Elon Musks makt över rymden

Inför släppet av biografin om Elon Musk blev det häromveckan en nyhet hur Musk, genom sin kontroll av det satellitbaserade internetsystemet Starlink, förra året personligen ska ha stoppat en ukrainsk drönarattack mot Krim. De ukrainska drönarna tappade kontakten när de skulle slå mot den ryska flottan utanför Krims kust i Svarta havet, då Musk fruktade ett kärnvapensvar från Ryssland. 

Uppgifterna och den nysläppta boken har dragit uppmärksamhet till ett faktum som det annars inte talas särskilt mycket om. Det är varken USA, Ryssland eller Kina som har flest satelliter i omlopp runt jorden.

Med sina nästan 5.000 satelliter äger Elon Musks bolag SpaceX fler än hälften av alla aktiva satelliter i rymden. Varje månad skjuts också flera dussin nya upp.

Satellitsystemet Starlink kontrolleras helt och hållet av världens rikaste person, Elon Musk, och att hans bolag ligger före de största staterna tvingar deras politiker och representanter att förhålla sig till honom.

Precis som den amerikanska krigsmaktens GPS och de ryska och kinesiska motsvarigheterna används Starlink både för internetuppkopplingar och exakta positionsbestämningar. Men det finns två viktiga skillnader. 

Starlink är en del av Musks rymdbolag SpaceX som kan landa sin raket efter en rymdfärd. Redan 2019 när de första Starlink-satelliterna sändes upp kunde raketerna därför återanvändas, vilket inneburit enorma besparingar.

Den andra skillnaden är att alla tidigare lyckade system för kommunikation och övervakning med satelliter har varit placerade minst cirka 20.000 kilometer upp i rymden. Starlinks satelliter finns bara cirka 500 kilometer upp. 

New York Times hade nyligen en detaljerad artikel om Starlink, där bolagets små satelliter sägs ha samma storlek som en vanlig soffa. Satelliter som skickas 20.000 kilometer upp beskrivs vara stora som en skolbuss. All kommunikation med jorden kan i Starlink ske med mindre, billigare och lättare utrustning än konkurrenternas. Dessutom överförs säkrare data.

Kriget i Ukraina har blivit det stora testet för Starlink och även för vad Elon Musk egentligen vill. Starlink aktiverades snabbt efter krigsutbrottet gratis över stora delar av landet, och mer än 40.000 terminaler för systemet finns nu där. Varje sådan kan länkas till Starlinks satelliter, och de begränsade framgångar Ukraina haft med drönarattacker och effektiv stridsledning beror mycket på denna snabba förmåga. 

Men Elon Musks generositet hade sina gränser. Redan hösten 2022 förklarade SpaceX för USA:s försvarsdepartement att man inte kunde fortsätta med Starlink utan full betalning. För ett år skulle avgiften bli nästan 400 miljoner dollar och man bad Pentagon att ansvara för betalningarna. Även om detaljerna inte är kända bekräftade Pentagon i juni i år att det finns ett avtal, och att Pentagon också köpt 400-500 nya Starlinkterminaler till Ukraina.

New York Times skriver även att förra året stängdes drygt 1.000 terminaler av när Ukraina inte kunde betala för dem. Den begärda månadsavgiften var 2.500 dollar för varje terminal.

Elon Musks gigantiska självförtroende kan få Zlatan Ibrahimovic att likna en förskrämd tonåring. Han har lagt fram en egen fredsplan för att avsluta kriget. Fortfarande är Starlink också avstängt på Krim och i de områden Ryssland annekterat. 

Ingen stat vill bli helt beroende av Starlink. Kina anmälde redan 2020 till internationella teleunionen i Geneve att man vill skjuta upp nästan 13.000 satelliter precis i den lägre rymden där Starlink finns. Dessa ska också få förmåga att om det behövs neutralisera Starlinks satelliter. Ännu har landet inte de nödvändiga raketer som kan tävla med dem i SpaceX men utvecklingen går fort i Kina.

EU öronmärkte förra året 2,4 miljarder euro för att skapa ett eget satellitnätverk både för civil och militär användning. Stjärnornas krig är ännu inte här, men kapprustningen i rymden har definitivt startat. Under tiden blir Elon Musk allt rikare, och även USA är storkund hos både SpaceX och Starlink. 

Förra året sattes också ett svårslaget rekord i överklassig extravagans när en SpaceX-raket tog betalande superrika passagerare till den internationella rymdstationen. Resan kostade 50 miljoner dollar per person.