Intervju: ”Facktidningarnas noveller handlade om mig”
– Ta vilken fackkongress du vill. Där säger de att kulturen är så viktig och halleluja och ”vi ska satsa på det och det”… men det händer ingenting, säger bokaktuelle arbetarförfattaren Micke Evhammar, som tycker det är synd att fackpressen mer eller mindre slopat novellerna och kulturen.
– Nästan alla facktidningar hade noveller förut, säger författaren och före detta byggnadssmeden Micke Evhammar och suckar.
– I Metallarbetaren [numera Dagens Arbete] läste jag noveller och lät mig inspireras. De handlade ofta om mig. Jag kunde känna igen mig. Och jag vet ju själv också att om man är ny skribent och får sin första novell publicerad i en facktidning… det känns ju jättestort liksom.
När Micke Evhammar och några andra från Föreningen Arbetarskrivare frågade Dagens Arbetes avgående chefredaktör Helle Klein varför de har slutat publicera noveller och liknande i fackpressen fick de svaret att medlemmarna helt enkelt inte var intresserade längre. Det köper inte Micke Evhammar.
– De hade gjort en undersökning… och som man frågar får man svar. De hade ju inte frågat ”tycker ni om noveller?” utan något i stil med ”hade ni hellre haft mer motorsport?”
En inställning som speglar den moderna fackföreningsrörelsens syn på kulturen. Det som tidigare var en så viktig del, både internt och i den utåtriktade verksamheten, är nu förpassat till sophögen.
– Ta vilken fackkongress du vill. Där säger de att kulturen är så viktig och halleluja och ”vi ska satsa på det och det”… men det händer ingenting.
Micke Evhammar berättar att fackförbunden ofta köpte stora mängder böcker förut. Han tar Mats Berggrens debutroman Orent ackord (1987) som exempel. Mars Berggren jobbade på Scania i Södertälje och boken handlar om en ung kille som jobbar på bilfabrik.
– Metall köpte upp 15.000 exemplar av den för att dela ut till sina medlemmar. Och det räcker ju med tusen ex för att en bok ska vara i hamn. Men det händer inte längre.
Läsandet sjunker också bland arbetare. Allra minst läser manliga arbetare, enligt SOM-undersökningarna.
Vi befinner oss på Boken på arbetsplatsen, en träffpunkt för arbetsplatsbokombud och andra litteraturintresserade LO-medlemmar. Micke Evhammar har bjudits dit för att tala om sitt författarskap.
Det är ett årligt event och Micke Evhammar har varit med flera gånger. Han berättar att det blivit allt färre deltagare under årens lopp. Från en 70-80 deltagare för bara några år sedan till dagens tjugotal.
Kommunal är överrepresenterat. Talande är att ingen från IF Metall närvarar.
– Ett sånt här tillfälle… vi borde ju vara tusen här. Med tanke på hur många arbetsplatser det finns. Man kanske hade kunnat vidga begreppet också, från ”Boken på arbetsplatsen” till ”Kulturen på arbetsplatsen”.
Micke Evhammar började skriva på allvar när han närmade sig fyrtioårsåldern. Då hade han jobbat på byggen och i verkstäder sedan han slutade nian.
Drivkraften beskriver han som ett behov av att uttrycka sig och en frustration över sakernas tillstånd. Talangen hade han sedan innan. Han hade alltid lätt att formulera sina tankar genom det skrivna ordet.
– Men med en uppväxt i en av Stockholms södra förorter och med rötterna i arbetarklassen var det aldrig någon som uppmuntrade den sidan av mitt kunnande.
Nu vid 66 års ålder kan Micke Evhammar konstatera att skolan hade fel. Han har en fjärde roman på gång till våren och har precis släppt novellsamlingen Ögonblicket och andra noveller (Proletärkultur, 2022).
– Det är en best of. En samlingsplatta. Arbete är det centrala temat. Men också kärlek.
Novellen Ögonblicket inleder samlingen. Den handlar om en arbetsplatsolycka, ett ögonblick som hemsöker berättaren genom hela livet.
Ett antal av novellerna har publicerats förut. Kanske har du läst någon i Proletären, till exempel Tuffa Victor eller Skiftbyte. Men en tredjedel är tidigare opublicerat material.
– Det finns till exempel en som heter Handslaget, som aldrig publicerats. Den skrev jag färdigt i år och hade först tänkt skicka till Mål & Medel… men ja…
Micke Evhammar om en statlig litterär kanon…
– Jag skulle vilja se den femtonåring som får den i handen med orden ”det här ska ni läsa, det här är god litteratur!”. Det är så dömt att misslyckas. Men visst, låt dem göra det. Även om det är synd att slösa pengar på det… Nu vet jag inte vad det kommer med för böcker i en sådan… Selma Lagerlöf kanske… och något modernt, något uppnäst, Horace Engdahl eller nåt. Men jag vet inte. Sverige har unik ställning i arbetarlitteraturen. Om de lyfter fram den så får jag väl krypa till korset.
Ögonblicket går att beställa på proletarkultur.se.
Den 13 december håller Micke Evhammar bokprat på Bokhandeln Röda Stjärnan, Fjärde Långgatan 8B, Göteborg.