varor som importeras till Sverige, till exempel livsmedel och kläder, och även en eventuell semesterresa till utlandet.

Samtidigt blir varor som exporteras från Sverige billigare för köparen i utlandet. En vara som tidigare kostade 100 kronor, kostade tidigare 14,50 USA-dollar. Nu kostar den 10,40 USA-dollar. 

Exportindustrin är således av konkurrensskäl intresserad av devalvering/kursfall av det egna landets valuta, medan den som är beroende av import tycker tvärtom.

I dag sätts värdet på en valuta – växelkursen – av tillgång och efterfrågan. Vill många ha svenska kronor för att kunna köpa i Sverige, ja då höjs kronkursen. 

Den som vill köpa varor och tjänster i Sverige måste först köpa svenska kronor, vilket skulle kunna öka efterfrågan och höja växelkursen för kronor. Men betalning för varor och tjänster är en försvinnande liten del av valutahandeln. Den alldeles övervägande delen av valutahandeln går till finansiell spekulation.

När en centralbank som Sveriges riksbank, höjer sin styrränta, reporäntan som indirekt styr alla andra räntor i landet, då vill finanskapitalister/spekulanter låna ut pengar i Sverige. Det vanligaste är att köpa statsobligationer. För att kunna göra det måste de först köpa svenska kronor. Kronans växelkurs stiger.

Nu har Riksbanken emellertid inte bara en låg utan till och med en negativ styrränta, minus 0,25 procent. Det ger låga räntor på statsobligationer. En svensk statsobligation som löper på tio år (man säljer tillbaka obligationen till staten efter tio år) ger i dag en ränta på 0,188 procent. Samtidigt ger en motsvarande statsobligation i Norge 1,679 procent och i USA hela 2,31 procent.

Vad gör spekulanterna nu när vi tack vare EU har fria kapitalrörelser? Jo, de undviker svenska statsobligationer och köper framför allt USA-obligationer. De säljer kronor och köper dollar. Utbudet av svenska kronor överstiger vida efterfrågan, och kronkursen sjunker.

Den alldeles övervägande delen av valutahandeln går till finansiell spekulation.

För att motverka detta skulle Sveriges Riksbank kunna höja styrräntan och därmed alla andra räntor – såsom statsobligationsräntorna – i Sverige.

Då blir det andra problem. Den låga/negativa räntan har till syfte att underlätta skuldsättning för att öka efterfrågan i ekonomin. Konsumenterna köper för lite på grund av otillräckliga löner i förhållande till priserna. Då skall vi låna för att köpa. Även kapitalisterna håller igen och köper inte tillräckligt med investeringsvaror. De skall också låna och framförallt inte spara pengarna.

Om nu Riksbanken skulle höja styrräntan så skulle detta sätta krokben för försöken att öka efterfrågan. Den konjunkturnedgång som kan skönjas såväl i Sverige som framför allt i viktiga exportmarknader, till exempel Tyskland, skulle då hota att utvecklas till en allvarlig kris med starkt sjunkande efterfrågan och snabbt stigande arbetslöshet.

Ytterligare problem: inflationen är för låg i Sverige, priserna stiger för långsamt. Prisstegringen/inflationen bör vara 2 procent per år. Annars hotar motsatsen, deflation det vill säga prisfall – pengarna blir efterhand mer värda. Om man vet att en vara kommer att sjunka i pris, väntar man gärna med köpet. Om en kapitalist vet att hans penningkapital automatiskt ökar i värde efter en tid genom deflation, avvaktar han med investering.

En kapitalistisk ekonomi utan någon inflation kommer att bromsa in genom minskad försäljning. Låg kronkurs gör importerade varor dyrare, leder till inflation. Så hoppas Riksbanken att inflationen skall stiga till önskad nivå. Också detta hindrar alltså Riksbanken från att höja styrräntan. 

Riksbanken säger i sin senaste rapport, att det största hotet mot den svenska ekonomin nu är hushållens stora skuldsättning – i samma andetag som Riksbanken håller negativ ränta för att öka skuldsättningen.

Tala om en härva av motsättningar i ekonomin! Vilka alla har sin grund i det kapitalistiska, av EU permanentade, systemet. 

Tänk på det, när du handlar importerade grönsaker som blivit dyrare: felet ligger hos det kapitalistiska systemet och dess olösliga motsättningar.