Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Etablissemangets favoritkapitalist gräver sin egen grav

Financial Times utsåg i december finanskapitalisten George Soros till ”årets person” 2018, för sitt arbete för ”liberal demokrati och öppenhet”. Men Soros gräver sin egen grav med sitt stöd till nyliberala och liberala projekt världen över.

George Soros på World Economic Forums möte i Davos 2011.
Michael Wuertenberg/World Economic Forum

”Mycket välförtjänt”, skrev Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg på Twitter efter att brittiska Financial Times utsett finanskapitalisten George Soros till ”årets person 2018”. Varför hyllar en svensk socialdemokrat en kapitalist som blivit rik på destruktiv spekulation och som använder pengarna för att främja nyliberalismen?

George Soros och hans Open Society Foundations har som uttalat mål att ”öppna upp” samhällen för ”liberal demokrati”, inspirerade av den brittiske filosofen Karl Popper och hans verk ”Det öppna samhället och dess fiender”, som skrevs 1945 till försvar av den liberala demokratin i väst.

Människors materiella intressen kläs som bekant ofta i en ideologisk skrud. Efter andra världskriget kläddes det västerländska finanskapitalets projekt i en skrud av Poppers liberala demokrati och öppna samhälle. En kapitalism som var öppen, fri, demokratisk och tolerant skulle gynna den fria marknaden – och kapitalisternas fortsatta spekulation.

I dess renodlade form var detta projekt dock inget annat än den nyliberalism som vuxit fram sedan slutet av 1970-talet.

Bakgrund

George Soros är hyllad och hatad

Den brittiska finanstidningen Financial Times har utsett riskkapitalisten George Soros till ”årets person 2018”. Den anrika tidningen motiverar beslutet med att George Soros ”är den liberala demokratins och det öppna samhällets standarbärare”. Idéer som Financial Times menar nu är under attack, både från Putins Ryssland och Trumps USA.

Financial Times skriver att ”Herr Soros använt sin filantropi för att bekämpa auktoritära rörelser, rasism och intolerans”, och att han därför väckt vrede hos ”auktoritära regimers och i allt större utsträckning nationella populister som fortsätter att vinna mark, framförallt i Europa.” Inom många högerextrema rörelser är George Soros måltavla för konspirationsteorier, ofta med antisemitisk underton.

USA:s president Donald Trump har anklagat Soros för att stå bakom anti-Trumpdemonstrationer men också den migrantkaravan med centralamerikanska migranter som nått den amerikanska gränsen. I Europa har den ungerska högerregeringen och dess president Viktor Orban anklagat Soros för att stå bakom protesterna mot regeringens hatade ”slavlag”.

Genom spekulation och så kallad blankning har han gjort enorma vinster på valutakrascher och börsnedgångar. Sin förmögenhet använder han sedan för att stödja liberala och nyliberala projekt, ofta med uttalat mål att påverka andra länders inhemska politik.

Genom stiftelsen Open Society Foundations stödde han under lång tid antikommunistiska rörelser och dissidenter i de realsocialistiska länderna – däribland Viktor Orban och hans parti Fidesz. Efter realsocialismens fall har han skänkt miljontals euro till bland annat liberala proteströrelser i Östeuropa, till Demokraternas presidentvalskampanjer i USA och till EU-positiva rörelser och organisationer i Europa.

Soros har beskrivits som en av Wall Streets största spekulanter. Genom att tyda marknadens uppgångar, men kanske framförallt nedgångar, och genom så kallad blankning, ett sätt att spekulera i och göra vinst på valutors eller aktiers nedgång, blev Soros rikare än de flesta andra.

Mest känt är blankningen av det brittiska pundet 1992, som kostade brittiska skattebetalare många miljarder men gav Soros en vinst på runt 1,4 miljarder dollar. Han spekulerade även mot den svenska kronan under 1990-talskrisen och mot fattiga asiatiska länders valutor vid krisen i slutet av 1990-talet.

George Soros var inte den enda som blev rik på att spekulera, men till skillnad från många andra valde han att lägga en stor del av sin förmögenhet på finanskapitalets politiska projekt.

På 1980-talet betalade Soros antikommunistiska organisationer och dissidenter i Östeuropa för att ”öppna upp” länderna för kapitalism. Efter realsocialismens fall fortsatte han att satsa miljontals dollar på färgrevolutioner i öst, på EU-projektet i väst och på Demokraterna i USA.

Vad betyder frihet och tolerans för de människors vars trygghet och försörjning slagits sönder?

New York Times skrev förra sommaren ett långt porträtt om George Soros som nu ser sitt liberala projekt rämna. Och det är George Soros och hans gelikar som själva sått de drakägg som nu hotar systemet inifrån.

Efter tre decennier av nyliberalism har verkligheten kommit ikapp det ”öppna samhället”. Nedskärningar och privatiseringar har slagit sönder den välfärd som en gång ingick i den ”liberala demokratin”. Vad betyder frihet och tolerans för de människors vars trygghet och försörjning slagits sönder?

För den extremhöger som frodas i missnöjet över nyliberalismen har Soros blivit en tacksam symbol för en vänsterliberal konspiration av ”globalister” som vill slå sönder nationer, traditioner och normer i väst. Ironiskt nog har några av dessa högerreaktionärer, som Viktor Orban och Fidesz i Ungern, själva stått på Soros donationslista.

I Storbritannien har Soros spekulation mot det brittiska pundet enligt många lagt grunden för euroskepcismen och Brexit. I USA har Demokraternas nyliberalism banat vägen för Donald Trump.

Man är inte konspirationsteoretiker eller antisemit för att man upprörs över hur George Soros genom sina stiftelser åsidosätter demokratin och enskilda nationers suveränitet genom att pumpa in pengar i liberala och nyliberala projekt, oavsett vilka ädla syften de säger sig ha. Det borde till och med Anders Lindberg förstå.