Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Därför bör Palestinavänner bojkotta EU-valet

Hur ska en Palestinavän resonera inför EU-valet? Är det någon idé att rösta på de partier som säger sig stödja Palestina? Proletärens Jan-Åke Karlsson reder ut argumenten.

Palestinademonstration i Sundsvall tidigare i maj. I bakgrunden: EU-valcirkus.
Veronica Nyberg

Kampen om rösterna inför EU-valet är igång och flera kandiderande partier har insett att den stora solidaritetsrörelsen för Palestina är en kraft att räkna med. På framförallt nätet för partierna intensiva kampanjer för att få de som sympatiserar med palestinierna att rösta på just dem. Plötsligt dyker nya palestinavänner upp som lovar att inte bara ta upp utan även driva Palestinafrågan i EU-parlamentet.

Hur ska då en väljare som sympatiserar med det palestinska folkets kamp och som tar avstånd från Israels ockupation och pågående folkmord resonera inför EU-valet?

Att rösta på något av de borgerliga partierna är otänkbart. De stödjer alla Israel och gör sitt bästa för att bekämpa och baktala Palestinasolidariteten och enskilda aktivister.

Återstår något av de partier som i vid mening kan kallas vänster och som i alla fall ibland kritiserat Israel och uttryckt stöd för palestinierna. En palestinavän kan knappast rösta på Socialdemokraterna, vars huvudsakliga argument är att Israel har rätt att försvara sig. Socialdemokraterna företräder en tvåstatslösning utan att närmare specificera hur kartan ska se ut.

Samma sak gäller Vänsterpartiet. De är för en tvåstatslösning, men det hindrar inte Vänsterpartiet från att delta i protester där det ropas ”from the river to the sea”, alltså att lösningen på konflikten är en enstatslösning. Även om partiet det senaste halvåret efter påtryckningar från Palestinarörelsen börjat ta upp frågan lokalt om en bojkott av Israel, är kravet inget som partiet drivit nationellt.

Vänsterpartiet har på flera håll i landet saknats i Palestinademonstrationerna – medan de på andra deltagit aktivt. Partiets ledning har också agerat mot Palestinademonstrationerna, dels internt genom att Nooshi Dadgostar inte velat framträda på möten där solidariteten med Palestina fått för stort utrymme och dels genom att läxa upp demonstranterna på det sätt som riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau gjorde i Uppsala i februari. Går det att lita på att ett sådant parti för Palestinas talan i EU-parlamentet?

Återstår Miljöpartiet, som i princip inte synts i Palestinademonstrationerna överhuvudtaget. Även Miljöpartiet företräder en tvåstatslösning på konflikten. De har heller inte nationellt drivit frågan om en bojkott av Israel.

Det lilla partiet SKP kandiderar också i EU-valet utan någon chans att komma in. Även detta parti företräder en tvåstatslösning, vilket framgår av deras webbplats. Sedan oktober har de endast publicerat två uttalanden om kriget och inget om solidaritetsrörelsen.

Många Palestinavänner har genomskådat både EU som politiskt högerprojekt och de kandiderande partierna som säger sig stå på palestiniernas sida, men som samtidigt vill bedra dem genom en tvåstatslösning. Några Palestinavänner kandiderar för nya partier och som oberoende kandidater på andra små partiers listor. Men de har ingen möjlighet att komma in i parlamentet och om de hypotetiskt skulle göra det måste de tala om vilken partigrupp de tänkt att tillhöra för att kunna få talartid i parlamentet.

En blankröst bidrar endast till att höja valdeltagande och legitimera systemet. Därför bör den som vill stå upp för palestinierna i EU-valet bojkotta valet. Det finns inga andra alternativ.

En bojkott av EU-valet innebär ett avståndstagande från EU som system, ett system som stödjer Israel. Redan några dager efter attacken den 7 oktober förra året reste EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Israel för att uttrycka EU:s stöd, att EU står med Israel och att Israel har rätt att ”försvara” sig.

Det sägs ibland att en bojkott av EU-valet skulle stärka Israelvännerna och högern i parlamentet. Redan idag har den proisraeliska högern stor majoritet. Vänstern har endast 37 av 705 platser. I slutändan spelar det dock ingen större roll – det är inte parlamentet som beslutar om EU:s utrikespolitik och det har endast begränsat inflytande i andra frågor.

EU är Israels största handelspartner. Hade EU velat stoppa kriget och det pågående folkmordet hade man kunnat införa en handelsblockad mot Israel. Det hade fått omedelbar effekt och sannolikt stoppat kriget tämligen omgående. Men i stället fortsätter vapenexporten till Israel där EU-länderna Tyskland och Italien vid sidan av USA är de länder som förser den israeliska militären med dess dödliga vapen.

Den israeliska vapen- och militärindustrin får direkta medel från EU, bland annat genom forsknings- och innovationsprogrammet Horizon 2020 och det nu pågående Horizion Europe där samarbetet fortsatt under kriget, senast med ett möte den 16 april.

En röst i EU-valet den 9 juni är en röst till en imperialistisk union som aktivt stödjer Israel och som förser Israel med vapen. En röst som legitimerar EU och som därmed möjliggör för fortsatt stöd till Israel. En röst för fortsatt israelisk aggression och förlängt krig mot palestinierna.

Därför är en bojkott av EU-valet det främsta sättet för en palestinavän att visa sin solidaritet.