Från oss som bygger landet: Ett luftslott av jämställdhet
Samhället ger sken av att vara jämställt när kvinnor och män egentligen slåss om vem som ska bli mest utsugen av kapitalet.
Internationella kvinnodagen. Den mest överflödiga dagen enligt vissa. Med vissa menar jag de unga män, 18-29 år, som sett till att Sverige ligger i topp tio gällande motståndet för kvinnors ökade rättigheter i en studie från Göteborgs universitet som publicerades i september förra året.
Det är inte äldre män som står för den konservativa kvinnosynen längre. 27 EU-länder deltog, med över 30.000 enkätsvar. Unga män i Slovakien höll mest med om enkätens påstående att ”främjande av kvinnors och flickors rättigheter går för långt eftersom det hotar mäns och pojkars möjligheter”.
Studien drar slutsatsen att det handlar om konkurrens om jobben, andelen ”antifeminister” finns ofta i regioner med stor arbetslöshet eller där arbetslösheten ökar. Det handlar även om männens osäkerhet kring sin nya roll där de inte längre ses som försörjare, familjens patriarkala överhuvud.
I takt med att kvinnor har fått rättigheter och sexuell frihet så låter motreaktionen inte vänta på sig. Typiska exempel är den så kallade ”redpill-rörelsen”. En rörelse som fokuserar dels på männens rätt i samhället men också med kravet på kvinnlig underkastelse.
Traditionella könsroller vurmas, både av män och kvinnor. Det bästa vore att en kvinna går in i äktenskapet som oskuld, föder fram den äkta mannens barn, inte lönearbetar men gladeligen gör allt hushållsarbete. Gamla goda värderingar.
Marx och Engels behandlade frågan redan på sin tid vilken roll privategendomen spelar när det kommer till familjen som institution och kvinnans underordning. De spånade om jämställdheten i ett socialistiskt samhälle, där kvinnans frigörelse i den moderna industrin skapar ny ekonomisk grund för nya familjekonstellationer och nya relationer mellan könen.
Mycket av det som skrivits får mig att tänka att vi är bra nära ändå, vi har ju trots allt ett ganska jämställt samhälle. Både män och kvinnor arbetar och vi får vara promiskuösa om vi vill. Då är ju allt löst, vi har uppnått det som Karl Marx och Friedrich Engels pratade om.
Men givetvis är det inte så. Detta luftslott av jämställdhet mellan könen ryms fortfarande bara inom det kapitalistiska systemets ramar.
”Det är min övertygelse att verklig jämställdhet mellan män och kvinnor bara kan bli verklighet när den kapitalistiska utsugningen av dem båda har försvunnit och privat hushållsarbete har förvandlats till samhällelig industri”, skrev Engels.
Häri ligger problemet idag. Samhället ger sken av att vara jämställt när kvinnor och män egentligen slåss om vem som ska bli mest utsugen av kapitalet.
Lösningen: avskaffandet av privategendomen är nyckeln till kvinnans frigörelse. Och mannens.
Idag när männen känner sig hotade av kvinnor tenderar de att rösta på konservativ och reaktionär politik, där kontrollen av kvinnans sexualitet är makt, att styra hennes möjligheter till försörjning likaså. Det är därför det är viktigt med kampen på internationella kvinnodagen. Nu och för alltid.