Eniga undersköterskor stoppade förslag om fler nattpass

Ylva Olsson arbetar på Yttterbyhemmet i Kungälv. Det är kommunens största äldreboende där 22 undersköterskor arbetar natt. Tillsammans stoppade de kommunens förslag om att ändra schemat så att det skulle behövas fler nätter i månaden för att behålla lönen.

– Jag förstod inte hur stort det skulle komma att bli, säger Ylva Olsson. Vi hade ett möte på jobbet innan semestern Det hade pratats om att natten skulle få åttatimmarspass i stället för tio timmar som nu. Men inget var klart och vi trodde inte att det här är något man bara kan hitta på så där.

Efter semestern blev det ett nytt möte, nu på avdelningen som Ylva Olsson tillhör. Där säger cheferna att niotimmarspass skulle införas från den 3 december och de som lagt schema för den tiden skulle ändra.

Ylva Olsson och hennes arbetskamrater blev upprörda över att cheferna inte förstod vad detta skulle innebära. 

Marit Kalleson

– Hade vi inte gapat hade vi varit i det, säger undersköterskan Ylva Olsson.

– För nattpersonalen gäller det att få återhämtningstid. Det är det som det måste handla om. Dagpersonalen har det om möjligt ännu svårare, och de blir också berörda av ändrade nattpass.

Cheferna har presenterat förslaget som ett hälsofrämjande förslag. 

– Hur kan det vara ett hälsoperspektiv?

– Vi måste jobba fler tillfällen för att behålla vår lön. Jobba mer eller sänka lönen! Jag blev så upprörd och började gråta. Men tänkte att detta kan jag inte bara släppa och låta pågå. Det handlar inte om att främja vår hälsa, det handlar om att det fattas personal och att kommunen har dålig ekonomi.

SKL, Sveriges kommuner och landsting, har riktlinjer om att nattarbetspassen ska vara åtta timmar.

– Åtta eller nio timmar och lika många tillfällen och samma lön – absolut! Det är bra tänkt. Men inte det här!

Sedan rullade det på. Ylva Olsson kontaktade Kungälvsposten. Undersköterskorna begärde ett möte med cheferna. De begärde också att en högre chef skulle vara med och de tog med en från facket till mötet. Cheferna blev ganska hårt ansatta. Den högste chefen lät mer som en politiker, berättar Ylva Olsson, och sa att hon förstår vad de säger.

En av cheferna menade att hon är som köttet i en hamburgare, klämd från båda sidor.

– Ja, men någon gång måste du väl säga att det är nog, svarade jag henne.

”Vi försöker göra en mall för hur man kan gå tillväga utifrån våra erfarenheter som vi hoppas kan vara till hjälp för andra.”

Protestlistor och en Facebookgrupp som växte snabbt blev nästa steg.

Ylva Olsson och hennes arbetskamrater såg att dagpersonalen var helt slut efter den värsta sommaren på länge och inte orkade engagera sig lika mycket i protesterna. Då tog nattsköterskorna kontakt med andra som jobbade natt i kommunen, för det här kommer att drabba alla.

Ylva Olsson hade via en annan Facebookgrupp kontakt med undersköterskor från norra Hisingen i Göteborg som varit med om samma sak. De lovade att stötta. En undersköterska från Stenungsund hade skrivit en insändare som Ylva Olsson kopierade och skickade till cheferna. Nattsköterskorna mailade också politikerna och förklarade vad förslaget skulle innebära samtidigt som de började förbereda en demonstration.

Den 26 september fick Ylva Olsson och hennes arbetskamrater ett mail från cheferna där det stod att de tar tillbaka pilotprojektet.

– Jag hade gått av på morgonen när mailet kom och var så trött att jag inte var säker på vad som stod i mailet. Min son fick hjälpa mig att läsa, för att jag skulle vara säker på innehållet. Pilotprojektet var stoppat, även om de skrev att förändringar kommer att komma!

Samma kväll hade natten ett möte där de egentligen skulle ha gjort en riskbedömning av projektet. Men med projektet stoppat var riskbedömningarna inte relevanta att göra. Istället kunde de fira segern.

Ylva Olsson har fått många kontakter genom Facebookgruppen hon startade. Många vill ha råd.

– Vi försöker göra en mall för hur man kan gå tillväga utifrån våra erfarenheter som vi hoppas kan vara till hjälp för andra.

Det har varit en tuff tid, men Ylva Olsson menar att motståndet var nödvändigt. 

– Hade vi inte gapat hade vi varit i det. Vi är beredda på att något kan hända, men kanske känner de att de fått ögonen på sig och fått ett motstånd de inte räknat med.

Förändringarna som kommer måste vara på undersköterskornas och de boendes villkor, menar Ylva Olsson.

– Jag älskar mitt jobb, men vi känner oss lätt livegna och vi får höra att vi är gnälliga när vi säger ifrån. 

– Det är svårt att få personal som vill jobba med de villkor som är. Lönerna måste upp och komma i samma spann som andra yrken. Det är svårt för en ensamstående att klara sig ens på heltid. Och återhämtningen måste tillgodoses för att man ska orka.