Efter olyckan på jobbet: ”Ingen berättade om mina rättigheter”

– Vi hade sagt flera gånger till chefen att vi behövde vara två hemma hos just den här patienten, men ingenting hände.

Nabila Rahimi arbetar som undersköterska i Borås, och berättar om en arbetsdag som kom att få allvarliga konsekvenser för henne. Vid tillfället var hon vikarie i den kommunala hemtjänsten och skulle hem till en vårdtagare med stora hjälpbehov och stor kroppshydda. Även denna gången ensam.

– När jag skulle hjälpa honom upp ramlade han över mig och jag kunde inte komma loss. Jag ringde på larmet och det kom till slut arbetskamrater och hjälpte honom upp.

Nabila Rahimi fick senare under dagen ont i magen, men tänkte inte så mycket mer på det. Dagen efter blev smärtan värre.

– Jag började få jätteont och var tvungen att ta värktabletter flera gånger för att kunna jobba.

Nästa dag hade smärtan lagt sig, men istället fick hon blödningar. Hon ropade på en arbetskamrat som utbrast ”Du har ju fått ett missfall!”

– Chefen trodde inte på mig, så hon körde mig till lasarettet där de undersökte mig och konstaterade att jag hade varit gravid och fått ett missfall.

Nabila Rahimi fick själv ta sig hem från sjukhuset, men senare ringde chefen och sa att hon fick vara sjukskriven i två dagar. Sen var hon tvungen att vara tillbaka på jobbet. Så vitt hon vet anmäldes skadan aldrig till Arbetsmiljöverket.

De visste att jag hade kunnat få mer hjälp, men ingen sa någonting. Jag kan inte svenska lagar och vilka rättigheter vi har som arbetare.

Hon berättar hur besviken hon blev på både arbetsköparen och på många av sina arbetskamrater.

– De visste att jag hade kunnat få mer hjälp, men ingen sa någonting. Jag kan inte svenska lagar och vilka rättigheter vi har som arbetare. Jag pratar svenska men inte så bra. Det är många invandrare som jobbar och vi blir lätt lurade. De kunde ha hjälpt mig att boka en läkartid, de kunde berättat för mig om mina rättigheter, och att jag kunde få skadestånd. Borås Stad gjorde ingenting. Det är jättedåligt.

Nu, flera år senare, har hon kontaktat Kommunal som hon hoppas ska hjälpa henne. 

Inom hemtjänst, äldreomsorg och särskilda boenden för äldre arbetar 275.800 personer, varav 239.600 är kvinnor. År 2016 fick Arbetsmiljöverket i uppdrag av regeringen att göra en tillsyn av den psykosociala arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Arbetet pågår till och med december 2019, men redan nu har Arbetsmiljöverket lämnat en rapport.

I rapporten framgår att på nästan nio av tio de inspekterade arbetsplatserna har Arbetsmiljöverket ställt krav på förbättringar. De största bristerna är att systematiskt arbetsmiljöarbete saknas, men man rapporterar också om organisatoriska brister och om bristande utbildning i ergonomi, hur man arbetar på ett sätt som inte sliter ut kroppen i förtid.

Nabila Rahimi kan inte säga om hon är förvånad eller inte över siffrorna.

– Jag har varit på olika ställen och där jag är nu har vi fått bra kurser i hur man lyfter och liknande.

Det hon vill föra fram som det största problemet är tidspressen.

– Det är jättejobbigt att gå in till en patient och veta att man måste göra allting jättefort och sen skynda vidare till nästa patient. Det finns äldre som mest av allt behöver sällskap och någon att prata med. Det känns hemskt att lämna en gråtande människa som bara vill ha någon att prata med.

– Det är för jävligt att de som har arbetat och betalat skatt hela sitt liv inte kan få en bra ålderdom. Och jag själv blir rädd när jag tänker på att det är så min framtid också ser ut när jag blir gammal.

– Allting handlar om ekonomi. Det behöver anställas fler, och det kostar pengar. Redan nu är det svårt att få en ersättare om någon av oss blir sjuk.

Trots allt trivs Nabila Rahimi med sitt arbete och de äldre hon träffar. På sin nuvarande arbetsplats var hon bara i två månader innan hon fick fast anställning. Innan dess arbetade hon länge som vikarie i ett annat område.

– Jag var anställd på 80 procent men blev hela tiden inringd på mina lediga dagar. Det är billigare att göra så än att de heltidsanställda jobbar extra. Vi är billigare. Man känner sig som en slav när man inte har fast jobb.

Olyckan som ledde till missfall har satt djupa spår hos Nabila Rahimi och hennes familj.

– Vi hade försökt att få ett barn till jättelänge. Jag själv bryr mig inte om det skulle bli en flicka eller pojke, men min man är lite gammaldags och ville verkligen ha en son. Våra två döttrar har sagt att de så gärna vill ha en bror. Men nu är det för sent. Vi kunde inte bli gravida igen efter olyckan.